Dokusåpa

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Idag slog det mig igen, tänk om livet faktiskt är en dokusåpa egentligen.

Var är alla kameror egentligen?

Jag kanske lever i efter ett strukturerat manus fast jag inte vet om det, som i Truman show.

 

Undrar hur många tittare jag skulle ha? Vilken ålderskrupp skulle de vara i och vad skulle de uppskatta i min alldeles egna dokusåpa.

 

Jag det kan nog te sig som jag är ganska självcentrerad med en alldeles egen jordaxel som gloria. Ja och jag är väl kanske ganska självcentrerad men va fan, det är inte utan att att man undrar ibland.

Jag gör så in i bomben korkade saker och det händer så mycket oväntade händelser att jag inte kan sluta fundera på om det här inte var uppgjort från början.

 

Om det nu är så att mitt liv är en dokusåpa som folk sitter och skrattar åt så skulle jag vilja göra vissa ändringar i manuset. Vi vill bo närmare ekvatorn halva året och tjäna rejält med pengar. Dessutom skulle jag vilja ta del av intäkterna för de är antagligen rejäla. Och så vill jag sluta betala tvavgiften omgående!

Lite borde man ju ha rätt att få styra över om man är till allmän beskådning.

 

Jag undrar om dokusåpan slutar när jag dör eller om mina avkommor får var sin följetong. Och var det någon innan mig? Min mor möjligtvis!

 

Är det verkligen bara jag som tänker så här ibland?

Eller är det en dolt önskan om en speciell uppgift på jorden, att göra bort sig.......

Organiserat Virrvarr.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Nu har jag gått runt en hel dag och gjort massor utan att egentligen fått något vettigt gjort.
Städat och plockat och städat och plockat men mest har jag bara flyttat runt på saker för allt har bara bytt plats.
 
Jag önskar ofta att jag vore lite mera som min syster Terry.
Hon kan liksom gå in i ett rum där hon far fram som en vind och swich swich så är allt rent, prydligt och på rätt plats.
 
När jag kommer in i ett rum så låter det mest krach bom bang och sen är det som var i ordning förfallet i kaos.
Om jag fick välja så skulle min värld vara uppbyggd på ordning, reda och helst i staplade fyrkanter noga ställda kant i kant. Allt på sin plats och pärmar för allt markerade i olika färger.
Jag gör mina tappra försök att få till det där men sen säger det Krach Bom Bang. Sen står jag där som ett fån och inte begriper vad som hände egentligen.
 
I huvudet är jag perfektionist men jag får liksom inte ut det i verkliga livet. Ni vet ungefär som när man har en så himla smart tanke i huvudet men sen säger man den i ord och då blir det alldeles galet.
 
Jag hade för något år sedan nynnat ihop en sån med text, musik och hela rubbet i skallen. I flera veckor gick jag och gnolade på den där, jag hade praktiskt taget även en musikvideo i skallen. Jag var rörande överens med mig själv att nu hade jag skapat något genialiskt på riktigt. Något så bra som skulle få människor att baxna.
Men så skulle den ner på papper och plockas ut på gitarren. Jag insåg då att det inte alls var säkert att den där genialiska låten skulle bli lika bra i verkligheten.
 
- Jag har gjort en så jädra bra låt!!
- Få höra då?
- Nä den finns inte på riktigt ännu....
- Men fixa det då!
- Nej då kanske den blir förstörd!
 
Så till slut kom det sig så att jag glömde bort den där jävla låten och nu har jag inget genialiskt alls att gnola på. Jag hade hellre haft en mellanbra låt i text och ackord än glömt bort något genialiskt. Jag kommer aldrig komma på nåt så bra igen.
 
Knäpphuvud!
 
Nä jag ger upp det där med ordning och reda i dag, det är liksom ingen ide när alla fyrkanter bara trillar huller om buller och inte en bokstav i skallen är rätt.
 
Mysa med barnen och sjunga gospel är roligare.