Den lilla mopsen, han kan han.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Den lille Ossy han kan han fast han är så menlös.

Härom dagen hade vi en boxer här på besök. Ossy va allmänt irriterad för den snälla boxern ville få honom och leka hela tiden. Han lyfter ena tassen och vände huvudet bort från det jobbiga och hoppas på att ingen ska lägga märke till honom.
Det märktes att han va riktigt sur, hur kan någon vara så korkad och tro att han vill leka.

När det va dags för frukost för oss så bänkade sig Ossy som vanligt under Inez barnstol.
Boxern går runt och nosar lite och jag ser hur han sneglar in under bordet. Då hör jag bara ett illvrål och Boxern kommer utflygandes baklänges under bordet. Jag trodde först det va Kita som hade blivit ilsk då hon kan vara lite bitchig ibland. Men icke, där satt Ossy och det bara sprutade av onda blickar från honom. Där fick han nog. Inte nog med att boxern försöker leka med honom, sedan ska han tillråga på allt lägga beslag på frukostbordet. Nä där va gränsen nådd.

Idag va det kört igen och jag skrattade så jag höll på att kissa på mig.

Kita ville leka. Hon puttade på honom, drog honom i svansen "knorren" och höll på och fjanta sig för att få igång honom. Men icke. Ossy lyfter på tassen och vänder bort huvudet så där nonchalant som bara han kan.
Kita hittar en av Inez mjukisdjur och bara puttar lite på den " det är nämligen Ossys svaga punkt".

Då jävlar.... Ett illvrål som sade mer än tusen ord " RÖR INTE NALLEN FÖR I H*L*E*E FÖR DÅ HAR JAG IHJÄL DIG". Kita for baklänges i chock och Ossy på henne, vrålade och hängandes i hennes päls.

- Åh han leker med mig, ser det ut som Kita tänker.

Ossy blir ännu mer vansinnig och argare och Kita leker ännu mer tills hon inser att han inte leker utan kanske faktiskt är arg. Jag kan väl inte direkt klandra henne då han är ganska svår att ta på allvar när han blir ilsken.
Kita gömmer sig bakom mig och jag fick till slut ryta i ordentligt åt honom då jag inte vill att hans ska nypa till henne "saxbett".

Nu sitter han här vid mina fötter och surar. Jag förstår inte hur en hund kan bli så in i bomben sur, som värsta kärringen. Tror jag ska leta reda på hans nalle som han fått av Zack så han blir lite glad igen.

En mops blir ytterst sällan arg, men när den blir arg så blir den riktigt arg och vrålet som kommer då liknar en falsett till följd av en pungspark. Hur sjutton kan ett sånt litet djur låta så?

Han ger oss i alla fall rätt goda skratt i mellan åt den lilla personligheten.

Kommentera inlägget här :