Det är bara lilla I hemma, ja och hundarna förståss! Fy bubblan vad tyst det är.
Varje gång det blir barntomt här så tänker jag i min enfald. "Nu ska jag luta mig tillbaka och bara njuta"
Tror ni det blir så. Nej..... Jag blir en vankande äggsjukhöna i tystnaden. Ingen som ropar "MAMMA" stup i kvarten, ingen som ropar "SANDRA" på andra sidan kåken när jag står som mest olämpligt till. Jag får göra allting i fred och det känns hemskt. jag kommer lagom ha vant mig vid tystnaden när alla kommer hem :-)
Lite glögg, ett par raggsockar och en film får göra min kväll.
Tyst!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;