Hontass "Hon Den Där"

Det blev tyst i huset efter att barnen valde att du ut på gården efter lunchen.

De har varit hemma från dagis de senaste dagarna då Alfonz händer, mun och fötter varit fulla med blåsor och febern har kommit och gått. Resten har än så länge klarat sig utom systersonen Max som också råkat ut för eländet.

De har målat med vattenfärger, tittat på film, blivit målade till katter och haft sitt dagliga slagsmål.

Precis när de målat färdigt och jag håller på att tvätta av div färgade kroppsdelar så försvinner lådan med vattenfärger från bordet. Det är så det funkar här, allt försvinner och mycket förblir borta för all evighet.

De flesta som besöker oss berömmer oss för den fantastiska atmosfären i har i vårt hem. Även om stök och oreda är mer en regel än undantag i det här huset så lyckas vi på något vis skapa en atmosfär som får människor att trivas och vilja stanna kvar.

Många gånger har besökare sagt att de inte vill lämna den plats de sitter på och att de tycker att det är så skönt här. Jag antar att vi får ta det som en komplimang att folk inte vill gå. Värre vore det om de flydde fältet direkt de kom innanför dörren.

Så konstigt är det väl kanske inte ändå. Vi är ju ett antal fantastiska individer som sprider vår energi genom rummen som sätter sin prägel i väggarna. Ja man får faktiskt tycka så om sig själv för er som nyss höjde på ögonbrynen.

Men när min mor var här och för inte första gången letade hon efter något som plötsligt försvunnit så satte hon ord på något jag själv funderat över många gånger men inte funnit uttryck för.

 - I det här huset finns ett stort slukhål någonstans!

 Så är det faktiskt! Trots ordning och reda så försvinner saker spårlöst.Nu hade målarlådan bara förflyttat sig till skåpet det ska ligga i fast fel hylla.Jag och barnen lämnade lådan för att gå och tvätta av och ingen annan befann sig i huset. Men när jag nu i skrivande stund vände på nacken så ligger den plötsligt i bokhyllan bakom mig.

 Ibland händer det att jag kan hitta något jag länge letat efter längst ner i tvättkorgen. Eftersom den inte är tom så himla ofta så tar det då ett bra tag att finna. Men plötsligt en dag låg där tv-dosan som jag letat efter i en evighet och gett upp hoppet om att finna.

Jag har funnit försvunna pryttlar i min underklädeslåda och även en telefonladdare återfanns i tvättkorgen. Dessutom går det på ett ögonblick. Jag kan vända min uppmärksamhet till något annat och vips är det jag höll på med borta.

Vid ett tillfälle när jag trodde jag blivit knäpp på riktigt och var ensam hemma så noterade jag på en liten lapp vart jag lagt det som försvann mest vid just den perioden, tv-dosan. När jag sedan skulle ha dosan så var den borta. På lappen stod det tydligt att jag lagt den framför tv-n där den ska ligga men spårlöst borta var den och ingen annan fanns i huset att skylla på.

Den återfanns efter mycket letande och irritation på köksbänken bredvid kylskåpet.

Det här skapar problem! Minst sagt stora problem!

Jag är ju faktiskt en ganska rejält förvirrad människa och jag behöver ha saker liggandes på sin plats även om jag är expert på att bara ställa i från mig något för stunden och sedan inte minnas vart jag gjort av det. Jag har det tillräckligt jobbigt med min egen förvirring. Jag behöver inte ett slukhål som plötsligt dyker upp och snor och flyttar saker och ting för oss.

Det är ju liksom som ett hån eftersom jag varje gång tvivlar på mig själv och tror att det är jag som slarvat bort det. Tänk så många gånger jag oskyldigt anklagat mig själv eller andra.

Men i fortsättningen tänker jag skylla det jag slarvar bort på slukhålet för det kan lika gärna vara så.

 Det var i alla fall ganska skönt att se att även min mor drabbades av slukhålet. För några somrar sedan hängde det upp hennes bikinitrosor i en ljusstake på väggen.  Hon letade länge och väl efter dessa innan hon fann dom.

 Undrar om slukhålet kan ta människor? I så fall är det nog dags att börja bli paranoid snart. Nä så får jag inte tänka då blir jag ju dum i huvudet på riktigt.

Nog om slukhål.

Nu ska jag gå ut och tvinga barnen gräva ett riktigt hål som vi kan plantera sticklingar i för att få lite insynsskydd på gården.