I-landsproblem med solbränna.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har ett I-landsproblem som jag vill ha en lösning på!

J har byggt ett högt och stort plank där poolen står.
Egentligen är det ett Inez-ska-inte-falla-i-och-drunkna-skydd men det fungerar alldeles ypperligt som ett
jag-får-sola-hur-fan-jag-vill-skydd.
Det är himla skönt att kunna få lite färg utan en massa ränder på axlarna. Dessutom lindrar sollapandet lite smärtor.

Problemet är dock att har man fött några barn och tygndlagen tar över så blir det i alla fall vita partier.
Dom flyter liksom ut antingen neråt om man har lite uppätt ställning eller så flyter dom ut åt sidorna och man lägger sig platt på rygg. Hur snyggt är det att ha två vita fläckar på magen på en skala..... INTE ALLS!

Min väninna hade en lösning på det här problemet men det tyckte jag inte lät så himla tilltalande och rätt så smärtsamt.

Nu stod jag förvisso i solen hela dagen med bikini igår och ser ut som om jag tagit på mig en vit bikini om jag tar av mig kläderna.

Så hur gör ni brudar som fallit offer för tyngdlagen?!

Jag funderar på att fästa en fiskelina i taknocken och lyfta dom på någe vis......

Fan ta tyngdlagen!

Ibland blir det bara för mycket....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Just nu försöker jag få tillvaron att fungera med min kropp.

Det går inget vidare.
Jag brukar ändå må ganska hyfsat vid den här tiden på året annars när det är varmt och gott.
Men inte nu, det blir bara värre.

Att försöka tvätta håret är en kamp, att komma ur sängen är en kamp, att hålla i kaffekoppen är en kamp, att försöka koncentrera sig på att lyssna på vad andra säger när dom talar till mig är en kamp och talar flera personer samtidigt blir det katastrof.

Att äta mat går inte och jag får leva på flytande föda. Minsta lilla jag får i mig av annat så ser jag gravid ut och får bosätta mig nära en toalett.

Jag hade en mysig dag i går utan några jätte stora ansträngningar. Tvättade 3 maskiner med tvätt och plockade undan lite sedan satt jag i solen eller i poolen med barnen.
Kvällen slutade igen i tårar och jag fick slå hårt på mina lår och överarmar för att försöka få benen att sluta krampa och krypa i smärtor. Kinderna blossar upp och det känns som jag ska koka upp inifrån "detta sker även när det är kallt ute och har inget med värmen att göra" Det blir så när jag har riktigt ont och det sker nu mera i stort sätt dagligen. Varför vet jag inte, har aldrig fått någon förklaring på det, men otäckt är det när det sker.
Huvudvärk delux som jag känner kommer från nacke, axlar och bröstrygg.

Det värsta är att jag känner att det dag för dag bara blir värre. Förut hade jag bra dagar och dåliga dagar, nu finns det bara dåliga dagar och inget tillfälle till återhämtning.
Och kontakten som jag nu har inom vården är en människa som anser att det bara är att bita ihop och stå ut.
Vet att det blir skillnad bara jag kommer in till kliniken igen. De har lite annan syn på saker och ting där.
Men det tar ju ett par månader innan jag är där igen.

Tyvärr känner jag från flera att det tydligen är jag som ska ha dåligt samvete för att jag inte klarar, orkar.
Men det funkar inte på mig längre. Jag kan inte, jag glömmer, och förvirrar och jag är värdelös att höra av mig. Jo men det finns en anledning och det vet alla om, och räcker inte den så ..... Ja men gå då. Jag kan inte göra mig frisk bara för att någon annan tycker det. 

Tack och lov ändå att det är sommar och jag inte behöver ha tunga jackor och skor på mig.
Tack och lov för underbara J och mina underbara ungar som gör det värt att fortsätta vara upprätt och ger mig tankar på annat är bara smärtor.
Hade det inte varit för dom så hade jag lagt mig ner och vägrat resa mig upp.

Nu är det dags att hämta lilla Inez på dagis. Ska bada i poolen med henne så jag får skratta lite åt hennes upptåg i vattnet, underbara unge!

Ps: Ja jag är gnällig, jag vet.

"Skräcken"

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vi har ju en katt som är lite egen.

Han är en väldigt vacker katt och kommer ofta undan med allt möjligt tack vare sitt utseende.
Han tror att han är en väldigt liten katt men har en väldigt stor kropp med stora vassa klor och tänder likaså.

Varje morgon ska han gå med till dagis. Har jag tur så får jag med mig honom hem igen.
Men om han är på "det" humöret så stannar han och smyger runt dagis tills jag hämtar Inez och då kommer han med hem.
Som idag, han vägrade följa med mig hem. Men så får jag och Inez va på väg ut genom grinden på eftermiddagen så kommer han som ett skott och vrålar MJAAAAAAUUUJJAAAUU = Glöm inte mig!

Härom dagen kom han hemdragandes på en aborre! Vart han nu fått den i från vet vi inte.
J kastade i alla fall undan den så han inte skulle dra in den i huset.
Skräcken blev givetvis sur när J kastade iväg hans byte och försvann.
10 minuter senare kommer han tillbaka igen, MED EN HEL PÅSE ABORRAR!

En hel jädra påser med fisk. Jag har frågat lite grannar om det är så att dom saknar en påse med aborrar men ingen tycks sakna någon så jag vet inte vart han hittat den.

Han va i alla fall väldigt stolt över sitt byte.

Känner att det snart är dags för en pungklippning av honom snart då han börjar vidga sina vyer lite väl mycket.
Men attans vad fina ungar den där skulle kunna få för han är bra snygg våran "Skräck".

Bokstavera tack.

publicerat i En Terry! Pinsamheter;
Jaha ja.

Idag har jag varit blåst på riktigt.

Jag talade nämligen med en människa som skulle bokstavera sin mailadress till mig.
aaaaaa - som i Anders.
Men det fattade inte jag trots att jag bett henne att göra det för det va så krångligt.

******@jjakobaandersbbertil**********'.se  osv.

Till slut blev jag tvungen att fråga henne om det verkligen skulle vara så där långt innan mellan @ och .se.

Det blev helt tyst i luren men jag fattade inte i alla fall och läste upp det jag hade skrivit.
Jag trodde hon skulle kissa på sig i andra sidan luren.

Ja jag skämdes lite faktiskt..... kände mig lite dum.

Nu ska jag packa in bilen och fara till Mjölby.

Att INTE lära av sina misstag!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Jag gör alltid samma korkade misstag.

Jag brukar ofta ha mina 8mm töjhorn i öronen. Dom är lagom tjocka utan att det blir för klumpigt och man ser ut som en inföding.

Ibland tar jag ur dom ett tag. Jag får inte såna där stora hål i öronen efter. Efter ett dygn är de hälften så stora och efter 2 är hålen så obefintliga att man knappt får i ett vanligt örhänge.

Men jag trivs med mina horn och vill gärna ha dom. 
Men varje gång jag ska sätta i dom gör jag samma misstag.
Jag kletar in hornet med helosan eller vaselin och trycker till ända tills det spänner så jag vill kräkas då är halva hornet inne 3-4mm. Sen ska det vila ett tag, gärna ett bra tag men så va det det där med tålamod.

Sen då som idag när det gått ett dygn så vill jag få i dom lite till.
Så jag kletar in och trycker..... för hårt, VARJE GÅNG!!
För hela hornet slinker in och det gör så förbannat ont från örat ända ner i axeln så jag får hålla mig i dörrposten för att inte trilla omkull tills den värsta spänningen lagt sig.

Och varje gång tänker jag: " Fan inte igen, jag måste tänka på att inte göra om det nästa gång"
Men när den där nästa gång kommer så blir det lika ändå och jag håller på att kräkas av smärta.
Hur tusan kan man vara så förbenat korkad, snacka om att inte lära av sina misstag.

Men jag måste ha ordentlig  gummihud i öronen för trots att jag råkar göra så här varje gång så har jag aldrig fått en spricka, tack och lov.

Nu ska jag skriva en lapp och sätta på tupen med helosansalva tills nästa gång.

"TRYCK INTE FÖR HÅRT! TA DET FÖRSIKTIGT!!"

Alla är arga på mig!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag ska snart ta tag i städningen här hemma men tänkte först sätta mig och andas lite.

Min kropp är bättre idag. Troligtvis för att jag fick en ordeltlig sovmorgon till 9.30. Även om jag varit uppe och sprungit i natt så fick jag chansen att ta igen det, tack till min goa J för det.

Insåg precis att alla djuren här hemma är arga på mig.

Ossy "mops" är jätte sur och bitter på mig för att han går på diet och inte får JÄTTE mycket i min matskål.
Så när han har ätit upp det han får så står han kvar och blänger på matskålen. När jag säger att "nu är det bra, nu går vi ut" så blir hans knorr på svansen spikrak och tittar på mig med de mest dömmade och sårande ögonen.
Han är oxå sur för att jag ser till att inte Inez matar honom med allt hon kommer åt. Det är ju trots allt en form av lyx som tagits i från honom.

Shrek "katt"" eller skräcken som han mer och mer kallas" är sur på mig för att han inte får använda mina fötter i syfte att träna upp sin jaktförmåga. I protest bet han mig en extra gång i hälsenan. Han är oxå sur på mig för att inte Ossy vill leka med honom som Kita gör. Han blir oxå jätte arg på mig när jag avbryter hans försök att fria till Signe. Han förstår inte att han inte kommer få ligga i alla fall.
Varje morgon ska han följa med mig till dagis och lämna Inez. Dagis personalen blir fulla i skratt när han kommer i släptåg. Men när vi ska gå där i från vill han ibland stanna kvar hos Inez i stället, då hugger han mig i axelt i protest.
Skräcken är lixom en väldigt liten kattunge i en väldigt stor kropp med stora tänder och stora klor, men det förstår han inte själv. Den ända han inte plågar är inez, om hon inte plågar honom bör tilläggas.

Tage "skäggagam"  är oxå jätte arg på mig. Han visar tydligt att det minsan inte är sallad han vill ha utan saftiga feta larver. Men sist han fick det så drog han i sig 30 st så jag tycker att vi kan vänta lite om vi inte ska få en smällfet ödla. Jag köpte fin hemodlad sallad från trakten. Visst äter han den men han visar tydligt att han är sur. När jag försöker fjäska och prata med honom så vänder han bort huvudet och låtsas att jag inte existerar. När resten av familjen pratar med honom tittar han så glatt och nyfiket men jag är dissad! Snart kommer han bli ännu argare på mig när han inser att jag ska ge honom vitaminer.

Signe "katt" är mest sur för att man ska vara sur och grinig. Skräcken spöar hon skiten ur och mig ignorerar hon totalt. J där i mot funkar bra och där fjäskar hon och lägger in kärlekstötar. Enda gången hon vill kela med mig är när jag sover och ligger väldigt nära J. Det resulterar dock i att jag får kasta ut henne ur sofrummet till slut och sedan är hon bitter igen.

Kita "hund" Är aldrig sur på någon. Hon är bara väldigt jätte glad jämt. Men hon har inte varit hemma på över en vecka så jag känner mig lite övergiven bland alla surskallar i huset. Men idag kommer hon äntligen hem så jag kan få lite kärlek. Hon skulle ju få åka iväg och vara lite romantisk men hon avbröt löpet av någon anledning så idag kommer hon hem igen mammas tjeja.

Jaha nähä ska väl ta och ge Tage lite vitaminer så han blir ännu surare på mig och sedan börja städa av här hemma. För snart kommer nog Vilda Hilda "Inez" hem igen och då är det rätt kört. J tog henne med sig i väg för att hämta ved.

Sätta fart nu!

Rehab..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Ett ekorrhjul av smärta är i rullning som jag inte får stopp på hur jag än försöker.

Det känns som jag är tillbaka på ruta ett vad gäller min värk.
Jag har tillämpat allt jag lärt mig för att hålla det i styr utan resultat.

På Tisdag blir det ett samtal till smärtrehab/kliniken.
Jag gick halva kursen när jag va gravid med Inez och blev lovad att få komma igen när det va dags.
Jag hoppas att det erbjudandet står kvar för nu är det verkligen dags.
Annars få jag försöka få till en ny remiss. För nu är det inte hållbart.

Är i läget där jag får kapitulera för allt för att fixa de mest basala sakerna som att tvätta håret och få i fötterna i ett par skor. Tack och lov att det är varmt så jag slipper dra på tjocka täckjackor och tunga vinterdojor.

Det här går inte..

Killbaciller!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Samtal med Leo " som har badat i min parfym"

- Mamma vet du vad det är för färg på killbaciller?!
- Nej!
- Det vet jag!
- Jaha..
- Dom är rosa!
- Hur vet du det.
- Jag såg det i mitt saftglas, dom kom ut ut min mun.
- Jaha.....


Det är däför jag aldrig delar glas med ett barn ;-)

Den lilla Inez.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har en mycket försigkommen lite tjej.

Dagis påpekar detta nästan varje dag. Inez måste man hålla koll på hela tiden annars hittar hon på något som "hon kan själv"

Detta är ju givetvis på både gott och ont.
Hon hjälper gärna till fast hon bara är 1,5 år "ja jag vet det kommer gå över".
Hon dukar bordet när vi ska äta, hon kastar sopor, för någon vecka sedan hittade jag henne göra smörgås i köket när de andra hade lämnat smöret framme. Det blir som det blir men hon försöker i alla fall. Detta är ju rätt så charmigt och man kan inte göra annat än att le åt henne.

Men när man är så liten och så försigkommen så kan det bli lite lätt fel ibland.
Som när jag hade smörjt in Leo med Helosansalva.
Jag hann bara lägga i från mig salvan och vända ryggen till en sekund så smörjde Inez in Kita "med jätte mycket päls" med helosansalvan. Jo minsann hon har lärt sig hur man skruvar upp korkar hon.
I förrgår så höll jag och Johan på i köket när det plötsligt blev tyst.

Tyst = fara, hyss, bus eller något annat som inte är bra! "glöm aldrig det ni som inte fått barn ännu"

Jag visste att jag stängt grinden ut till hallen.
Den finns där av 4 skäl: Inez ska inte gå in och duscha utan mamma, Inez ska inte gräva i kattlådan eller ge katterna mat och hundarna ska inte äta upp katternas mat.

Smög mig ut i matrummet för att se vad som stod på och såg att ungen fått upp grinden. Fortsatte att smyga ut i hallen och tjuvkikade in i badrummet.
Där står Inez! Med handen full med toalettpapper som hon doppar i toaletten och sedan tvättar sig om munnen med!!!!!!
GHAAAAAA! Jag försökte trösta mig med att toaletten va nytvättad "utan kem" och vattnet i en toastol är lika rent som vattnet i kram.. MEN ÄNDÅ!!!!!

Jag skällde ju naturligtvis en del och sa fy, blä, äckligt! Inez pekade på handfatet och jag lyfte upp henne så hon fick tvätta sig "mamman skrubbade ungen".

På dagis så tar dom ibland lite blött papper och torkar av barnen runt munnen med om det krävs lite mindre tvättning och hon skulle vara duktig och göra lika men nådde inte upp till handfatet.

Ja hon är lite väl försigkommen ibland, så pass att jag ibland måste ta med henne in på toan om jag ska kissa annars har hela huset ändrat karaktär när jag kommer ut 1 minut senare.

Men bra go är hon.... När hon inte visar humöret som hon fått från sin Mor.

Drake.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Nu har jag tryckt in något som känns som 28976 st mailadresser i contaktlistan och skickat iväg en massa mail.
Min rygg är nu kajko. Det hade underlättat om vädret kunde bestämma sig för hur det ska vara, varmt eller kallt.

För övrigt så är jag en abstinent drake just nu. Jag är så ilsken att jag blir rädd för mig själv.
Jag försöker intala mig själv att det bara är för att se om blodtrycket sjunker och hjälper det inte så kan jag börja igen. Jag är nästan helt säker på att det hjälper, lite i alla fall. Mindre nikotin och mindre stress är nog min medicin.

Men just nu känns det som en klen tröst för jag är ilsken, aggresiv och .....