Pms-sugga
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det finns ju tillräckligt med gropar ute på gården för att skapa ett sandigt litet näste.
Det är inte min tid just nu. Kroppen hänger inte med och IBS:n är åt helvete.
Fibrer ska vara bra för magen har jag hört när den inte fungerar som det ska.
Så jag knaprade i mig såna där fibertärningar, en i lördags och en i söndags.
Igår insåg jag att knapta fiber ungefär är som att försöka ta livet av sig själv långsamt.
Finns nog inget bättre straff om det är någon man är lite putt på än att ge denne en fibertärning eller 2.
Man får platt mage av det i alla fall, eller snarare insjunken!
När inte kroppen är okej så går allting annat i mot.
I morse tex.
Sopar skuffluckan i pannan för andra gången på två veckor. Dessutom på samma ställe som jag slagit i pannan i dörrposten till badrummet när jag försökte få ut katten där i från.
Fläkten i bilen är paj så jag ser inte ett skit när jag ska ta mig till dagis i Hallsberg på mornarna.
I morse pajade dessutom handtaget på insidan så jag inte kom ut när jag kom fram.
Leo såg sin chans att vara hemma och erbjöd sig att följa med mig hem i stället för hur skulle jag annars komma ut ur bilen.
Jo hon fick klättra över barnstolar och annat bråte eftersom rutan hade frusigt så jag inte kunde veva ner och öppna genom att sticka ut armen.
Förövrigt så är hon en bitter pms-sugga sm inte borde få vistas bland folk.
Har dock tagit mig i kragen och försökt få tag i en speciell läkare. Har dragit på det då jag tänkt "att det blir nog lite bättre snart" men nu har jag inget val. Jag kan inte hålla min egen kaffekopp utan att tappa den och jag bara VÄGRAR att bli sjukskriven igen.
Dessutom går det här inte bara ut över mig utan över alla andra med och så får det inte vara.
Otillräcklig är känslan.... Vill så mycket men det blir så lite.