Det är vi himla duktiga på jag och min man.
Som storfamilj efter semestern kan det vara minst sagt knapert i kassan och man letar febrilt efter småmynt och pantflaskor. Det är förvånansvärt vad mycket man kan hitta när man börjar leta efter saker och ting. Jag stoppar alltid ner mina mynt i min bh och min bh kan jag ta av mig lite var som helst i hemmet. Det vill säga att jag lägger ur prylarna inklusive mynten just där jag står, där och då.
Men det vore ju himla bra om jag kunde komma ihåg vart jag har alla de där platserna där jag tömmer när bysten blir för stor.
Men i alla fall så slår jag slår mig själv med häpnad över mina kokkunskaper i mellan åt.
Som syrran sa.
-
Du kan fan koka soppa på en spik och gott blir det!
Japp det kan jag minsann faktiskt. En lök, en fiskbit, kryddor och lite potäter kan man göra väldigt mycket med.
Det fanns en tid då jag inte kunde laga mat alls. Jag jag som 23-står i mitt kök i den lägenhet jag tilldelats av socialtjänsten efter 9 månader på behandlingshem.
Hur fan kokar jag makaroner?
Jag hade i tonåren varit ganska haj på mat men när vuxna som barn får inkört i huvudet från någon man älskar att man faktiskt inte kan egentligen någonting så tappar man liksom alla förmågor. Jag som 6-åring kunde koka ägg men när jag var 20 så kunde jag det inte längre.
När jag strax efter förvirringen om makaronerna i soclägenheten träffade någon som faktiskt var ganska bra på det där med mat så började det sakta men lite osäkert att komma tillbaka.
Idag är jag jädrigt haj på att få ihop en middag av lite pantflaskor och några mynthögar och det är något jag är jädrigt stolt över faktiskt.
För även det som ser ut som skit kan vara smarrigt.
Du har fått mig att äta lax, två gånger till o med. Gjort på olika sätt. Och jag tyckte verkligen om det. Jag, som aldrig gillat lax. Men du gjorde det på nått sätt så det smakade gott. Tack för maten underbara du.. Kram❤️