Leos tankar om hur man gör med döda husdjur...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vi har sorg i huset.

Våran fina honkatt blev påkörd och dog idag.
Vi har väntat det eftersom hon gärna lägger sig framför bilar och att ha henne som innekatt skulle aldrig fungera eftersom hon va utekatt i själ och hjärta, en riktig tiger.

Barnen skulle ju givetvis informeras om detta och med barn vet man inte hur reaktionen blir och jag va väl mest orolig för Leo.
Många skulle nog kunna tro att både jag och mina barn är empatilösa när det gäller att djur dör.
Så är naturligtvis inte fallet.
Men har man levt med djur av alla de slag hela livet så lär man sig ganska fort att vi lever betydligt längre.

Dock har jag lärt mina barn att djur inte ska dö i onödan bara för att och att även ett sjukt djur kan göra nytta efter sin död.
De har fått lära sig att djur som lider och inte kan botas inte ska behöva leva för att vi människor är egoistiska och inte klarar av våran egna sorg. 
De har fått lära sig att skadade hästar blivit motagna efter slakt på björnparken i Orsa för att få återgå till naturen på ett naturligtvis, via någon annans mage.
De vet att man inte kan ha för många tuppar med att de ändå tas till vara och inte bara dör och det som inte vi kan använda kan gå till de vilda djuren i skogen.

Den finaste bocken Gunnar fick resa vidare efter att ha fått hemska smärtor i benen och ligger nu som ett fint skinn på Morhontass soffa.

Zack var inte gammal när han hjälpte Morhontass i slakteriet och de har ganska tidigt insett att döden är oundviklig.

Värre va det när Leo kom på att människor oxå dör någon gång. Den insikten kom strax efter att min biologiska pappa gått bort i en bilolycka. Ca ett år senare insåg han att även jag, hans pappa och alla runt omkring honom skulle dö någon gång. Först grät han hysteriskt i 2 timmar och va helt knäckt. Sedan satt han på altanen och talade med sin döda morfar i en timme sen va den krisen över.

Nu skulle jag berätta att Signe hade dött och jag visste inte riktigt hur han skulle ta det.
En katt tar man inte till vara på samma sätt som man kan göra med andra djur på ett lantbruk som exempel.

Han blev naturligtvis ledsen och grät en liten stund. Han frågade om hon haft ont osv.

- Jag vill se henne, utbrister han plötsligt.
- Jag vet inte... Jag måste prata med Johan hur skadad hon är.
- Vadå då?
- Jo men om hon är illa tilltygad eller platt så är det ingen ide att titta på henne.
- Vadå då?
- Då är det bättre att du minns henne när hon va fin, hel och ren.
- Kan hon vara platt?!
- Hon har blivit påkörd Leo!

Leo blir tyst en bra stund sedan utbrister han..

- Men om hon är helt platt så kan man ju använda henne som vägghylla!
- VA!?!?!?!?!
- Ja eller oxå kan jag hänga upp henne som en tavla ovanför sängen!

Vd sjutton skulle jag säga?! Jag kunde bara skratta.
Jag har ju trots allt lärt mina barn att inget djur ska behöva dö i onödan och det som kan tas till vara ska tas till vara om det går.
Jag fick vackert förklara förmultningsprocessen och att det inte riktigt skulle funka även om tanken va god.

Han höll med till slut och insåg att en regelrätt begravning nog va det bästa.
Men har tyckte det hade varit bättre att ge den till räven om vi bott på lämpligare ställe.

Min goa goa Leo.

Nu är Signe i Nangiala Mamma <3 

Sov när bebben soven.... Kyss mig där....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Här har det varit tyst läääääänge.

Men efter att ha fått kommentarer från vårdpersonal, andra och råden på de flesta internetsidor ang sin egen sömn som ny bliven mamma känner jag att ett inlägg bara bubblar i mig.

Vi har fått en ny avkomma sen sist jag bloggade. En liten ätande bajsmaskin som hänger vid bröstet.
En mycket vacker sådan naturligtvis.
Efter att ha klämt ut 3 bedårande icke skrynkliga ungar va jag nu livrädd för att få en ful unge.
Nu vet jag bättre, jag kan inte göra fula ungar ;-)

Okej jag ska komma till skott med det jag vill säga.... Det här med sin egna sömn.

DET HÄR ÄR INGEN MANUAL! DET ÄR ETT TIPS OCH DET FUNGERAR FÖR MIG MEN NÖDVÄNDIGTVIS INTE FÖR DIG!!

Sov när bebisen sover får man höra och kan läsas mest över allt när man ska få info om återhämtningen första tiden osv.
Det här funkar kanon bra och gjorde även för mig........ När man får sitt första barn.

Sen kommer barn nr 2, 3, 4, 5, 6...... Och det där fungerar garanterat inte längre.
För även om man har sin sambo, make, flickvän, till hands de första 10 dagarna hemma så finns det flera barn som kräver just din uppmärksamhet.
En nyfödd äter, sover, skiter mest och bryr sig inte särskilt mycket mer om dig än att den får mat och blir torr i blöjan. Med ens de större barnen troligtvis får ett ännu större behov att att få din bekräftelse och för att undvika svartsjuka på nya bebisen så ger jag de större överdrivet mer med uppmärksamhet än den lilla. Man kan läsa bok och amma samtidigt eller se på en film med resten av högen med en bebis hängnde vid bröstet. En 2 åring kan hjälpa till att byta blöja med lite hjälp och Inez tycker det är jätte roligt att fåvälja vilka kläder bebben ska ha på sig.
Inez läser ibland bok för mig. Jag riskerar inte att somna för gör jag det så dänger hon mig i huvudet med boken.

Letade för skojs skull på nätet efter tips för sömn för flerbarnsföräldrar och jag hittade tame tusan inget mer än "sov när bebisen sover" vilket aldrig skulle funka i det här huset med alla barn om inte halva skaran får för sig att sova middag samtidigt och hur stora är oddsen för det tror ni... Döh...


Många bebisar har sin lååååånga sovperiod på dagen och sover bäst på förmiddagen för att sedan äta mera på natten. Har de en lång sovperiod på dagen så lär de ju ta igen ätandet någon gång. Har du då fler barn hemma så är det kanske omöjligt att sova då. Och har man bara en unge så måste man ju dessutom kunna komma till ro just när bebisen sover och att sova på beställning är ju inte så enkelt.
En nyfödd skiter ju högaktningsfullt i om det är natt eller dag.

Jag har på en vecka sovit betydligt mera än jag gjort på väldigt länge PÅ NÄTTERNA!! Förutom de första 2 dygnen då jag va så speedad av endorfiner att inte ens en elefantdos med sömnmedel skulle fått mig att somna.
Jag återhämtar mig ganska snabbt i och med att jag får min sömn.

Nu är jag fullt medveten om att det här inte funkar med en unge med kolik eller andra problem. Tro mig jag har provat..

Det vill till att den lille är ganska nöjd och belåten mellan målen :-)

Första dagarna väcker jag den lilla i tid och otid. Jag låter det inte gå mer än 3-4 timmar mellan målen på dagtid vilket är ungefär den tid som de flesta bebisar trivs ganska bra med som intervall.
Ammar du så amma så mycket som bara möjligt på dagen även om det bara är 4 sugtag.
Byt en extra kanske i dina ögon onödig blöja så bebben vaknar till och känner av att den är hungrig.

Inom ett par dygn kommer den lilla ha sin låååååånga sovperid på natten i stället.
Nu är vi nere på sista målet vid 23, ett snabbt natt mål vid 02 och frukostmålet mellan 06-08. Där i mellan sover vi som stockar, helt okej för mig.

De 2 sista avkommorna har haft ett enormt sugbehov...
De har fått en napp även om andra ruskat på huvut åt att ge en sån liten en napp.
Men vad föredrar ni? En unge som tuttar hela tiden och får kolik av att magen inte kan hantera all mat än ett barn som kan ligga nära nära och vara tillfreds ändå utan att få magknip.

Ja jo visst skitjobbigt att få dom att sluta med napp, men det är ett senare problem och jag lovar att det kommer värre duster under uppväxten än att sluta med napp ;-)

När ungen haft 50 olika trotsåldrar på 8 år, tjuvrök, haft sin första fylla och kallat dig för div saker som ofta innehåller ordet gammal i en mening så kommer nappavänjningen framstå som rena rosamolnperioden ;-)

Nu ska jag återgå till att amma för än så länge har ingen kommit på en teknik som överlåter det till fadern ;-)