Tillbakablick...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
På veckan som var.

Det var många år sedan sen jag upplevde ett sånt känslomässigt kaos på så många olika plan samtidigt.

Att få avsluta veckan en stund i skogen med sällskap av en älgko med sina 2 fjolårskalvar var precis det jag behövde.
Det är magnifika djur och ärligt talat höll jag snudd på att skita på mig när vi sprang på varandra.
De tittade på mig, tuggade lite på det dom funnit och stegade lugnt och sakta iväg utan tillstymmelse till rädsla.

Fortsätter att kurera sjukstugan här hemma. Nu är det Leos tur med kräkor och feber.
Den minste och den största verkar klara sig, peppar peppar..









Vad vore livet utan avkommorna...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
När allt annat ser mörkt och svart ut.

Älskade ungar, så enkla och okonstlade, levande, bara vara nu.

Inez har en fantastisk förmåga att få mig att skratta med sina idéer och utryck.

Igår va min vän här. Inez har klämt sitt lilla finger ganska illa och håller nu på att tappa den lilla nageln.

- Men det måste gjort himla ont att klämma sig så illa, hur känns det? frågade min vän.
- Du får väl prova! Sätt fingret i dörren och smäll igen så får du veta hur det känns!

Senare samma kväll satt hon på toaletten... Jag trodde hon var färdig så jag började hjälpa henne.
- JAG ÄR JU INTE KLAR! sa hon argt.
Av mängden att dömma så spolade jag ändå varpå ungen blir jätte sur och säger..
- Men ååååh nu måste jag ju börja om från börgan ju!!!

Älskade barn, utan er vore livet väldigt innehållslöst.

Idag ska jag för min skull oavsett hur jag mår åka till skogen och sätta mig på en stubbe ifred från omvärlden.

Saknar skogarna i Rättvik där man kunde gå ut och skrika ur sig allt utan att någon behöver tro att man håller på att bli mördad.

Här är det för mycket bebyggelse i närheten, för mycket människor.
Jag är anti människor just nu, en öde ö hade suttit fint, eller ett litet torp mitt i urskogen långt ifrån civilisationen där jag kunde vara ifred med min familj.

Tacksam över mina nära..