Idag slog det mig igen, tänk om livet faktiskt är en dokusåpa egentligen.
Var är alla kameror egentligen?
Jag kanske lever i efter ett strukturerat manus fast jag inte vet om det, som i Truman show.
Undrar hur många tittare jag skulle ha? Vilken ålderskrupp skulle de vara i och vad skulle de uppskatta i min alldeles egna dokusåpa.
Jag det kan nog te sig som jag är ganska självcentrerad med en alldeles egen jordaxel som gloria. Ja och jag är väl kanske ganska självcentrerad men va fan, det är inte utan att att man undrar ibland.
Jag gör så in i bomben korkade saker och det händer så mycket oväntade händelser att jag inte kan sluta fundera på om det här inte var uppgjort från början.
Om det nu är så att mitt liv är en dokusåpa som folk sitter och skrattar åt så skulle jag vilja göra vissa ändringar i manuset. Vi vill bo närmare ekvatorn halva året och tjäna rejält med pengar. Dessutom skulle jag vilja ta del av intäkterna för de är antagligen rejäla. Och så vill jag sluta betala tvavgiften omgående!
Lite borde man ju ha rätt att få styra över om man är till allmän beskådning.
Jag undrar om dokusåpan slutar när jag dör eller om mina avkommor får var sin följetong. Och var det någon innan mig? Min mor möjligtvis!
Är det verkligen bara jag som tänker så här ibland?
Eller är det en dolt önskan om en speciell uppgift på jorden, att göra bort sig.......