Kolla varifrån!
Kloklippning på samtliga hundar. Kita bara njuter av att bli ompysslad. Med artur där i mot var det maktkamp. Men det var det med Kita i början men envishet lönade sig, nu njuter hon.
Kolla varifrån!
Leo tvingar mamma spela fotboll
Kolla varifrån!
Leo har ramlat i lera med cykeln. Nu måste den tvättas.
Kolla varifrån!
Hur skönt är det inte att använda bebis magen som bord till glassen. Min räddning idag.
Kolla varifrån!
Leo är överlycklig.
Kolla varifrån!
Lillebror är här och hälsar på. Så roligt att ha honom här.
Kolla varifrån!
mammas gullunge är hemma äntligen.
Kolla varifrån!
Min man är numera fast i bubbelträsket. Min mor fick ner mig i träsket och jag fick ner J. Det gäller att dra med som så många som möjligt i fallet. Undrar om jag ska presentera honom för bamsebubbel oxå så kan jag håna honom ännu mer sen.
Jag blev ofrivilligt tvungen att stifta bekantskap med våra nya grannar idag!
De kom insvärmande på alltanen när jag satt där i godan ro!
De presenterade sig som BÅLGETING 1, 2 & 3 och fick mig att rysa av obehag och skynda mig in.
Det känns inte som om det är typen som jag vill ha som granne. Inser ändå att jag måste luska rätt på vart dom bor för att smidigt kunna undvika dom i fortsättningen. Jag vill inte att ungar och hundar hittar dom före mig.
Inser oxå att jag måste skaffa mig någon form av berednings/krisplan ifall att de skulle få för sig att sticka någon. För vad händer om man blir stucken av en sån? Jag har inte en blekaste aning. Får väl googla på det.
Jag vet ju bara hur det var när jag blev stucken i munnen när jag väntade Leo. Det blev ett jävla holabaloo och jag pumpades full med adrenalin till ögonen vände sig och jag skrek åt sköterskan "SKA DU GE MIG ETT JÄVLA ÅTERFALL ELLER DIN JÄVLA IDIOT, HAR INTE GENOM GÅTT 9 MÅNADERS BEHANDLING FÖR ATT NI SKA PUMPA MIG FULL!!!" Inte så genomtänkt kanske men tyckte det påminde för mycket om de kemikalier jag förr stoppade i mig och blev skräckslagen.
Så vad gör jag åt dessa grannar då? Tänker ju inte försöka bli vän med dom även om jag hört att det ska mycket till innan de blir aggresiva. Jag är ungefär lika resonabel som dom så det skulle nog inte funka i längden med någon vänskap.
!
Kolla varifrån!
Asta är helt knäckt. Hon älskar att vara i huset men idag när vi tog hit våran säng så blev det för mycket för henne. Hon deppar nu lilla stumpan
Kolla varifrån!
Leos konstverk på mamma.
Kolla varifrån!
Leo är spindelmannen. Men vad det är för galning bakom vet jag inte.
Kolla varifrån!
Det är en del att göra med tomten men det blir nog bra när det är klart.
Kolla varifrån!
Det är en del att göra med tomten men det blir nog bra när det är klart.
Kolla varifrån!
Leo på väg till dagis och han var så nöjd idag. Tror han har varit gladaste barnet sista veckan.
Kolla varifrån!
Kolla varifrån!
sovrum börjar ta form
Kolla varifrån!
Kolla varifrån!
Leo största mys nu är att gosa med magen. Han undrade vad han skulle gosa med när inte magen är stor längre. Lilla gubben.
"Du kan minsann göra det som passar dig sen om det blir något tråkigt så får du jätte ont"
" Du om någon behöver väl ut och röra på dig, gå till gymet och bli som folk"
" Jaha du är en sån som är ute efter sjukskrivning"
" Fibromyalgi är en kärringsjukdom"
" Den sjukdommen har alla som inte vill jobba"
Ja listan av det man ibland får höra kan ju göras oändligt lång! Jag kan inte låta bli att bli lika ledsen varje gång även om jag kanske visar det med nonchalans eller rent av ilska ibland.
Jag förstår verkligen varför det kan vara så svårt att ta en sådan sjukdom på allvar. Eftersom det svänger från minut till minut och det är så individuellt från person till person men va fan! I dagens läge finns det internet och Google och jag rekomenderar alla som tror att fibromyalgi är något man av olika anledningar väljer att ha att söka på ordet. Så förbannat svårt är det inte.
Nej det finns inga röntgenplåtar att visa upp några skador på, det finns inga blodprov att ta. Det ända som finns är en fruktansvärd smärta och ingen annan som kan uppleva någon annans smärta.
Så jävla roligt är det inte att vara vaken vecka efter vecka för att man inte kan sova för att det gör så ont och känns som om någon smeker ens kropp med ett strykjärn. Att vissa dagar inte kunna ta i mot en lätt smekning över ryggen av sin man för att det känns som om han hand är full i vassa nålar. Att få bita sig i läppen för att inte börja gråta av smärta när barnen vill komma upp i knät och kramas. Jag skulle göra vad som hellst för att bli av med det här, precis vad som hellst.
Trots att jag läst till uska så hade jag inte en susning om vad fibro var innan dom gav mig diagnosen. Visste att en nära hade det i ryggen men jag visste inte vad det innebar. Nu vet jag att det är en fruktansvärd sjukdom att lära sig att leva med. Visst jag ser mer och mer människor som mycket väl hade kunnat jobba och lever som vanligt men påstår sig vara väldigt sjuka, så visst finns det dom som utnyttjar systemet. men finns inte det i alla kategorier av människor då kanske.
Men även om det är så här så kan man inte sluta leva. Man får helt enkelt prioritera. Men om jag skulle gå ut på krogen en Lördag så ser folk bara att "ut och roa sig det kan hon minsann" Ingen ser hur man kanske får sitta en hel kväll istället för att dansa, ingen ser att man får åka hem tidigare för att man inte klarar smärtan mer, ingen ser heller när man inte tar sig ur sängen de 3 följande dagarna för att det hugger som knivar och fötterna inte går att sätta i golvet. Nä alla ser bara " Men ut och roa sig kunde hon minsann. Men kanske tyckte jag ändå att det var värt det. Att få komma ut och träffa folk och roa sig lite, för man kan inte sluta leva.
Trots att jag är under specialistvård, är diagnostiserad fibro, kroniskt trötthet och generaliserad smärtsyndrom så får man ta de här jävla dömande kommentarerna var och var annan dag. Fick hem ett läkarintyg i Torsdags där det står att min sjukdom är så kraftig att jag blev rekomenderad att sluta på smärthanteringskursen även om jag satte mig i mot det. Detta har dock försäkringskassa och andra svårt att förstå. Jag får lära mig nya sätt att diska, städa, vika tvätt, skriva blogg och ALLT som innebär livet. Att vika tvätt en dag kan vara lika fysiskt tungt som om jag skulle lyfta en bil och bära den 10 meter, varför ska det vara så förbannat svårt att förstå.
Huset vi flyttar in i möbleras och planeras in i minsta detalj för att underlätta vardagsysslorna, vart man har tallrickar, kastruller och göra allt så lätt åtkommligt som möjligt. Vi måste göra så för att det ska gå att överhuvudtaget spara lite på kroppen.
Under tiden som jag skrivit detta inlägg har jag fått tagit 5 pauser för att räta på ryggen och sträcka på mig för att jämna ut smärtan som blir av att sitta för länge. Så inte ens det stora intresset att skriva kan göras i sträck tills det är klart.
Varför skriver jag detta då? Jo för att jag är så ledsen över att höra detta skit var och varannan dag. Så ledsen över att människor inte kan vara mer öppna för det som de inte förstår. Jag inser oxå att jag åter igen får göra en rejäl gallring i den skara människor jag väljer att ha runt mig som nära och kära. Jag söker inte sympati eller medlidande hos de jag har i min närhet men jag kräver respekt!
Nu ska jag vika tvätt.....
Kolla varifrån!
vardagsrummet börjar ta form. Fan va duktig jag är.
Kolla varifrån!
Zack dokumenterar sin mat för att han tror att jag sitter och tar bilder på min mat fast det är han som är modellen. Ibland måste man va listig för att få en bild på honom. Har börjar bli svårfångad.
Kolla varifrån!
Zack tycker inte att mamma är allt för stilig när hon skruvar.
Kolla varifrån!
Sitter vid skolan och väntar på Zack. Leo är jätte trött och sur. Hoppas det har att få honom på lite bättre humör med lite glass. Om inte annat så blir jag på bättre humör med en glass.
Jag gjorde nåt hemskt i början av veckan! Till och med jag som inte har särskilt många skruppler blev röd i ansiktet och tyckte det var jobbigt att gå utanför lägenheten i flera dagar efter. Ja till och mer pinsamt än när kjolen fastnar bak i trosan när man varit på toa och man visar hela baken för halva Usö tills någon vänlig sköterska lite snällt informerar en om misstaget! Dessa människor behöver man åtminstone inte träffa igen.
Det här var värre..................
Jag hade varit och badat vid Bäcksjön med barnen och jätte rara Elin. Efter badet bestämde vi oss för att åka och köpa mat och jag var döds-akut-hungrig så det fick bli pizza. Slängde på mig min lilla korta svara klänning ovan på badkläderna och drog i väg till Picasso för att handla.
Inne på Picasso så kände jag att det var väldigt obekvämt med blöta kalla bikinibrallor så jag krängde av mig dom i smyg för personalen och tryckte ner dom i handväskan.
Vi åkte till Östansjö och åt och sen var det dags att fara till Hallsberg och lägga barnen.
Klev ur bilen och gick mot porten när jag lade märke till att båda familjerna jag mött efter vägen tittade eller rättare sagt stirrade väldigt konstigt på mig. Jag tittade ner på min klänning och höll på att svimma.
Klänningen jag hade gick ner för halva låret lite lagom kort så där för en gravid, under tuttarna sitter ett lååååååångt band som ska snöras till rosett för att sen hänga och dingla. När jag suttit i bilen hade bandet åkt upp under klänningen och när jag reste mig så höll det lilla söta bandet upp HELA framdelen av klänningen. Den var alltså halvkort bak men midjekort fram och jag flashade hela härligheten för dessa familjer som kom gående.
Min första tanke sjuk i huvudet som jag är var " Fan och jag som inte ens är nyrakad" men sen mina vänner kom skammen. Ja hon den där kan faktiskt skämmas ordentligt..... Ibland.
Inte undra på att de höll på att tappa ögonen de stackas människorna. Nu kan jag tänka mig hur ryktet går bland invandrar familjerna här "Hon den hemska horan i 2f som visar fi**an för vem som hellst"
Åh herre Gud tack och lov att vi ska flytta.
Men jag förbannar mig verkligen över att de måste vara så många i en familj. Dessa 2 familjer kunde ju jämföras med 4 normal-svensson-svenska-familjer.
Åh nu skäms jag igen. Kommer nog bli tvungen att fortsätta smyga bakvägen ut till bilen ett par dagar till tror jag!
Kolla varifrån!
En pippi som trillat ur boet blev en tacksam leksak åt hundarna. Zack fick rädda den stackaren och sätta den i en buske. Mamman var helt hysterisk och jag bara väntade på att hon skulle flyga ner i skallen på oss. Förhoppningsvis tar hon hand om den lilla nu när vi åkt där i från.
Kolla varifrån!
Leo väntar på att vi ska åka ner till sjön. Själv kommer jag inte upp ur soffan, det snurrar för mycket i mitt huvud. Just nu förbannar jag mig själv för att den senare delen av graviditeten ligger på sommaren. Tur jag kan skylla det på J.
