Ossy har lärt sig att skälla.
Jo visst det kunde han förut med men det hände inte så ofta och när det väl hände så såg han ut som att han blev förvånad själv. Men nu kan han... ordentligt.

Detta har resulterat i att de andra hundarna knappt skäller alls om det kommer någon eller om det knackar på dörren. Dom behöver inte det för Ossy skäller för dom allihopa. Han ser väldigt rolig ut när han sätter igång och skäller för han hoppar jämnfota vid varje skall och det bara sprutar ur hans mindre existerande nos.

Om Morhontass skulle ta hem honom nu så skulle hon bli hysterisk på honom. Men jag tror hon skulle få sig ett gott skratt om hon såg hur han håller på.
Fast när han blir riktigt glad skäller han inte, då ylar han. Han låter som en blandning av en mistlur och ett inbrottslarm. När jag kommer hem och smäller igen bildörren på gården går startskottet. IIIUUUUIIIIUUUUIIIIUUUIIIIUUUUIIIUUU låter det från huset. Sen när man väl kommit innanför dörren då börjar han grymta och knorra. Så här låter han även när Fredrik eller Nick kommer så jag törs inte tänka på hur han kommer att låta när Morhontass kommer och hälsar på. Måste nog ha filmkameran på då.

Jag väntar på att något larmföretag ska ringa och försöka sälja larm. Då ska jag säga att jag redan har ett inbrottslarm. Jag har en Ossy, en vakt-mops av värsta slaget.

Leo skriver brev.

Kita väntar på kommando. Duktiga tjejen.

mattes kyss

Så här ser det ut hos oss idag. Förutom zack som gömmer sig i kökssoffan och Inez som sitter och leker i gåstolen. Ja å jag förstås.

Åh vilket mys.

Dagen har varit både upp och ner.

Lilla Maja "som faktiskt är stor" har varit här och lekt med oss idag.
Vi har bakat med trolldeg och varit i pulkabacken och roat oss.

Tog ut hundarna när vi kom hem. Vi lekte och hade kul på gården när det small till och Atsa och Kita rök ihop som bara den, jag tyckte att jag hade koll på dom hela tiden. Jag fick inte isär dom. Tack och lov kom Filip efter några minuter och vi kunde få tag i varsin hund. Fick in dom och barnen. En hund i badrummet och en i buren. Sen skulle jag byta när jag dushat den ena, då flög dom ihop igen men denna gången va det lättare att bryta dom.

Nu törs jag inte chansa längre, rät va det är hamnar någon i mellan. Men att behöva välja en är inte kul. Pratade med Eva-Lena om saken och i morgon kör jag ner Asta till henne. Här hemma spelar det för fridens roll inte vem som är kvar för båda är hur trevliga som hellst när de är själva med resten av flocken. Men Asta fungerar bättre med andra tikar än vad Kita gör och på kenneln är det många tikar. Dessutom ska ju Kita vara hos uppfödaren när hon ska valpa så då får Asta komma hit.

Men visst känns det jobbigt. Riktigt skitjobbigt.

Satt och kollade på viasat history... Men nu började det någon jädra b-porris som känns mer som något jag skulle gapflabba av. Nä av med tv:n och sova lite.

Jag hittade en pudding i pulka backen.

Leo och Maja målar så fint.

Asta smyger upp i J.s knä. Mysmongo är vad hon är.

Inez är helt galen i sin puré.

Hon får ju bara små smakportioner nu och det är svårt att hålla igen på det när hon tycker det är så gott. Tyvärr skyfflar inte mamman tillräckligt fort i mellan slevarna.

För överigt så blir det mer och mer flaskmat. Hon vägrar att ta bröstet när det väl finns mat och finns det inte mat så blir hon vansinnit jätte arg. Pratade med BVC igår och fick en sån där "du-vet-väl-att-det-är-bäst-att-amma-föreläsning". Standars kommentaren när jag har tagit upp problemet har varit - Men du har ju ammat de andra så länge!!!..........

Idag blev jag förbannad. Går det inte så går det inte. När hon får flaskan är hon nöjd, glad och sover som hon ska. När hon ska ha av det lilla i bröstet så är hon så ledsen, otröstlig och sover jätte illa. Svårt val eller? Visst hon går upp i vikt men det är för att jag ammat konstant hela dagarna. Nu finns det inte så mycket.

Jag vet att amning är bäst för barnen men är nu förbannat trött på allt amningstjat!! Det är min 3:e unge, jag vet vad hon mår bra av. Får jag en ända kommentar här om att jag borde amma istället trots att det inte finns tillräckligt och hon vägrar ta bröstet så skickar jag ut ett jätte virus i form av en napplaska i huvudet ;-)

Sitter och försöker fundera ut en ett upplägg för en skrivelse som jag ska plita ner till min bror.

Han pluggar ju på polishögskolan och ska läsa Etik.  Han ska lämna in ett arbete som bottnar i negativt bemötande av polisen i samhället. Så han bad mig skriva ner några negativa upplevelser som jag haft... Och ja det finns ju några stycken såna bemötanden. Inte bara under missbruk utan även innan och efter.
Så nu försöker jag sålla för vad som kan vara primärt för hans arbete.

Jag tänkte försöka dela upp det i 3 delar. Före, under och efter missbruk. Då får man med många kategorier av människor. Före = sk svensson dömmas efter andras sätt att leva osv, under = man är trots allt människa även under ett missbruk, efter = vägen tillbaka och dess bemötande.


Vad tror ni om upplägget, före, under, efter? Kan det bli vettigt!?

Vi är 4 syskon på min mammas sida.

Jag, Tobias, Terry och Filip.

Jag är inte vidare värst smart om jag får säga det själv. Jag har i alla fall inget läshuvud. Jag är en praktiker. Visa mig hur man ska göra så kan jag men jag kan absolut inte läsa mig till någonting.
Terry hon är som jag, vi är väldigt lika där. Enda skillnaden är att hon är blond och kan skylla på hårfärgen. 
Filip vet jag inte riktigt vad han är just nu. Jag tror att det är tonårshormonerna som gör han mer blåst än vad han är. För läshuvud har han och han är riktigt klyftig.
Sen har vi ju då Tobias, snillet i familjen. Han är riktigt duktig. Nu är han på poliskolan och jag oroar mig inte ett dugg för han fixar ALLT som han tar sig för. Han skiljer sig liksom lite från oss andra 3.

Jag och Terry brukar diskutera det här. Om det kan ha med den genetiska faktorn att göra eller hur det kommer sig att vi är så puckade och han är så super smart.

I alla fall var Filip så där riktigt blåst idag. Han har bott här ett bra tag nu och vet vad saker ska vara men han glömmer bort. Står och pratar ute i köket med mig som är i vardagsrummet och tror att jag ska höra fast det borras och skruvas osv. Hela tiden hör jag:

- Men Saaaaandraaaaa! och så kommer det en fråga eller ett sånt där pucko utryck som om Näs-Frida bor här.

Idag blev jag så förbannat trött på honom och hans tjat att jag ringde till Morhontass för att få svar på om hon kanske råkat tappa honom i golvet eller så när han va liten. Hon behagade inte att svara så jag ringde Terry i stället. Men hon kunde då inte minnas att Mor skulla ha tappat honom.  Det borde i så fall varit en ordentlig smäll som man lätt kommer ihåg.

Sen slog det mig.

Jag har ett svagt minne av att Tobias en gång när han va liten ramlade ner från skötbordet "eller liknande". Där har vi det, det är därför han är så smart. Han skakade helt enkelt rätt på skrotet där inne, allt föll på plats. Han hade säkerligen varit lika blåst som vi om han inte ramlat ner och slagit lilla huvudet.

Jag delgav min teori med Filip och han höll med om att det nog måste vara på det viset. Så om jag ber Morhontass att dra till oss andra syskon med en gjutjärnspanna så borde vi oxå bli lika klippska.

Leo är oxå väldigt smart, det märks redan. Det tror jag då beror på att han som 1 1/2-åring ramlade på tåget på väg till Rättvik och slog upp en bula som stod en halv decimiter ovanför resten av skallen. Där har vi hans kvicktänkthet.

Fan va smart jag är som kom på detta..

Nybadad och jätte gosig. Jag måste filma henne när hon gosar för hon knorrar som en griskulting.

Stör mig inte jag äter.