Onsdag.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
På förmidagen fick jag lite smått panik när värken i kroppen eskalerade i samband med att illamåendet ökade och magknipet tilltog. Försökte stoppa fingrarna i halsen för att lätta på trycket men utan resultat.
Fick tag i medicinlådan och rotade igenom den. Hittade J:s super-duper-magsårs-piller. Säkert 10 år för gamla osv. Försökte hitta dom på fass men det gick inte. Googlade på dom och det ända jag kunde fatta att va att det va för magsår, den starkare varianten.
Så jag pillade i mig en sådan. Lite små koko i skallen blev jag, men det blir jag ju av treo med och näspray ska man inte tala om vad koko jag blir med allt skit den där Otrivin innehåller "bara så ni vet". Lite jätte känslig är jag
I alla fall fick jag i mig en sådan och efter en halvtimme ca så började illamåendet ge sig. Smärtorna i magen va kvar men det kan jag ta bara jag slipper må jag-vill-spy-hela-tiden-illa. För första gången på flera månader var illamåendet borta och jag kände mig faktiskt hungrig fram åt lunchtid. Känslan blev. " Åh jag är hungrig jippi".
För under de månader som jag varit så risig så har jag mest ätit för att jag måste. Det känns när det börjar bli snurrigt i huvudet att det är dags att äta. Inte så konstigt kanske att vikten rasar.
Så nu funderar jag på om jag ska ringa läkaren och säga att pillren mot magsår hjälpte och att det kanske är det man ska titta efter. Men hur lägger man fram det då.
- Jo det är så här att jag hittade ett par piller i min mans medicinlåda. Jag har hört att det är dunder-piller mot magsår. Jag kunde inte hitta dom på fass och googlade jag så stod det på spanska men de funkade i alla fall för jag va ju tvungen att prova.
Jo men det låter väl fin fint va? Skulle inte tro det.
Som stämplad missbrukare i papprena så är det nog inte så lyckat att slänga fram att man tror det för att man tryckt i sig lite piller som verkade hoppfulla. Det är ungefär samma sak som att säga
- Jag stoppar i mig vad som hellst bara jag mår bra.
Nja, då spelar det nog ingen roll att jag har 7 års rent från knark. Det skiter nog han i då.
Nej jag får helt enkelt lägga fram mina misstankar utan att tala om hur jag kom mig att börja misstänka det. En dag utan illamående va i alla fall underbart.
Stod på altanen förut, såg på Leo som cyklade omkring på sin cykel "som han fått tillbaka efter beslagtagning pga oacepterat beteénde". Kita låt och sträckte ut sig på gräsmattan. Hon lyfte knappt på örat när ett par med en liten tax gick förbi. Hon bara njöt och då och då kikade hon efter vart Leo befann sig ifall det fanns risk att bli överkörd.
Så skönt idag.
Jag och Inez har babysimmat idag. Vi dök tillsammans idag. Det var riktigt häftigt att se henne simma från botten på den grunda basängen upp till ytan. Hon tycker det är så roligt. Idagt va vi bara 2 stycken med barn i polen och det va riktigt mysigt, lugnt och skönt och framför allt tyst. Annars är hon himla go nu. Så fort jag eller J kommer utom synhåll så ropar hon BABA BABA BABA BABA BABA. Jag tror att vi alla här hemma heter BABA just nu.
Nä dags att ta en kvällsrök och spana in lite nyheter "alltså spelen på fejjan" och hoppa i säng.
Natti natt.
När jag kom in på akuten för ett par år sedan, med diskbråck i nacken- fast det visste jag inte då- frågade den unga kvinnliga at-doktorn vad jag tagit för smärtstillande under dagen.Detta var vid lunchtid,så bara halva dagen hade gått. Jag svarade sanningsenligt:"3 tramadol á 100g,4 treo,2 panodil,2 paraflex och någon Ipren"! Doktorn blev typ galen, och sade att jag genast ska gå hem och städa mitt medicinskåp, så skrev hon ut morfin istället. Det var fint av henne "Mår-fin" trodde jag,men jag hade så fruktansvärt ont, att de gjorde ingen nytta på vare sig kropp eller själ.