Åskan har dragit förbi...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Och det värsta regnet har lagt sig. Enligt mitt tycke kunde det gott ha fått fortsätta lite till.
Dagen har rullat på i en faslig fart. Efter 5 timmar på stranden är denna mamman ganska så mör. 5 timmar med trötta ungar som inte har gnällt ett ord. Fantastiska barn vi har.
Vattnet va så pass varmt att jag vågade bara utan att bli allt för nedkyld och smärtsam.

Vi har byggt sandstallar till ponnysarna, letat fisk, trampat på slime, grävt ner barn och bara njutit i fulla drag.
Leo tog med mig en bra bit ut. Han drog mig på sin lilla surfplattegrej av frigolit. Botten var äckligt! Fy faaan för att sätta ner fötterna när slimet slingrar sig mellan tårna. Jag vägrade sätta ner fötterna trots att vattnet knappt nådde till tuttarna. Kramphöll mig i frigolitbiten. Leo roade sig med att se till att jag föll av hela tiden. Jag fick panik och han skrattade rått som den sadist han är.
Mysigt med glada barn trots det.

Jag och Inez plockade sten.
Även gråsten glittrar, åtminstone så länge man fuktar dom....

Nu kvällen i huset Annelund.




Kommentera inlägget här :