Om jag skulle kalla mig.....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Bloggare så vore jag den sämsta av den sämsta.
 
Fast nu är jag ingen bloggare. Jag är jag och även fast jag vet att det jag skriver är uppskattat av många så är det främst för min egen skull jag skriver för att jag har behov av det.
Som så mycket annat finns behovet i perioder.
Egentligen hade jag kunnat skriva om hur mycket som hellst de sista månaderna men behovet har inte funnits där.
Varje dag är ju fyllt av betraktelser, tragi och vardagshumor.
 
Fast jag är ju en periodare i det mesta jag gör. Jag har en liten tendens att bli lite manisk i det jag gör.
Får jag för mig att jag ska lära mig sticka så ser jag till att sticka tills fingrarna blöder och det mesta annat som inte är livsviktigt blir ganska eftersatt. Sen dumpar jag det för då kan jag det hyfsat och då är det inte roligt längre.
 
När jag satt härom dagen och fnissade lite åt mig själv och mina perioder i det mesta som existrerar så kom jag att tänka på det här med självförtroende och självkänsla.
Jag har något slags varannan dag syndrom. Dessutom styrs jag otroligt av det som finns runt omkring mig, känslor, musik, humör och stämmningar över lag. Jag är som en svamp som suger in allt. Sedan kan det bli lite svårt att sortera alla intryck och känslor som inte alltid är mina och som i många fall gör mig lite överkänslig. Förr stängde jag in mig i det här och la all skuld på mig. Idag har jag inga problem med att fråga någon annan om mina tankar och känslor är rationella. För det ska gudarna veta att det finns mycket i den här hjärnan som inte är rationellt. En fördel är att när jag fråga J om jag är rationell och han säger NEJ så är det ganska enkelt att slänga det i soptunnan.
 
Jag hänger nog inte med i svängarna själv ibland. Det gör inte så himla mycket egentligen.
Jag intalar mig själv att det är en del av min underbara charm. Min make håller inte alltid med men det gör inte så himla mycket det heller. Jag är en kvinna med förmåga att sålla ut det jag tycker är viktigt och mindre viktigt
Hänger ni med i svängen? Nej inte jag heller men det gör inget.
 
Jag har många mindre fördelaktiga saker med mig själv och den som drabbas hårdast av dom sidorna är oftast jag själv. Om jag skulle ta mig själv på allra störta allvar jämnt så skulle jag gå under och jag anser inte att livet ska gå ut på att lida oavsett hur det ser ut och vilka förutsättningar man har.
Om man bara gör det bästa med det man har, accepterar sig själv och lär sig och skratta åt sig själv och sina beteenden så kan man ganska snart ha ganska roligt åt sina mindre fördelaktiga sidor. När man sedan börjar se dom med lite humor så börjar de snart blekna mer och mer och blir ganska så obetydliga.
 
Nu talar jag inte om sidor där man skadar andra människor utan snarare sig själv i sitt sätt att se på sig själv och det egna jaget, skuld, skam, självförtroende och självkänsla.
 
När jag skriver detta har jag Jonas Gardell och " Nästan Vackra" i öronen.
Så otroligt vacker och så sann.
 
Dagens tanke..... Skratta mer åt mig själv...
.
 
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Kerstin:

Jo jag hänger med!
Och håller med, kan man inte skratta åt sej själv, ja vem tusan ska man då skratta åt.
Kram

Kommentera inlägget här :