Jag Vill Leva I Min Illusion

publicerat i Lite Väl Djupt & Överkänsligt, Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
 
Igår samtalde jag och Leo om livets storta frågor, hur en livmoder fungerar, varför det blixtrar när tåget går förbi och varför man måste vara 18 år för att gå på krogen.
 
- Det är lugnt Leo, mamma följer med dig första gången det är dags att gå på krogen.
-Hur gammal är du då?
- 56!!!! Utbrister Johan innan jag hunnit få snurr på hjärnan!
 
Aj, den stekpannan vet vart den tog. Den träffade mig rakt i nyllet.
Nu kommer jag inte vara 56 när Leo fyller 18. Trots att jag inte kan räkna då jag har någon form av dysleksi fast med siffror så kändes det ungefär som om någon tryggt med bajspåse i nacken på mig.
 
Tycker det är  så mysigt när barnen fortfarande lever i illusionen av att alltid vilja ha sin mamma med sig. För en liten stund kan jag också leva i den. Känslan av att alltid vara behövd och betydelsefull. Att mamma är det bästa som finns och mamma alltid kan och vet mest och bäst.
 Verkligheten är ju trots allt sådan att om bara något år får jag gå 6 meter bakom Leo när vi ska på utvecklingsamtal för att han ska slippas synas med mig.
Jag erbjöd även att följa med 18 åringen i huset på krogen när han var mindre och fortfarande förväntansfull över ett sånt erbjudande. När den dagen kom och förslaget kom upp igen så var lätet som kom ur den nyblivna 18-åringen något helt annat än förväntansfullt och vi vuxna fick stanna hemma.
 
Jag har tack och lov 2 till små kommer leva i den illusionen ett tag till så jag också kan få leva kvar där.
 
Sen får jag väl leva i illusionen med mina syskonbarn och de framtida barnbarnen. Fast barnbarnen ska dröja..... Länge!
 
Min egen mamma blev mormor när hon var 34 år. Det vill inte jag bli! Fast idag är det kanska skönt att mina barn har en mormor som inte är så himla gammal. Min mormor va inte heller gammal, bara 73 nu när hon gick vidare. Vi har varit lite dåliga på det där med att vänta på rätt tid i min släkt.
Fast den dagen Zack föddes och morsan studsade in på förlossningen och ropade " JAG ÄR 34 ÅR OCH SKA BLI MORMOR!!" skämdes jag lite. Ville krypa in och gömma mig i jättebindan i landstingets nätrosa. Det gjorde inte saken bättre att hon frågade personalen om hon också fick ta lite lustgas. Fast det va skönt att hon va med ändå även om det drog ut så förbannat på tiden att hon hann åka hem och mjölka 60 kor under tiden.
 
Fast älsta lillebror har inte fått någon bebis ännu. Mamma slängde en sån himla rolig kommentar om att både Tobias och Filip skulle hinna bli farfar innan de fick egna ungar. Hur tänkte hon där?!.......
Nä missförstå mig inte, det är bra att dom väntar och jag ser fram i mot att det någon gång blir fler barn i släkträdet även om jag stampar otåligt.
 
Jag har i alla fall något år kvar med mina egna barn där mamma fortfarande kan allt, vet allt och är det bästa som finns.
Sen får jag kanske börja knyppla eller nåt...
 
 
 

Kommentera inlägget här :