Vad vore livet utan avkommorna...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
När allt annat ser mörkt och svart ut.

Älskade ungar, så enkla och okonstlade, levande, bara vara nu.

Inez har en fantastisk förmåga att få mig att skratta med sina idéer och utryck.

Igår va min vän här. Inez har klämt sitt lilla finger ganska illa och håller nu på att tappa den lilla nageln.

- Men det måste gjort himla ont att klämma sig så illa, hur känns det? frågade min vän.
- Du får väl prova! Sätt fingret i dörren och smäll igen så får du veta hur det känns!

Senare samma kväll satt hon på toaletten... Jag trodde hon var färdig så jag började hjälpa henne.
- JAG ÄR JU INTE KLAR! sa hon argt.
Av mängden att dömma så spolade jag ändå varpå ungen blir jätte sur och säger..
- Men ååååh nu måste jag ju börja om från börgan ju!!!

Älskade barn, utan er vore livet väldigt innehållslöst.

Idag ska jag för min skull oavsett hur jag mår åka till skogen och sätta mig på en stubbe ifred från omvärlden.

Saknar skogarna i Rättvik där man kunde gå ut och skrika ur sig allt utan att någon behöver tro att man håller på att bli mördad.

Här är det för mycket bebyggelse i närheten, för mycket människor.
Jag är anti människor just nu, en öde ö hade suttit fint, eller ett litet torp mitt i urskogen långt ifrån civilisationen där jag kunde vara ifred med min familj.

Tacksam över mina nära..





Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Kerstin:

:D Hon är ju för söt!
Kram

2:a kommentar, skriven , av m:

Här finns det skog! Bara kom o skrik!

Kommentera inlägget här :