Pms-sugga

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Tänker nog gå i ide tror jag.
Det finns ju tillräckligt med gropar ute på gården för att skapa ett sandigt litet näste.

Det är inte min tid just nu. Kroppen hänger inte med och IBS:n är åt helvete.
Fibrer ska vara bra för magen har jag hört när den inte fungerar som det ska.
Så jag knaprade i mig såna där fibertärningar, en i lördags och en i söndags.
Igår insåg jag att knapta fiber ungefär är som att försöka ta livet av sig själv långsamt.
Finns nog inget bättre straff om det är någon man är lite putt på än att ge denne en fibertärning eller 2.
Man får platt mage av det i alla fall, eller snarare insjunken!

När inte kroppen är okej så går allting annat i mot.
I morse tex.
Sopar skuffluckan i pannan för andra gången på två veckor. Dessutom på samma ställe som jag slagit i pannan i dörrposten till badrummet när jag försökte få ut katten där i från.
Fläkten i bilen är paj så jag ser inte ett skit när jag ska ta mig till dagis i Hallsberg på mornarna.
I morse pajade dessutom handtaget på insidan så jag inte kom ut när jag kom fram.
Leo såg sin chans att vara hemma och erbjöd sig att följa med mig hem i stället för hur skulle jag annars komma ut ur bilen.
Jo hon fick klättra över barnstolar och annat bråte eftersom rutan hade frusigt så jag inte kunde veva ner och öppna genom att sticka ut armen.

Förövrigt så är hon en bitter pms-sugga sm inte borde få vistas bland folk.

Har dock tagit mig i kragen och försökt få tag i en speciell läkare. Har dragit på det då jag tänkt "att det blir nog lite bättre snart" men nu har jag inget val. Jag kan inte hålla min egen kaffekopp utan att tappa den och jag bara VÄGRAR att bli sjukskriven igen.
Dessutom går det här inte bara ut över mig utan över alla andra med och så får det inte vara.

Otillräcklig är känslan.... Vill så mycket men det blir så lite.

Glad mamma..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Idag är mamman glad.

Barnen har helt utan tjat hjälpt till med disk, tvätt, handling och snöskottning.
Sånt gör mamman riktigt glad.
Nu vet jag ju att Filips dator är lite trasig och att han är väldigt utråkad så det kan nog kanske bero på det.
Fast jag intalar mig att det är för deras storsinthet när de ser mamman slita " you wish".
Men jag vet ju hur jag ska få hjälp med allt i forsättningen. Det är bara att sabba uppkopplingen till övervåningen ett par dagar så blir det drag.

Lilla I fick gå till dagis idag efter att ha varit sjuk. Hon va så lycklig den lilla tjejen. Man får se till att vara klar i god tid för hon vägrar åka vagnen och ska gå själv hela vägen. Sedan när hon såg sin favvofröken så drog hon bara och krävde en stoooor kram. Mammas lilla manipulativa tjej.
grabbarna i huset har hon lindat runt sitt lilla finger, dom lyder hennes minsta vink. Det ska börjas i tid minsann.

Nähepp göra lite nytta kanske innan man kan börja dregla över den arga snickaren.
Jag funderar på vem jag ska ringa hit, arga snickaren eller Simon & Thomas... Det får nog blir snickaren..

Män med maskiner.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Idag ska vi få hem en stor grävmaskin.
Är det någon mer än jag som tycker det är lite hett med män som arbetar med stora maskiner?

J håller på att gräva upp hela gården och lägger ner slang för någon värma som ska existera framöver. Mer än så vet jag inte och jag är väl inte så intresserad heller då det rakt inte är mitt område dessutom känns det mer som grävandet ruinerar oss.
Något som där i mot är mitt område är att titta på när karlar arbetar, det tycker jag om.

Förra helgen skulle vi få hem en maskin. Jag hade gått länge och tänkt på det där "åh nu skulle jag få se J jobba med en stor maskin". Jag skojade friskt om hur sexigt det är med arbetande karlar osv. Sen kom dagen D och jag körde in på gården och fick se J på maskinen. Först tappade jag hakan ner i knät, sedan började jag skratta så jag höll på att kissa på mig.
Den va den fjuttigaste lilla grävskopa jag någonsin sett. Den påminde mer om en sån där grävleksak som ungarna har i sandlådan med 2 spakar och en sadel. Dessutom såg den ännu mera fjuttig ut med J som är så lång uppe på den.
Han jag är gift med uppskattade inte att jag informerade honom att det va bland det osexigaste jag sett och att jag kände en oerhörd besvikelse över den fjuttiga lilla maskinen. Jag tror han tyckte att jag förolämpade maskinen.

Idag kommer det hem en "riktig" maskin, men det kanske är som J säger bara för att göra mig glad.
Det återstår att se.