Ett stilla sommaregn...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Smattrar på altanens tak och vattnet strilar ur stuprören.
På dagbädden med Bo Kaspers Orkester i öronen, ett ögonblick i sänder.

Några stilla tårar som rullar nerför ansiktet. Följde doktorns råd och gjorde en plåster pause. Så nu ligger jag här oförmögen att göra nåt mer än det mest basala då smärtorna är svåra och jag hellst vill försvinna någon annanstans till ett annat liv, en annan kropp.
Jag ville ju bjuda familjen på paj idag, min godaste paj med knäckigt skal. Löjligt att gråta över en paj, visst?
Skiter väl i pajen egentligen, vi behöver inte mer socker. Jag blir ledsen över allt som inte fungerar, allt som jag skulle vilja, göra, skapa, leka, springa, hoppa, njuta mer av livet än vad jag kan i vissa fall.

Jag är ganska duktig på att balansera vågskålen och få det att funka hyfsat. Få ser mig i det tillstånd jag ligger i nu med tårarna rinnandes av smärtor.
Vill bli sedd som den glada positiva, den person som jag alltid önskade få vara.

Ett ögonblick i sänder sjungs det....

Detta går över och det gör det snart bara jag törs lita på det och slappna av.
Fram tills dess har maken klistrat på ett nytt plåster, skiter högaktningsfullt i någon plåsterpause och jag får se ut som en robocop-kopia.

Snart kommer ett nytt ögonblick..



Åter på dagbädden...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Efter en dag med badbesök, veterinärsbesök och tvätt i ofantliga mängder.
Den lille kulösa kaninen vilar brevid torktumlaren i badrummet.

Tankarna snurrar i mitt huvud om jag kanske borde lämna alla sociala nätplatser. Idag har det varit en sån dag när hur mycket tragi som hellst farit förbi i händelseflödet på fb. Barn och djur i varma bilar, videos med misshandel av barn, bilder på kämpande hundar osv.
Jag fixar inte att varken läsa eller se. Min hjärna kör i gång i 7000 varv.
Hur mår föräldrarna som lämnade sitt sovande barn i bilen? En idiotisk handling men barn dör förbannat och det är klart föräldrarna sörjer ändå.
Flickan på filmen, vem tar hand om henne när de som borde inte gör det?
Det gör så ont i hela mig.
Jag kan inte bläddra och släppa som många andra. I mig skapar det en reaktion och inte sällan leder till tårar för de som lider.

Ja jag är överkänslig!
Men jag är så mycket hellre överkänslig än avstängd. Tro mig jag har prövat båda delar.
Jag har så många gånger fått höra att jag ska bry mig mer om mig själv än om andra. Det är helt sant men jag kan inte minska min empati. Istället har jag sett till att lära mig bry mig om och älska mig själv lika mycket som andra, är ni med.

Sen vet jag att J tycker att jag är galen när jag lägger våra sista pengar på en "Situation Stockholm" när vi haft det riktigt kärvt. Men för oss löser det sig alltid på något vis, det gör det alltid.
Men när man står där utanför en affär och försöker få ihop några kronor till en smörgås eller ett paket köttbullar. Då löser det sig inte bara så där. Vad gör då om min 50-lapp fattas mig jag får väl sälja ett par av alla mina skor då.
Jag mår bra av att få köpa den där tidningen i mellan åt. Ibland har jag inte haft pengar så det räcker då har personen fått det lilla som jag har för tidningen brukar ändå bli liggandes i bilen.

Nog om det....
Fb och alla filmer och bilder = kräks

Avkoppling...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Hamnade på rygg i dagbädden på altanen. Vädergudarna är snälla och ger oss gott om värme. Ett utslaget badmonster på 1 år sover middag. Fadern i huset kör Inez till farmor då hon absolut skulle dit.
Själv hamnade jag här efter vägen mellan tvättmaskinen och torkvindan totalt utslagen av värmen.
Lider en del efter knäppinfallet jag fick igår. Ibland funkar helt enkelt inte hjärnkapasiteten hos den här damen.
Tur att jag har min make som bromsar mig i mellan åt så det inte blir några värre grejer än att måla om.
Han är trots allt väldigt tålmodig med mina idéer. Kanske inte alltid så förstående och säger inte direkt i mot mig när jag erkänner högt att jag inte vet riktigt vad som fick in mig på just den idén och att jag inte har en blekaste aning om vad jag håller på med. Han brukar nicka lite för att bekräfta att jag faktiskt ibland inte är riktigt klok. Men tålmodig är han min make, ingen kan klandra honom för motsatsen. Han har en konstig förmåga att kunna tala om för mig att jag både är för impulsiv och skvatt galen utan att förolämpa mig, det är minsann en konst.
Själv vidhåller jag i vanlig ordning att det är den största delen i min underbara charm och det han föll för hos mig.

Allt div skrot jag hittade på semestern har funnit sin egen plats i hemmet och jag är nöjd. Men den där vikingagubben jag fick av mamma gjort på Nittsjö Keramiken ser lite läbbig ut ser jag nu när jag ligger här och glor han rätt i ansiktet.







Avsked...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Sista morgonkaffet på gården i den lilla byn utanför Rättvik.
I morgon kommer kaffet att avnjutas hemma på min egen altan tillbaka i verkligheten. Känner att jag kommer vara rödgråten när jag kommer hem. Har redan skvätt lite saltvatten här och var.
Försökte övertala Inez att stanna lite till men hon tycker det räcker nu. Hon vill hem till sina djur, sin säng och sina rutiner. Enligt henne har allt varit för ovanligt allt för länge. Inte ens hennes nya kärlek går att muta med.

Så nu är det dags, åter till verkligheten igen.

Snygg naken..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Åter igen tid för eftertanke i en rosa campingstol i en liten by utanför Rättvik.
Inez sitter inne och ritar och Alfonz sover i skuggan nere vid höladan. Han sover himla gott där har jag märkt med sällskap av hästarna.

Idag har vi varit nere vid långbryggan och badat. Mycket skönt och barnen är glada. Jag ville passa på och duscha och tvätta håret då de möjligheterna inte finns där vi bor. Inez följde med mig till duschrummet naturligtvis.
Flera gånger fick jag säga till henne att inte öppna dörren när hon ville lämna mig till allmän beskådning där jag stod språngande näck täckt i lödder.
Den diskussionen har vi ganska ofta. Ungefär varje gång på en offentlig toalett.
Hon kan för allt i världen inte förstå hur det kan vara okej att hon går runt naken men inte jag.
- Vad är det för fel att vara naken?!
- Inget!
- Varför får dom inte se dig då?
- De tycker nog inte om det.
- Varför inte, du är ju snygg naken!

Min kloka lilla snart 4 åriga prinsessa...
Vad sjutton säger man?! Hon tycker att det är hemskt löjligt att inte vuxna får gå nakna utan att det blir katastrof och när jag hör hennes resonemang kan jag inte annat att hålla med henne. För egen del hade jag inte brytt mig det minsta om kastade upp dörren och visade upp mina behag. Men för barnfamiljen utanför hade det nog inte varit lika uppskattat.
Jag måste ju ändå påpeka att de flesta inte vill se andra människor näck vart som helst oavsett om de är snygga eller ej. För henne är alla kroppar snygga oavsett hur de ser ut. Jag hoppas hon behåller den synen när hon växer upp. Men med henne skulle det inte förvåna mig alls och hon gick naken genom stan bara för att poängtera någonting hon tycker är viktigt. Gör hon det kommer jag bli hennes fanclub.

Nä lite mer kaffe då...



En stund liggandes på mage...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
I gräset och lite tid till eftertanke i tystnad. En gräsklippare hörs långt där borta.
Har lyckats tvångsöva ligisten i bilen efter några tappra försök på övervåningen. Han kom ju på att han faktiskt kan klättra ur vaggan vilket var betydligt mer intressant än att sova middag. Men sova bör han annars sover han middag när jag anser vi ska sova för natten och jag får vara vaken till tidig morgontimma. Jag bara vägrar det. Jag ska ju faktiskt göra den årliga kraftansträngningen i morgon. Tur att min syster följer med och kan påminna mig om att jag har världens bästa tålamod när jag känner mig som en spottkobra i lejongropen.
Nä skämt och sido kommer det bli jätte mysigt. Barnen har någon underlig förmåga att vara exemplariska när vi ska göra något speciellt.
Det är lätt att bli hemmablind vet ni väl. Jag brukar åka till öppna förskolan eller andra platser där barn samlas när jag tyckt för länge att mina barn är odrägliga. Då hittar man alltid någon mamma som har en större dust med sin avkomma än jag brukar ha och så framstår mina ungar som änglar och jag kan vara nöjd ett tag till. Ungefär som när man inte har orken att ta tag i röran hemma så är det himla skönt att kolla på program som " Rent Hus". Då kan man förfasa sig över andras olycka en stund och glömma bort sin egen misär. Även om programmets tid bara är 30 minuter så är det i alla fall 30 minuters vila från prestationsångest och kontrollbehov.

Nä nu måste jag leta efter ett plåster. Inez dök just nedför trappa med blodvite som följd. Eller också tar jag ett grodblad så kan jag ligga kvar....




Ligger och tittar i taket....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
I min systers gästrum. 3 små avkommor snusar och snarkar brevid.
Vi njuter av semester hemma i Rättvik. Ni vet väl att solen alltid lyser i Rättvik även om det som i dag har blåst smådjävlar och regnat. I min värld i min hjärna lyser solen alltid här. Barnen springer runt som vildar och är glada och jag är lycklig och tackar gud för att jag slipper Böda camping även i år.
I morgon kommer min man hit. Jag tvingar honom inför en släkträff. Dessutom känner jag att det till och med för mig som är så attans ofelbar är lite överkurs att ta med alla barnen själv till Leksands sommarland. Jag skulle säker hålla ihop under tiden men sen då när hjärnans alla bitar ska läggas på plats så skulle det nog bli lite o-ordning i biblioteket om man säger så. Ungefär som idag när kusinerna huligan hållt låda hela dagen. Jag hörde min systers bil på långt håll och kände hur jag gick från stålmorsa till praktvrak på 0,2 sekunder. Av hennes blick att dömma så syntes det också.

Nä sova nu då kanske.....
Om jag bara kunde sluta tänka på hur plan a, b , c, d och f ska se ut inför sommarlandsbesöket.