Det kallas tvivel....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör.....

Han är bra den där Winnerbäck. Han brukar kunna ge mig en hel del att tänka på. I och för sig krävs det inte så himla mycket för att få det här hjärnkontoret att snurra men han kan få det att snurra lite extra.

Så under tre tjocka filtar och lite god rökelse sitter jag i min oas efter att nattat barn och matat djur och funderar på just tvivel.

Jag tvivlar väl på det mesta i livet. Tar ingenting för givet innan jag har det i handen och kan se, känna och kanske smaka. Det kan bli ganska jobbigt i mellan åt eftersom jag aldrig kan vila och slappna av i en väntans tid.

Jag har blivit duktigare på att tro på att saker ordnar sig men ett tvivel finns alltid där som en gnagande taggtråd genom tarmen.
Kanske är det så när en lycka ofta följts av minst fyra katastrofer.
Jag har förlikat mig med att livet är en ständig prövning där utveckling är ett resultat av prövningen....

Men tvivel....

Det är en förbannat jädra jobbig känsla!

Det jag tvivlar mest på är alltid mig själv, att duga, att vara tillräcklig.
Förr var jag alltid tvungen att göra allt bäst och rätt, inget annat var tillåtet. Jag kan också FAKTISKT!
Idag kan jag åtminstone sänkt mig till att acceptera ett godkänt.
Men aldrig ett icke godkänt! Aldrig någonsin! Det spelar ingen roll hur omständigheterna ser ut.

Som härom dagen när lilla Leo slängde en kommentar om att han tyckte jag skulle cykla Vätternrundan. För mig är det en omöjlighet, jag kan ju fan inte cykla runt byn. Men i min hjärna skulle jag kunna göra det i ett rent jävlar annamma sen är det skit samma om det blir skador för livet av det. Nu är ju just den grejen så stor att till och med jag fattar att jag inte ens ska pröva. Det är värre när det handlar om att lära sig sticka till hela familjen.

Appro på det som kom jag just på att jag behöver en liten smedja. Smide är något jag velat lära mig länge.... Tvivel..... Skulle mina händer, axlar rygg att fixa det.... Jag kan ju pröva i alla fall. Men jag kanske inte ska investera och bygga jätte mycket innan jag prövat.

Ja tvivel.....

När det gäller mig själv i livet är tvivel en konstant taggtråd men jävlar när jag fått för mig att lära mig nåt då är det allt eller inget på gott och ont.

Tänk om jag kunde överföra det ena till det andra.
Jag behöver nog träna på det tror jag.

Nä nu får jag gå och lägga mig. Det blev alldeles för tomt när alla somnade.
Morgonmyset är det goaste på hela dagen och något jag längtar efter.

Sov gott.



Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Fröken Jarnebo :

Min fina ängel!!
Glöm aldrig bort att du är bra precis som du är och att du alltid duger! Även don stunder då det råder massa tvivel inom dig <3

2:a kommentar, skriven , av tilda:

Du kan få ett hörn i min ateljé sen till smide.:)alla har vi tvivlar dagar.

3:e kommentar, skriven , av Jessica Jezzz Drougge:

Ja det där förbenade Tvivlet...jösses!
Jag har min lilla mini-smedja här hemma i lägenheten :)
Den får nästan plats i byrån faktiskt ;)
Det är mina smyckeswire, pärlor, tänger av alla slag, pärlor o stenar o glas... Jag har t.om en brännare...men då går jag såklart till en säker plats..
Jag har även ett mini-skruvstäd. Alldeles lagom att ta fram på köks eller vardagsrumsbordet ;)
Och händerna klarar det oftast. Resten av kroppen med.

Nåndag när tvivlet öagt sig och jag känner mig tillräckligt Säker..så blir det till att införskaffa silvertråd i olika tjocklekar. Fine silver, 999 vill jag ha. Inte sterling..det blir svart när man bränner pga att det inte e tillräckligt rent...har jag hört

kram

Kommentera inlägget här :