Leos åsikter om ålder och barnafödande..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Hösten är här och jag njuter av alla vackra färger det för med sig.

J lägger den lilla vilda och jag och Leo diskuterar.

Carro hade med sig en ihopfällbar gubbkäpp till J i födelsedags present.
Jag tyckte det va förskräckligt roligt.
Leo undrade ju naturligtvis vem som måste ha käpp.

- Är det din Mamma?
- Nä, Johan fick den av Carro i present.
- Oj har han blivit så gammal?
- Nä det va på skoj.
- Han är nog för gammal för dig nu Mamma.
- Det är han väl inte.
- Jo vi måste nog flytta nu när han är så gammal.
- Nääääää...
- Jo.
- Varför.
- Han är för gammal och jag vet en som är mindre som passar dig bättre.
- Jag antar att du menar din Pappa och vet du, han är faktiskt äldre än Johan.
- NÄHÄÄÄÄÄÄ MIN PAPPA ÄR INGEN GUBBE.
- Det sa jag inte..
- Han jag menar är faktiskt bara 30.
- Oj då det va värst minsann.
- Mmm tänk på det i alla fall Mamma...
- Hm..

Jädra unge vilka grejer han har för sig.

Här om dagen så talade vi om att Terry Toppa har fått en bebis.

- Vi måste åka nu Mamma och hälsa på Max.
- För det första måste vi ha mera pengar så vi kan tanka, sen måste det vara lov så ni kan ta ledigt från skolan, dessutom är det bra om Terry kan få vila lite innan vi invanderar deras hem.
- Varför?
- Det är himla jobbigt att föda barn.
- Hur jobbigt, jag tränar vet du...
- Ja jo men tänk dig att bajsa ut en fotboll bara så där.

* leo blir tyst och funderar en stund*

- Ja det vet jag hur det känns, det gör jag ju när jag är hård i magen och det är inte så jobbigt så man måste vila så länge efter.
- Hmmmm.

För övrigt ska han köra sin första tävling på Söndag med crossen så han är lite nervös tror jag för munnen går i ett om det.

Han gjorde mig oxå påmind över att det är lus-tider när han kom och frågade om jag kunde kolla hans hår.
Så nu kliar det i hela huvudet på mig och jag kommer troligtvis kamma sönder håret med luskammen fram tills invationen är över.
Vi klarade oss bra förra året så det lär vi få sota för nu.

Nu ska vi svulla glass och chips jag och Leo, jag såg minsann att J gömt en påse i skåpet.
Inte så smart kanske men jag passar gärna på när magen är hyfsad.

Mums...

2 år.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
I Fredags fyllde min lilla tjeja 2 år.

Hon är Mammas stora tjej nu.
Hon va så mallig eftersom de haft kalas på dagis för henne.

Nu går det i en rasande fart. Hon kan minsann allt själv, om hon själv får bestämma alltså.
Och hon får försöka helt enkelt. Jag har blivit duktigare på att stressa ner och låta henne hållas och göra själv.

Idag kom min arbetstol till köket. Den kommer underlätta för mycket kan jag lova.
Ett problem bara och det är att Inez har tittat knappen för höj och sänkbart och åker hiss.
Men hon tröttnar väl snart hoppas jag.

Just nu vill jag resa.

Jag vill åka hem till Rättvik och hälsa på Terry Toppa och hennes lilla Max.
Guuu va jag längtar efter att få träffa gull ungen...

Fortfarande helt borta. Han har fått dusch...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

20110920081 (MMS)

Fortfarande helt borta. Han har fått duscha 2 gånger då han kräkts, bajsat och kissat på sig och legat och ålat sig i det. Men han har lyckats ta sig till sin favoritplats. Stackars kraken. Han fick en minidos med narkos. Nu mera står det även läkemedelkänslig i min katts journal. Leo är förkrossad över hur man kan va så elak att man skär bort någons kulor.

Läkarbesök..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Idag gick bra...

Detta var hitills den bästa läkare jag träffat.
2 timmar tog besöket och han rotade i ALLT.

Eds-ht blev arbetsdiagnosen utan utredning.
Nu vill han göra hela utredningen innan han bestämmer om någon av de andra typerna ska med troligtvis blir det även klassisk typ.
Men ht är klar.
Han vill oxå göra hela utredningen för att ingen ska kunna ifrågasätta hans diagnos då eds är en svår diagnos att ställa.

För att kolla hur jag tål läkemedel så ska jag äta alvedon ca 2 veckor sedan ta ett prov för att se hur myclet paracetamol som lagrats i blodet. I stället för att chansa så gör han provet med en lättare medicin för att inte riskera att jag blir överdoserad och sjuk.
Och har jag hög nivå i blodet så blir det bebisdoser men jag kommer ÄNTLIGEN få hjälp.

Det finns mycket att läsa eds på nätet men sjukdomen är trots allt individuell.

Jag känner mig både ledsen och glad... Men nu kan vi börja anpassa oss och fortsätta leva lite mera igen.
Fibron är alltså ett symtom på något annat.

filmen jag lägger upp föklarar i korta drag vad ht-typen innebär.

Skräcken och Signe.....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Katterna i huset verkligen avskyr varandra.

Eller det är väl Signe som avskyr Skräcken rättare sagt.
Han är ju en väldigt ståtlig, långhårig, röd och charmig herre den där Skräcken.

Jag har misstänkt att Signe börjat löpa då hon mest går runt och skriker.
Min förhoppning va att hon kanske skulle bli lite kär i Skräcken nu när hon är pilsk i alla fall.
På Tisdag ryker Skräckens kulor och sedan är han oförmögen att göra några fina avkommor.
Det hade varit kul att få en kull efter honom då han är så himla fin och charmig.

Men tror ni hon vill ha den ståtliga karln som finns i huset.

Nä...

Sent igår kväll så kommer jag ut och då ligger hon och kråmar sig för grannens katt den lättfotade lilla kissen.
Sen låter hon han sätta på na med ens den stackars Skräcken inte får någe alls.

Nä nu får det va nog tänkte jag och tog med mig Signe in.
Ska det indgas otukt så ska det minsann ske med den ståtlige.

Men se det gick inte.
Hon spöade skiten ur den stackars Skräcken i stället.

Nu kom jag på henne igen att ligga och fjanta framför grannens katt.

Skit, det är bara att inse att det inte blir några miniskräckisar.

Ventil.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det blir inte så mycket skrivet här i bloggen just nu, det blir någon bild då och då.

Men det får vara så nu.
Visst har jag behov av att skriva men eftersom min tillvaro mest kretsar runt hur jag ska hantera smärtan i kroppen så får det vara.

Jag vet ju att vissa som läser inte kan ta det på ett eller annat sätt så jag ventilerar på eget håll så behövs det inte bekymras om det. Folk behöver inte analysera mig eller min kropp eller må illa för att jag inte alltid är äckligt positiv för det klarar jag mig så bra utan så.

Nu ska jag snygga till mig och fara på lite möte, det är fullt upp trots allt.

Ossy spelar död....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Den jädra mopsen skrämde slag på mig idag.
Jag trodde han hade gått och dött
Det va inte länge sedan jag och MorHontass talade om att han börjar bli gammal och det märks på honom väldigt tydligt.

Ossy snarkar väldigt högt när han sover, han och J kan tävla om vem som är värst.
Han ligger alltid på sin kudde i soffan och snarkar så golvet vibrerar.

Idag kom jag in i vardagsrummet och ser hunden och blev alldeles kall.
Han låg på sidan med benen rätt ut, ögonen öppna, blick stilla och inte en snarkning.
Han såg ut som en uppstoppad hund som välts omkull.

Där stod jag och började darra med underläppen.
Jag vågade inte gå fram till honom. Det värsta jag vet är att känna död i mina händer.

Så jag viskade: Osssssyyyyyy... *inte en reaktion*

FAN..

Jag smög fram till honom där han låg med stirrande ögon och ställde mig framför honom och fortfarande inte en reaktion.
Så då tog jag pekfingret och petade lite föriktigt på honom.

I samma stund som fingret nuddar hunden så flyger han upp och börjar busa som en galning och hoppa efter mig.
Fy farao... Jag blev så jädra skiträdd att hade jag inte nyss varit på dass så hade jag pinkat ner mig.

Ossy sprang ut i köket och ville ha en levergodis precis som när jag klippt klorna på honom.
Så jag undrar om han trodde att han gjorde något bra.
Jag håller INTE med honom i såna fall för det va inget roligt skämt från hans sida.

Fy jädra hund till att skrämmas.