Jag tänkte ha en riktig mysdag då, koka lite glögg och bara njuta.
Jag skulle ju givetvis ha det lite städat och fint också. Så jag funderar på hur jag ska planera det. Antingen så hysteristädar jag på lördag kväll när alla andra sover så det är fint när jag vaknar eller också börjar jag idag och håller på fram tills det är dags sör söndag men då är jag så slö att jag inte orkar njuta av glöggkok och annat jox.
Jag kan få lite prestationsångest när jag läser om andra som skriver om sina skinande hem inför advent. Hur fasen gör dom!? Hur lyckas dom hålla det så?
Jag har några vänner som liksom har det där i fingrarna.De går genom ett rum och swisch lite här och lite där så är det klart och blänker överallt. Själv är jag tame tusan precis tvärt om. Jag går in i ett rum och så swich lite här och där så är allt kaos. Det är som om saker bara far runt i någon form av tornado och sedan står jag mitt uppe i allt, kliar mig i huvudet och undrar " Hur fasen blev det så här nu då". Sen måste jag liksom samla ihop det här på något vis men när jag kommer tillbaka in igen så händer det igen och så går det bara runt.
Fast nu när jag skriver det inser jag att det är så jag brukar förklara för Johan att min hjärna fungerar, exakt så! Då behöver jag ha människor runt mig som kan ta ner mig på jorden igen. Då behöver jag ha det där som jag försöker med barnen när de går för mycket upp i varv. Tydliga instruktioner, tala med en lugn och kontrollerad röst och inte utstråla det minsta av stress för då kortsluter jag och förstår ingenting. Och fattar jag ingenting, då blir jag arg. Är jag dessutom hungrig så blir det ännu värre.
Jag har ju ingen ADHD enligt utredningarna som gjorts efter konstens alla regler men jag tror att jag får en lite släng av det då och då. Åtmistone lite ADD då det går oerhört sakta allt när jag blir stressad. Eller också är jag som alla andra bara att jag erkänner bristerna, ja så är det ju naturligtvis.
Fast när de gjorde de där utredningarna som visade det sig att jag är lite överintelligent, lite för mycket för mitt eget bästa sade den gamla luttrade läkaren som egentligen skulle gått i pension för 15 år sedan.
Mä!!!! Det är ju så det är kom jag på nu! Gränsen mellan geni och idiot är hårfin sägs det. Det är därför det blir som det blir så klart! Att jag inte tänkte på det. Det är faktiskt inte så enkelt att balansera på en fiskelina!
När skämt och sido... * host*
Nu har Alfonz somnat och jag ska börja med köket. Ta en sak i taget för det är så jag måste göra, väldigt markant också. Hellst ska jag ha checklista och bocka av.
Plocka ur diskmaskinen.
fylla diskmaskinen.
Sätta på maskinen.
Torka av bänken
Dammsuga
Men trots checklistor och överintelligens tar inte mig själv på himla stort allvar faktiskt. De som tycker om mig gör ju det trots mina egenheter och själv tycker jag att jag är rätt okej ändå. Det är en del i min underbara charm helt enkelt
MEN SÄTT FART SANDRA!!
.
Men först ska jag slänga på mig lite mascara och en tröja utan bebiskräks och snor på. Allt går mycket enklare om jag känner mig lite snygg och inte behöver rygga baklänges när jag går förbi spegeln.
