Hontass "Hon Den Där"

Det är vi himla duktiga på jag och min man.

Som storfamilj efter semestern kan det vara minst sagt knapert i kassan och man letar febrilt efter småmynt och pantflaskor. Det är förvånansvärt vad mycket man kan hitta när man börjar leta efter saker och ting. Jag stoppar alltid ner mina mynt i min bh och min bh kan jag ta av mig lite var som helst i hemmet. Det vill säga att jag lägger ur prylarna inklusive mynten just där jag står, där och då.

Men det vore ju himla bra om jag kunde komma ihåg vart jag har alla de där platserna där jag tömmer när bysten blir för stor.

Men i alla fall så slår jag slår mig själv med häpnad över mina kokkunskaper i mellan åt.

Som syrran sa.

• Du kan fan koka soppa på en spik och gott blir det!

Japp det kan jag minsann faktiskt. En lök, en fiskbit, kryddor och lite potäter kan man göra väldigt mycket med.

Det fanns en tid då jag inte kunde laga mat alls. Jag jag som 23-står i mitt kök i den lägenhet jag tilldelats av socialtjänsten efter 9 månader på behandlingshem.

Hur fan kokar jag makaroner?

Jag hade i tonåren varit ganska haj på mat men när vuxna som barn får inkört i huvudet från någon man älskar att man faktiskt inte kan egentligen någonting så tappar man liksom alla förmågor. Jag som 6-åring kunde koka ägg men när jag var 20 så kunde jag det inte längre.

När jag strax efter förvirringen om makaronerna i soclägenheten träffade någon som faktiskt var ganska bra på det där med mat så började det sakta men lite osäkert att komma tillbaka.

Idag är jag jädrigt haj på att få ihop en middag av lite pantflaskor och några mynthögar och det är något jag är jädrigt stolt över faktiskt.

För även det som ser ut som skit kan vara smarrigt.

Spänning som liksom hänger i luften så här helgen innan skolstart.

Den lilla Inez på 4 år har för länge sedan tröttnat på sommarlov. Hon vill tillbaka till dagis, kompisarna och sin stora kärlek.

De lite större avkommorna är väl inte riktigt lika entusiastiska som Inez och den minsta han struntar liksom i vilket men håller med syrran för att han helt enkelt ska tycka som henne.

I skrivande stund har Alfonz 2 år somnat över mina fötter i soffan framför lilla prinsessan. För övrigt är huset tomt och tyst, väldigt tyst.

Tystnaden var välbehövlig känner jag när den äntligen infann sig. För även om man älskar sina barn mest i hela världen så kan den mest tålmodiga rutinerade morsan få för sig att gnugga öronen med stålull efter ett par timmars intensiv entusiasm av en fyraåring med munläder som en telefonförsäljare. Tusen frågor, kyvnyp, tonårshormoner och dregel kan få mig att känna mig lite smått klaustrofobisk  ibland.

- Tänk om han inte kommer att känna igen mig nu efter sommaren! Jag menar, jag har ju vuxit så himla mycket? Får man säga himla förresten?
- Ja det får man!
- Bäst jag gör ett paket åt honom ifall han glömt hur jag ser ut!

Sen ska saxar, glitter, presentpapper och snören fram. Köket förvandlas till på nolltid till en krigszon i tappra försök att få till något så vackert som möjligt att ge till sin stora kärlek.

Ett fint pulver av glitter landar på det mesta av inredningen och min första tanke är om det är enklast att dammsuga eller torka som om det va så himla viktigt egentligen. Det finns ju värre katastrofer än lite glitter på typ allt. När hon sedans står där och stolt visar upp sitt lilla knyckliga paket med vita snören på så känns det där glittret ganska oviktigt egentligen. Dessutom är det snart måndag och jag kommer få se henne spatsera till dagis med det lilla paketet som hon har lagt i en liten presentpåse. Vad slår det liksom? Även om jag sett den synen säkerligen trettio gånger så blir jag aldrig mätt på den.

Jag kommer än i dag ihåg min stora kärlek som jag hade när jag var fyra år. Jag hade utstakat hela vår framtid tillsammans och kärleken var så stark, äkta och oskyldig, det fanns inget vackrare i världen då. Problemet var bara att han var dubbelt så gammal som mig och inte ett dugg intresserad av någon liten snorunge som hängde vid staketet när han spelade fotboll med klasskompisarna.

Inez har ju i alla fall valt någon jämngammal och kärleken är ganska besvarad.

Tillbaka till verkligheten.

Undrar om jag ska dammsuga?