Vrede och skolbuss.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Inez är ett väldigt argt barn.
Hon har ett humör som får hennes mors humörsvängningar att kännas harmoniska.
Nu har hon ont någon stanns och jag tror det kan vara tänder så det är illvrål hela tiden.
På dagis är hon världens sötaste och raraste även om hon är väldigt bestämd och gör sin åsikt hörd.

Hemma är hon en pain in the rumpa just nu. När hon blir så där arg och man vill trösta henne så får man inte ta i henne. Hon blir vansinnigt galen, man får inte se på henne eller tala till henne heller när hon blir så där ilsken. Att hon sedan är rena rama råstyrkan underlättar inte. Hon påminner mycket om Filip när han va liten.

Just nu känner jag att det växer ut gråa hår.
Min älsta son Zack försökte jag få tag på idag när jag visste att han slutat skolan.

Vi bor mitt i mot skolan och det tar inte ens en minut för honom att ta sig hem.
Han befann sig i Viby!! Det är ju inte jätte långt här i från men jag vill att han hör av sig om han åker någon stanns.

- Vad sjutton gör du i Viby!!
- Jag satte mig på skolbussen.
- Du behöver inte åka någon skolbuss!
- Nej jag ville se vart den gick och hur långt det gick att komma med den.
- GHAAAAAA!!!!! Hur ska du komma hem.
- Jag åker med *någons förälder*
- Raka vägen hem.
- Meeen Maaaammaaaa

Känner hur huvudet krymper och håren ändrar färg.

*lyssnar*

DET ÄR TYST!! INEZ SKRIKER INTE!!!

Iphone.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag hämtade Leo på dagis i dag.
Han blev väldigt arg på mig i bilen hem.

- Mamma!
- Ja.
- Pappa säger att jag behöver en Alfons 360.
- En vad?
- En Alfons 360!
- Vad är det för något.
- En sån som min brumbrum-brud har.
- En Iphone?
- Ja.

*hanblandade nog ihop telefoner och tv-spel där ett tag*

- Men Leo det förstår du ju att du inte kan få en Iphone.
- PAPPA SÄGER ATT JAG BEHÖVER EN SÅN!
- Vem ska köpa den då?
- Du eller Johan säger pappa.
- Jaså minsan!
- Mmmm


Sen var det livat hela vägen hem i bilen. Han ringde sin Pappa och tjatade lite.
Sedan efter dom hade lagt på så skrek han i en halvtimme att hans pappa ljugit för honom.

Det är roligt att vara mamma ibland.

Det rullar på...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Nu händer det grejer.
Jag var inte riktigt beredd på det men denna resan kommer bli så otroligt rolig.
Blir en intensiv tid framöver men det kommer löna sig på många vis.

För övrigt är lunkar det på.
Fick ta med mig barnen in till Örebro då jag skulle till läkaren. en sabla tur att vi va ute i så god tid för det fanns banne mig inte en parkering någon stanns.
Jag som är så rädd för att köra in i stan och har lite svårt med vart jag får stå. Så jag kollar hur majoriteten gör ha ha.
Får fortfarande känslan av kriminell körning ibland även om jag nu haft kortet i 2 år.
Ingen bot i alla fall så jag stod nog bra även om vi fick springa en bra bit för att hinna.
Sedan gjorde vi lite ärenden och en snabbkaffe och skyndade hem för att inte få ett aggresivt utbrott pga blodsockerfall. Men jag ger mig inte gärna ut med bilen i onödan kan jag säga, fy tusan.

Inez är ett monster enligt leo. Jag är lite benägen att hålla med. Han låg i godan ro och tittade på film när Inez kommer med en stor pall och kastar i huvudet på honom. Hon är inte bara sadist och är även vrål stark ungen.

Nu måste jag försöka bota min skallebank med kaffe innan jag ska ge mig iväg och handla..


Hjortronsylt..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

I julklapp fick jag och J en liten julåda med fint knäckebröd, glögg och en burk med hjortronsylt.
När jag  såg burken så blev jag glad, jag älskar hjortronsylt.
Jag har varit skeptisk mot att köpa det då jag inte tror att smaken skulle komma i närheten av orginalet som fick mig att älska den sortens sylt på flera vis.

Jag bestämde mig någon dag senare att göra pannkaksfrukost till Leo och Inez och till detta serverades glass och hjortronsylt.
Första tuggan och smakupplevelsen slungade mig mer än 20 år tillbaka i tiden och hem till farmor Ingrids kök.
farmor Ingrid var den mest underbara männsika jag någonsin fått äran att känna. Hon var så varm, så trygg, så ödmjuk och man kunde inte annat än att älska henne.
Ibland hände det att jag och min bror sov över där.
Jag brukade när "innan jag blev lite större" sova i lilla kammaren innanför stora sovrummet.
Jag sov i en säng/köksoffa. Av smaken av hjortronsylten kunde jag minnas känslan av att bli nerbäddad i de manglade lakanen som luktade ljuvligt och var så där prassliga och lite hårda.
De höga kanterna på sängen gjorde att jag kände mig ännu mera ombonad och ända känslan som fanns av att ligga i den där sängen omsluten av höga kanter och prasslande manglade lakan var en enorm känsla av trygghet.

När jag vaknade till på morgonen så var det inte ovanligt att man kände lukten av pannkakor eller våfflor från köket. Jag brukade ligga kvar en stund och njuta av lukten från köket och känslan av att vakna upp i det där trygga.
Till pannkakorna serverades oftast hjortronsylt och grädde eller glass.
Jag älskade det och kunde äta tills jag var nära att kräkas.
Och farmor hon gräddade till vi inte kunde äta mera.

Nu står den lilla burken halft uppäten i kylen.
Jag funderar på att vänta med den till nästa pannkaksfrukost, det får nog bli snart tror jag.
Lite fascinerande är det hur nära ett minne och en känsla man kan komma av bara en smak.

Jag hoppas att känslan håller i sig ett tag för det är ett underbart minne.