Tystnaden och natten...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
.. Har fallit i huset Annelund.
De små sover och de stora häckar på sina rum.
Jag njuter under ljuskronan på altanen. Tröttare än tröttast men vill inte gå och sova. Luften är lätt att andas och det ända som hörs är en hund som snarkar vid mina fötter. Till och med kycklingarna sover djupt i natten.

Natten är då jag trivs bäst och slappnar av, lever ut allt jag har.
När jag promenerar gör jag det hellst i mörker. Trots att jag är livrädd för psykopater och galna hillbillys som ska komma och styckmörda mig och strö ut mig över bygden så går jag hellre på natten. Man blir osynlig och finns inte för andra för en stund. Några lampor lyser i några fönster och jag kan fundera på hur deras kvällsrutiner ser ut, vad gör de nu?
På natten känner jag mig anonym och landar på något vis i mig själv mer än på dagtid.
På dagen rusar tiden fram och allt bara sker. Människor tittar genom sina fönster och ser vem som går förbi... " Jaha är hon utanför gården?!"
Nej jag vill ha natten, när naturen lever upp och inte tystas ner av människor och maskiner. När gräshopporna spelar och djuren vågar sig fram att leta mat.

Jag skulle kunna sova på dagen och leva på natten om inte resten av livet krävde motsatsen.

En sval sommarfläkt smeker ansiktet, dofter och ljud blir så mycket tydligare. Det mekaniska tystas ner när det naturliga växer.

Sova på altanen i natt kanske?.....

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Ullis:

Djupa tankar, o ungefär dom mina ibland. Låter skönt att sova på altan ju. Bara ligga där o surfa lite med mobilen, ligga o tänka o framför allt bara vara!! Du vackra underbara.... Mysmongo <3

2:a kommentar, skriven , av Guro:

Nok en deilig blogg fra deg, Sandra ! <3 <3 <3 Det var som om jeg kunne kjenne natten her jeg sitter og leser en stille morgenstund.

En deilig dag ønsker jeg deg, - og natt :)

Kommentera inlägget här :