Grattis Pelle Plutt!....... & Toppa.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Min lilla svåger Pelle fyller år idag så vi slänger in en grattis-hälsning till honom från hela familjen.

Sen fick jag reda på tack vare FACEBOOK att han och Toppa förlovat sig oxå. Så vi slänger in ett jätte grattis till dom för förlovningen med.

"även om jag muttrar lite över att jag fick reda på det via FACEBOOK, Mor det är bäst du går in på facebook så du så kan ta del av nyheten ;-)"

Ps: Jag vet att Toppa lovat Pelle en sjuhelvetes födelsedagspresent, är lite nyfiken på hur hon ska komma ur den knipan *fniss*



Grattis Pelle Plutt & Terry Toppa!


Vad fel det kan bli.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag läser alla bloggar på feeds, tycker det är enklast så eftersom jag följer så många.
Lätt och smidigt att se när någon har uppdaterat och skrivit något och bara att gå in och läsa.

Men i dag blev jag väldigt förbryllad eller snarare förfärad. Jag är inte särskilt känslig och kan ta både det ena och det andra och läser bloggar av ALLA de slag så det ska ganska mycket till innan jag höjer på ögonbrynen.

Men som sagt jag såg att en blogg jag läser men som väldigt sällan uppdaterar hade skrivit något och klev in på dennes feed för att läsa. Det här är en äldre dam som torr-bloggar lite om allt eller inget. En av de äldsta bloggare jag sett, liten knubbig bull-mormor med runda glasögon. Ja en sån där super mysig tant. Vet egentligen inte varför jag följer bloggen för det står bara om vad katterna äter för mat och dyligt.

Men när jag såg vad som stod idag så höll jag på att ramla ur soffan.

Det var en väldigt utförlig beskrivning av hur hon ville bli smörjd mellan lakanen. Dessutom så sparade hon verkligen inte på de orden som inte passar in på Nobelfesten. Jag fick en smärre chock, det händer inte ofta mina vänner med tanke på de bloggar som finns med på min feedlista. Men att läsa dessa orden från katt-damen va helt fel... Det va bara så fel fel fel fel!! Kattdamen + sex och dessutom väldigt grovt, nä det existerar inte.

Jag har gått hela dagen och tänkt på det här om hur man sätter upp en bild av en människa vars blogg man följer lite grann och sen spricker hela bilden när det händer nåt utöver det vanliga.

Nu på kvällen hade hon uppdaterat igen. Denna gången med 25 nya inlägg!!! Med allt från porr till shopping på Kicks. Det här kunde ju bara inte stämma, nu blev det ju ännu mer fel fel fel!!
Blev tvungen att gå in på kvinnans blogg men där va sista inlägget den 26 oktober och det handlade om äldsta kattens matvanor att den hade en tova på magen.

Insåg till slut att just den feeds-en tog med ALLA nya inlägg från HELA bloggportalen. Tack och lov för om jag hade fått fortsatt haft kattkvinnan och den utförliga beskrivningen på diverse aktiviteter kvar i min hjärna så hade jag nog fått mardrömmar i natt. Bilderna jag haft i mitt huvud under dagen har inte varit vackra.

Nu ryker den från min feedlista.

Inlägg av Mor Hontass.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vi har ju trissat Morsan att börja blogga.
Det verkar som om det är på G äntligen snart.
Här kommer i alla fall ett inlägg av henne om arbetslivet hos Bonden


En liten söt historia från Bondgården/Blecket nu:

Igår var jag väldigt arg och irriterad på Bonden.
Han gör inte det han ska, lämnar allt skit till mig,som han själv inte har lust med. Särskilt illa är det nu när det är
-25 grader utomhus och ett 30-tal djur är ute dygnet runt som inte har fri tillgång på mat.

Jag sköter mjölkkorna med stor omsorg, mjölkar dem, ger dem mat inne, samt alla innekalvar och getter.
Det är rätt mycket jobb och uppe på det all mockning, diskning osv.
Man kunde tycka att Bonden själv kunde ägna en stund åt att gå ut och fodra utedjuren eftersom han vet att min rygg är paj och jag klarar inte att häva frusen ensillage över staketen.
Det är inga små mängder som går ut.
Hur det än är så är det jag som får göra det om de alls ska få något att äta.

Igår kom han ut och sade något dumt och jag exploderade, sparkade hinken så den kom på hans bil, kastade högaffeln och svor en lång ramsa och kallade honom olika fula saker.
I vanliga fall brukar han svara med samma mynt, men nu fick han något ängsligt i blicken Han insåg nog att han på intet vis kunde säga att jag hade fel denna gång.

Det vart tyst i några sekunder, sedan sken han upp:
"- Du, jag har någonting åt dig,vänta" sade han och försvann in i sin stuga.

Strax kom han ut igen med en liten, liten vit smällkaramell. En sån där fransig grej man hänger i granen, klippt så fint med smala omsorgsfulla remsor och med ett rött sidenband att hänga den i. Som kronan på verket var en liten ängel klistrad på den runda delen.
"- Varsågod, det är en kola inne i också" sade han och jag blev alldeles lam.

Ilskan rann av mig. Inte för att jag blev särskilt rörd men jag blev totalt PAFF och jag ger mig sjutton på att han suttit och klippt och klistrat smällkaramellen för att ha som vapen den dagen jag exploderar...
Undrar hur många han bunkrat upp där inne, kanske i olika färger....

Vad säger man...?

Karamellen hänger i kökslampan nu Inte tänker jag äta upp kolan för den kommer att göra sönder mina tänder och så blir jag arg igen...



Mor Hontass i ladugården med Krusa och snövit.


Säg inget till Mamma!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
J kom upp på övervåningen där Leo och en kompis sitter och spelar tv-spel.

Det ett finns gäng spel som Leo inte får spela, bland dom hör James Bond. Jag tycker inte det passar sig att en snart 5-åring spelar såna spel. Han vet mycket väl vad han får och inte får spela.

I alla fall så kom J upp och såg Leo spela "Bond".

- Men du Leo, du får ju inte spela det här.

"lång tystnad"

- öh nä...... Men vi säger ingenting till mamma om det här, kläcker Leo ur sig.
- Men du.....
- Vi säger inget till mamma om det här.... Okej?
- Byt spel leo!
- Okej.

Det va bara för den lilla gossen att stänga av spelet. Men det va lite kul att höra hur han allvarligt trodde att han skulle kunna få med sig J på sina små hyss. Försöka duger ju :-)

Man vet att man lever.....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Man vet att man lever när man tror att smärta ska ta kål på en.

Jag kan inte minnas mig att kroppen värkt så här mycket tidigare. Har vridit på elementen på max, suttit i het dusch med fötterna i hett vatten i an halvtimme, TENS:en är på och värktabletter intagna men ingenting hjälper.  Gjorde ett tappert försök att få på mig ett par skor efter det varma för att kunna ta mig till kiosken och köpa cigg och mjölk. Men att trä ner fötterna i skorna gick inte, jag går hellre runt med en skruvmejsel inkörd i vardera fots ovansida kan jag säga. Jag tappar allt jag håller i för händerna gör så ont att "styrseln är borta. Hoppas på att Inez ska sova så länge som möjligt för att undvika att lyfta henne. Vaknar hon så åker bärsjalen på, den räddar mig ganska mycket när inte händer och armar är att lita på.

Idag är fösta gången på väldigt länge som tårarna bara sprutar av smärtan. Kör smärtrehabs viktigaste råd på "repeat" i hjärnan "FÅ INTE PANIK, TA DET LUGNT OCH ANDAS DJUPT" Men det är lättare sagt än gjort.

Jag vill ha en biljett till varmare breddgrader och helpension tills våren kommer åter till vårt land.

*suck*

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Blev precis påmind om varför jag hatar julen! När det ända som finns kvar på kontot är det som ska dras på autogiro. Om det åtminstone funnits över så man kunde stor handla det viktigaste så man visste att man klarade sig med sånt månaden ut...

Går och gräver ner mig i snön tror ja bestämt.

Bara en massa tugg....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Ja då va denna dagen till ända oxå då!

Jag har en riktig svacka i bloggandet just nu. Saknar bloggen som den va när jag bloggade på Metrobloggen och jag bara sprutade ur mig rappa inlägg. Men det går väl upp och ner i perioder som med allt annat.

Har i alla fall varit på BVC idag. Stressad som en gnu med en tiger i hasen skyndade jag mig iväg. Det är något lustigt fenomen det här med att ha barn och vara stressad.
Så fort man yppar ordet stressad eller bråttom så är det som om allt som kan gå fel går fel oxå. Som att missa hela toan och pinka ner hela golvet " inte jag" eller bara råka tappa mössan i skurhinken osv. Varför är det så? Börjar tro att det är deras uppgift att vara såna.

Sån va aldrig jag när jag var lite säger mina barn. Ungarna påstår att både jag och J gjorde allting rätt, va bäst i skolan, pulsade till skolan i - 30c och lekte med kottar. Jo jo dom skulle bara veta, det är nog bättre att dom har den föreställningen än verkligheten.

Ja just ja BVC......

Där gick det bra, lillan växer så det knakar. Hon skulle få sin sprutor idag. Jag klarar inte sånt där längre, jag har blivit alldeles för blödig. Jag kan för allt i världen inte begripa att dom inte tar båda sprutorna samtidigt i stället för att ta en i taget. När hon väl lugnat ner sig efter den första så blev hon ju hysterisk redan när tanten tvättade det andra benet. Precis som vid PKU-provet så fick jag en sån där god lust att ta av mig kängan och slå den i huvudet på kärringen eller trycka upp pekfingret i ögat på henne för att hon plågade mig lilla I. Visst jag vet att sprutorna inte är farliga och att de dessutom är frivilliga men va fan...... Som sagt blödig hart jag blivit.

Sen har hon varit jätte ledsen lilla stumpan hela eftermiddagen och kvällen. Hon gallskrek så fort man nuddade benet hennes. Hon lugnade sig lite efter att Cissi varit här med alvedon och nu har hon lyckats somna.

Själv har jag suttit här och kollat på Silent library <---- Ett program helt i min smak. Det går ut på att olika lag ska utsättas för div hemskheter utan att knysta ett ljud. Som att epilera låret, slicka på ett strömförande gosedjur, Tända eld på något brandfarligt fastsatt mellan skinkorna osv. Ett mycket bra program för Hontass som älskar att plåga andra människor " Ingen som behöver hjälp med vaxning eller liknande?"

Jag kom på härom dagen när jag klippte stygn och tog bort drenagen på hundarna att jag nog skulle läst mer i skolan och blivit kirurg eller obducent eller nåt liknande. Har en sån där lite skräckblandad förtjusning till sånt som kan tänkas vara lite halv läbbigt. Jag minns när jag jobbade på travet och någon av de nykastrerade fick inflamation i såret och man var tvungen att öppna, trycka ut och gröpa ur hela såret. Jag höll på att kräkas första gången men sen blev det ganska roligt att ta hand om äckliga sår, tömma varbölder osv.

Ja jag vet att jag är fläng i huvudet men det där har jag garanterat ärvt av mor så jag skyller på henne.

Nähä jag ska se om jag kan hitta flev avsnitt av Silent library på nätet och äta lite choklad.

Insikt.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har kommit till insikt. En sån där jobbig insikt där man anser att man själv är pinsam, eller åtminstone gör jag det.

Jag har under en väldans massa år gått och irriterat mig på människor som bara pratar om vädret. Ni vet när det första folk frågar är vad vi hade för temperatur hemma när man möter dom.

- Nä men vad kul och se dig!
- Detsamma.
- Attats vad kallt det är nu!
- ja verkligen.
- Vi hade -11 i morse.
- Oj då.
- Vad hade ni?

Här brukade mitt standardsvar vara: - Så pass kallt att jag tog på mig en tjockare jacka eller - Det är så varmt att jag önskade att granntanterna uppskattade att jag gick runt naken.

Jaha men vad hände nu då. Det här med att flytta till hus måste vara den bidragande faktorn. Man påverkas ju mer av vädret även inomhus i hus än om man bor i lägenhet. Detta har resulterat i att jag nästan kastar mig på termometern när jag kliver upp ur sängen "det går till och med före morgonciggen och då är det illa".

Det första jag frågar släkt och vänner runt om i landet "eller det räcker med några km" är hur jävla kallt dom har.
Detta kom jag på idag, det slog ner som en bomb.
När man så lång tid har ansett att folk som bara talar om hur kallt det är inte har något annat liv än att bry sig om vädret och sen då inser att man inte är ett dugg bättre själv..... Ja det svider lite.

Jag måste ändra på det här beténdet NU!

Tyst i huset.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Nu har Leo slocknat med. Har lovat han att han ska få sova här nere på soffan i natt eftersom vi hade lite mys här, då gjorde det inget att han somnade och jag behöver inte bära upp honom.

Julen har varit bra, lugn och skön. På julafton åkte jag, Inez och J till svärisarna och åt mat och bara mös. Gjorde en liten avstickare till Leos Farmor och "tomtade" för Leo. Jag trodde aldrig att han skulle gå på det. Men det gjorde han utan att lista ut att det var jag. Han är så nöjd så lilla killen och det verkar alla barnen vara på sina håll.

Tyvärr tog ju det här med hundarna ner mig lite grann men jag har försökt att inte låta det påverka mig för mycket. Det är ju liksom en utgift som vi absolut inte behöver men man får dock räkna med det när man har djur. Tycker ändå dom kunde valt ett bättre tillfälle att slåss på när man inte haft ekonomisk belastning pga jul. Får väl se när räkningen kommer om jag svimmar eller ej ;-)

Just nu får vi ha dom åtskillda när vi inte har koll på dom och när de är tillsammans får vi passa på dom hela tiden för dom cirkulerar runt varandra och muckar med varandra titt som tätt. Detta trots att dom har varsin dumstrut "tratt" på skallen. Att ta ut dom på gården lösa ihop går inte alls. Något har hänt mellan dom men vad vet jag inte. De andra hundarna bråkar dom inte med, bara med varandra. Jag hoppas och önskar och ber att det ska bli bättre när förlöpet är färdigt. Men nu är inte Kita ens svullen där bak så jag vet i fan.....

Nä en kopp till med glögg och sedan en film att avnjuta i lugnet.

Asta sover...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
4b33db13defd9f833ea3c466cc6711fa.png

Kolla varifrån!

Asta sover som en stock hos vetrinären mitt i natten. Hon och kita har slagits igen och asta har ett djupt bett som ska dreneras. Kita lär både sys och dreneras. Sen blir det till att ha dom åtskillda tills förlöpet är över. Snacka om pms.

Skäms över rättsväsendet!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Vid minst 200 tillfällen våldtog den 44-årige mannen sin barndomsväns minderåriga dotter.
Själv har han erkänt drygt hälften av övergreppen.

Nu döms han i Solna tingsrätt till fängelse i fem år för våldtäkt mot barn.
Som Metro tidigare berättat började övergreppen i augusti 2006 när flickan var tolv år gammal och pågick därefter i två år.

I de flesta fall ägde de rum i mannens lägenhet i norra Stockholm när flickan hälsade på under skollov och helger.
Flickan har i förhör berättat att han ofta tjatade och att hon kände sig tvingad till sex.

Vid en husrannsakan påträffades även stora mängder barnpornografi i mannens dator. Han döms därför även för barnpornografibrott.
Mannen ska även betala 155 000 kronor i skade­stånd till flickan.


Det här är ju så vidrigt sjukt så det finns inte. Mannen får alltså 5 års fängelse men flickan får ett livslångt lidande. Och vart får han sitta av sitt straff, jo bland likasinnade idioter. Där ska de gå igenom en behandling som ska göra dom "friska" och sedan slussa ut dom i sammhället igen. Sen tycker jag att man ska kolla lite på återfallsstatistiken på de behandlingarna.

Vad hände med den gamla goda tiden. Skicka in fanskapet på en vanlig anstalt och låt honom få sitt straff där.

Jag kan inte begripa mig på Sveriges rättsystem när man läser sånt här. Det är tame fan så man skäms. Barnens rätt vart finns den. Jag kan sätta vad som hellst på att om någon skulle ge sig på den här mannen och ta kål på honom pga det han gjort mot barnet så skulle den personen få ett längre straff för det han gjort mot flickan.

Fy fan!

Klon av en ikon.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Varför kan vi inte bara få vara som vi är. Varför ska människor pressas till att bli någon form av klon av en sk ikon. Titta på ungdomarna idag. Allihopa ser lika ut, varför. Jo för att det helt enkelt ska vara så. Jag väntar fortfarande på den dagen då det ska bli inne med breda höfter, mindre perfekta tuttar, tunna läppar och halvstripigt hår " Nu höll jag på att dra till med parfym av barnspya och dregel på tröjan, gårdagens smink och brist på deo men skippade det".

Ut med size zero och orealistiska ideal och in med vanliga dödliga.

Tyst!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Det är bara lilla I hemma, ja och hundarna förståss! Fy bubblan vad tyst det är.
Varje gång det blir barntomt här så tänker jag i min enfald. "Nu ska jag luta mig tillbaka och bara njuta"

Tror ni det blir så. Nej..... Jag blir en vankande äggsjukhöna i tystnaden. Ingen som ropar "MAMMA" stup i kvarten, ingen som ropar "SANDRA" på andra sidan kåken när jag står som mest olämpligt till. Jag får göra allting i fred och det känns hemskt. jag kommer lagom ha vant mig vid tystnaden när alla kommer hem :-)

Lite glögg, ett par raggsockar och en film får göra min kväll.

Det gör ont....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det gör hemskt ont att se en annan människa bli ledsen och sårad.

Det gör ännu mera ont när det är någon som står en så nära.  Det är en sak om det bara är en själv man sabbar för men om man sätter en annan människa i en jävla sits pga sitt handlande...... Ja då borde man tänka lite extra. Rätt som det är står man där ensam och övergiven när människor runt omkring tröttnat och då är det svårt att skylla på någon annan än sig själv. Inte heller är det någon som tycker synd om en då för sitsen har man själv satt sig i.

Och jag..... Jag blir som en jäkla tigerhona när någon i min familj blir sårad. Men det blir nog alla "mammor". Fram med huggtänderna och ut med klorna redo att attakera. Tack och lov har jag lärt mig att ha lite självbehärskning så jag vet när jag ska ligga lågt för att inte rusa alldeles för långt.

Att sabba för sig själv är en sak, men att dra med sig andra i sitt eget fördärv det är lågt.

Att rasera tillit och förtroende är gjort på mindre än ett ögonblick, att bygga upp det igen kan ta en hel evighet. Det är nog många människor som borde tänka lite mer i dom banorna.

Jul godis!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Filip gick runt här och gapade om att han var så godissugen. Jag tog fram lite julgodis ur frysen som J och barnen bakat. Fille gluffsade i sig när J kommer ut i köket:

- Men äter du upp allt som jag har bakat?
- DU?!?!, utbrister han med munnen full an nougat.
- Ja, jag.
- Det här har inte du bakat.
- Jo det har jag.
- Nej det här va ju gott det måste vara Kristin som har bakat det här, säger Fille och trycker in lite till i munnen.
- Nej det är faktiskt jag, muttrar J.


Jag tror att j tyckte att det va en liten förolämpning att Fille inte trodde att han kunde baka så gott. Men jag tycker att han ska ta det som en komplimang att Filip tror att det är Kristin som bakat eftersom allt hon lagar och bakar blir helt underbart gott.

Filip är fortfarande tveksam över om det är J som bakat.

Huvaligen va kallt.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Men jag tycker inte att det gör så mycket. hellre så här kallt än 5 minus, slask och blåst som det brukar vara i den här delen av landet.

Jag har varit lite off ett par dagar. Minsta lilla grej har gått i mot och det är ingenting som fungerar som det ska.
Banker krånglar och och planerigar går i stöpet. Stod och väntade i Kumla på att banken skulle öpnna efter deras lunch igår men ingen kom. Slutade med att tårarna sprutade som på Lille Skutt. Men gjorde som Mor sa och försökte slappna och och förlita mig på att det löser sig i nästa vecka. Det är ju några dagar kvar till Julafton.

Lagom när allt inte kunde bli värre igår så rök Asta och Kita ihop. Kita fick sig en rejäl omgång. Nu kan hon i och för sig behöva det damen för hon är väldigt stöddig men det är ju tråkigt att det ska sluta mindre bra. Ett sår som såg ut som en fint snitt gjort av ett rakblad på benet blev resultatet av det slagsmålet. Att få tag på en vet eller någon annan som kunde sy va ju rent omöjligt sent en fredag.
Så vi tog med oss hunden och for till uppfödaren i Hasselfors. Vi har ju Kita på foder och det känns ju bättre om man har hennes åsikt om det hela innan man gör något drastiskt.

Men efter lite klipp och klistra "eller raka och limma kanske det va" så va hon som ny igen. Och efter en stunds socialt umgänge i Hasselfors så slutade faktiskt dagen bra trots allt strul.
Hade som tur va en pencilinkur hemma sen tidigare sår så jag började med den idag. Men idag är det synd om Kita. Hon haltar så fort hon ser att man tittar på henne men tror hon att ingen ser så går hon så bra så. Dom är inte dumma djuren :-)

Lilla Inez är förkyld och inte på topp. Nu sover hon i sin säng men det va bara mammas famn som gällde ett tag. Hostar, snorar och rinner ur ögonen. Lilla Pluppan, inte lätt när de små blir så täppta i näsan.

J står och lagar mat, blir fläskfile idag.... Huvva va gott.

Jag är...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
708bd1dc4293e8fd352229fb1753ebef.png

Kolla varifrån!

Jag är hemskt trött. Behöver sova lite. Inez brukar vilja sova nu så det borde väl inte vara några problem. Jag frågar I om vi ska vila en stund. Hon svarar med en fontänspya över hela mig följt av ett hysteriskt gapskratt som bara kan betydda en sak: GLÖM DIN DRÖM MORSAN!

Tvångsbeteenden.... men det finns de som är värre..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Ja jag håller på med mina tvång igen. Går och möblerar i granen så fort jag går förbi den.

Först va det ljusen. När man väl fått ljusen i en perfekt o-ordning ja då är det glittret. Sen kommer kulorna som jämnt ska fördelas runt granen efter färg och storlek, åter igen i en perfect o-ordning som absolut inte får se tillgjord ut. Sen pepparkakshjärtan som naturligtvis finns i ett udda antal och gör det hela ännu mer klurigt. Att jag sen beslutade mig för att hänga polkagris-stänger i granen i år va ju helt idiotiskt för de ser malplacerade ut vart jag än hänger dom.

Nu har jag gått i 2 dagar och flyttat en kula 1 cm åt höger och 1 hjärta lite längre upp i granen. Så här kommer jag hålla på tills jag inser att jag flyttat om i granen så allt ser ut som det gjorde från början.....

Men jag insåg idag att det finns värre grejer än att möblera om i granen.

När jag och Leo skulle på luciafirandet på dagis så hamnade jag bakom en gammal volvo. En riktig rishög kan tilläggas. Vi kom åkandes på Esplanaden och bilen kröööööööp fram. Visst det är en del fartgupp längs den vägen men det är så pass långt i mellan dom att man lätt kan gasa upp i 50km och sakta in vid nästa gupp, men icke. Det gick i 25km längs hela Esplanaden. som om inte det vore nog så envisades föraren att köra slalom förbi alla gatubrunnar. Sick sack, svänga ut här och svänga in där. Jag funderade bra länge på vad han höll på med innan jag fattade att det va brunnarna han vejade för. Han sket fullständigt i om det blev möte, krävde brunnen att han körde mitt i gatan så gjorde han det. Det finns jävligt många brunnar på den gatan upptäckte jag idag!!!

Varför gör man så? Är det något jag missat när jag läst min teori för körkortet eller?! Jag fick sån lust att hoppa ur bilen och springa ikapp och fråga varför " ja jag hade kunnat springa i kapp". 
Det kändes som samma typ av beteende som när man får för sig att inte trampa på sträcken mellan plattorna på trottoaren. Det vet vi väl alla hur det är, eller?!...... *pinsam tystnad* 

.... Nähä det är bara jag som är sån ja ja i alla fall.

Det är i alla fall ganska harmlöst att undvika att trampa på streck om man jämnför med att köra sick sack med en bil längs gatorna för att man inte vill träffa brunnarna.
Jag svängde i alla fall av vägen tidigare än jag tänkt eftersom bilisten framför gjorde att min resa i bil inte kändes alls säker.
Nu sitter jag här och kan inte sluta undra.... VARFÖR GJORDE HAN SÅ?!
Jag skulle ha sprungit i kapp gubben och talat om att det finns hjälp att få för sånt där. Kanske informera gubben att KBT kan vara något för honom och skänka honom en lapp med lite telefonummer som man kan ringa vid akuta besvär.

Oavsett varför så är jag väldigt glad över att jag BARA möblerar om i granen.

God natt på er vänner.

Underbara morgon.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Började dagen med att försova mig. Telefonen hade dött under natten och ingen klocka ringde. Vaknade i panik 8.40 och jag skulle ha lämnat Leo i Hallsberg kl 8.
Fy vad jag hatar att vakna på det viset. Jag behöver min lilla tid på morgonen för att få igång kroppen.

Sitter nu och väntar på att Mor ska höra av sig. Hon är nämligen och kör upp i Mora. Är nervös, vill så gärna att det ska gå bra.

Jag håller alla tummar och tår och väntar otåligt!

Frustrerad.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Lite smått irriterad och frustrerad är jag.

Ibland känns det som om någon undre makt bara kastar på mig motgångar hela tiden.
I fredags fick jag en påminnelse från Telia där det stod att om jag inte betalade in dom ca 600 kr på räkningen innan den 16:e så ska telefon, internet, och tv stängas av.

Men det finns en liten detalj i det här och det är att ALLA räkningar är betalda. Jag vet att dom är det för det är ju jag själv som har betalat in det och pengarna är dragna från kontot och in på Telias. Va fan håller dom på med. Nu har jag satt J på att ringa och bråka med dom och försöka få fram vart felet ligger någonstans. Det ska bli intressant att se vad dom säger om det men jag hoppas verkligen att dom hittar problemet för jag har inte dom pengarna i bakfickan just nu.

Sen har jag pratat med sjuksköterskan på smärtrehab. Vi diskuterade smärtlindring. Problemet med mig är att jag inte tål de mediciner som kan hjälpa mot fibron. Jag blir sjuk av dom, riktigt sjuk både fysiskt och psykiskt. Antidepp-piller av olika slag kan hjälpa många eftersom det blockerar smärtnerverna lite grann. Men såna mediciner kan jag inte heller äta, inte ens i väldigt små doser, blir jätte sjuk. Nu finns det ju papper på att jag inte tål dessa preparat så det är inget dom försöker trycka på mig heller.
Vi diskuterade huruvida nerblockader skulle vara ett alternativ för mig. Alltså man lokalbedövar de områden som är värst som händer, fötter,  mellan skulderbladen osv. Ett bedövningsmedel sprutas in i nerverna runt området och behandlar smärtan lokalt och det kan sedan hålla upp till 4 veckor om man har tur.

Men det finns dock en liten hake med detta och det är att det inte görs inom vårat läns landsting..... Naturligtvis.
Jag har en jätte bra läkare där inne på smärt men tyvärr är hon bara där på Onsdagar nu tydligen. Men ssk skulle prata med henne på Onsdag få se vad hon har för ideér. Hon brukar kunna vara rätt uppfinnesrik den där doktorn. Lite skillnad är det med kontakten med dom än nötterna på vårdcentralen. Himla bra är dom där inne faktiskt.

Ja ja nog om detta. Drick lite kaffe och kolla till lilla I som ligger ute i vagnen och sover sött nerbäddad.

Måndag morgon.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det är tyst i huset.

Inez och Leo sover fortfarande och jag försöker vakna med en kopp kaffe.
Jag har försökt få tag på min läkare på smärtkliniken nu på morgonen men det va inte det lättaste.
Har tappat bort direktnummret till henne så jag måste gå via receptionen och där är dom tydligen på möte. Konstigt tycker jag eftersom det alltid står någon i kassan, men men.

Har lovat Leo att vi idag ska leka lite han och jag. Vi ska bl.a gå till båtparken och klättra lite.

- Vi kan väl göra det bara du och jag mamma, sa han igår.

Jag förklarade att vi måste ta med oss Inez och det va okej enligt Leo för hon ligger ju i vagnen och stör inte oss. Gullungen. Med tanke på vädret så åker nog TENS-en på under kläderna. Men det gör inget för det är så skönt att det är fruset och inte blött kladd.

Nä lite mer kaffe kanske...

Leo är skadad.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Leo kom ner förut och haltade.

Han hade trampat på en skruv och blödde under foten. Med ens jag plåstrade om honom så diskuterade han:

- Vem ska hjälpa mig att äta nu då?
- Va, äta?
- Ja jag kan ju inte äta nu!
- Men det är foten som du har skadat inte magen.
- Men allt blod från magen rinner ut genom foten.
- Nej då.
- Jo kolla det rinner.
- Ja men det kommer från foten, inte från magen.
- Men titta på mig mamma, jag blir bara tunnare och tunnare.
- Nej då lilla gubben.
- Jo så här såg inte magen ut i morse.
- Men då hade du nyss ätit så det kanske är därför den var rundare.
- Nej det är allt blod som runnit ut. Du måste nog mata mig mamma!
- *suck* Nej du får äta själv.
- *morr*


Försöka duger ju.....

Jag och min humor....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag och Leo körde Fredrik och Toni till Örebro i går kväll.

I bilen in fick jag en fräckis kastad mot mig. Eftersom min humor inte är som alla andras så går jag fortfarande och fnittrar för mig själv när jag tänker på det. Jag är fortfarande som jag är och inte heller nu lider jag av det.
Få nu inte ni kvinnor feministisk tuppjuck.


" Vet ni hur man undviker att få svininfluensan?

Kasta ut suggan och ta in lammkött!!"


Det här tyckte jag var vansinnigt roligt *moahahaha*
Ja ja lite vrickad är jag väl då.

J påstår...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
72227f57e0831809ee26f1e0f4c31b8c.png

Kolla varifrån!

J påstår att det finns en baktanke med den här härvan. Han påstår att man packar det så för att göra slingan mer kompakt och där med tar mindre plats. Min slinga som sitter i ordning i kartong tar tydligen väldigt mycket plats. Men det är den slingan som först kommer upp i granen som vinner och det är där jag tror det kommer gå åt skogen för J.

Borat.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Terry ringde och väckte mig. Hon berättade att Mor va jätte ledsen och att en hök tagit Borat.

Borat va Mors jätte tama tupp. Han va inte en tupp utan med som en hund, i hans hjärna i alla fall.

Jag satt här och pratade med Filip om hur det hade gått till och att det va så tråkigt att det va just Borat som skulle bli tagen osv. Tuppen va helt uppsprättad men levde ändå så mor fick banka till honom.

"Notera nu att mina barn är uppvuxna med djur och är medvetna om att dom dör och att vissa djur slaktas och dom tycker inte att det är något hemskt med det."

Då kommer Leo:

- Vad hade hänt med magen mamma?!
- En jätte stor fågel kom och hade sönder magen.
- Levde han ändå.
- Ja men Mormor hjälpte han att komma till tupphimlen så han inte behövde ha ont.
- Jaha.......

*tystnad*

- Tog hon några kort då?
- Va?
- Ja på Borat!
- Det finns massor med kort på honom.
- Ja men med trasig mage.
- Öh nej.
- Varför inte.
- Men det är väl inge kul med såna kort.
- Men jag vill se.
- Det får du inte.

Leo vänder ryggen till och muttrar:

- Hon tar ju alltid kort på allt annars. Men inte på Borat.

Sen går han och är jätte sur.

Till saken hör att min Mor brukar fota dom mest äckliga sakerna som vid slakt och så. Jag undrar om Leo har uppmärksammat det på nåt vis!

*MORR*

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Är lite smått irriterad idag.

Har en jäkla massa måsten och jag lade dom åt sidan eftersom kroppen sviker. Vi har "alla-barn-helg" så jag tänkte låta kroppen och hjärnan vila så att jag skulle klara hela helgen i ett jämnt tempo utan att gå sönder.

Tror ni att det blev så?!

Nä!!! Väldigt naivt av mig att tro att det skulle fungera så i min värld. Nä istället ramlar det in såna där psyk-stress-grejer som gör att hjärnan går på högvarv och känslan av oro, otillräcklighet och ovisshet sätter in.

Tror jag ska gå coh sparka på ett bordsben eller nåt!

Jag dööööör......

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
******** den 9 december kl. 23:06
hello my beautiful flower really your best photo I took a lot for this reason I am very interested in then you are well come to know each other well and talk to a strong relationship
Sandra Hontass Mörk Sundelin den 10 december kl. 10:25
Im married white a lot of kids! Sorry, are you desperate?! I´m not interested.


******* den 10 december kl. 16:14
thank you my beautiful flower im unluky with you



Men hallå, vart sitter glappkontakten någonstans.

Facebook.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Detta är en människa som jag INTE har som vän och aldrig har pratat med varken på nätet eller irl.

Ferreur har skickat ett meddelande till dig.

Ämne: morocco

"hello my beautiful flower really your best photo I took a lot for this reason I am very interested in then you are well come to know each other well and talk to a strong relationship"

Det här känns lite som om man borde sätta fram en varningstriangel.
Fotot han menar är:





Jag tror jag kissr på mig av skratt!

Droghandel!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Fick brev på posten idag att mitt apoteket plus skulle sägas upp.

Apoteket ska inte finnas kvar. Det nya namnet är "KRONANS DROGHANDEL"

Är det bara jag som gammal missbrukare som tycker att namnet är fasansfullt. Okej att det heter "drogstore" i USA. Men jag vill inte gå in på en "droghandel" och köpa alvedon. Det låter som om jag skulle kunna komma ut där i från med en påse vitt pulver i.

" - Jag ska in på droghandeln och handla lite så vi klarar oss ett tag"
" - Jag ska skynda mig till droghandeln innan den stänger"
" - Jädrans vad folk det va på droghandeln"
" - Har du sett de där nya grejerna dom har på droghandeln? De ska vara jätte bra har jag hört"
" - När öppnar droghandeln i den här staden?"
" - Ja dom är jätte bra, de finns på droghandeln"

Nä det passar inte in i min värld.
Döp det till medicinvaruhus eller nåt men inte till "droghandeln".

Nu fattas det väl bara att dom döper om apotekarna till langare oxå.

" Det va ena griniga langare på den där droghandeln"

Jo jag tackar jag. Jag må kanske vara känslig i frågan om apotekets namnbyte men inte vill jag handla piller på en droghandel. Jag kommer ju känna mig kriminell ju!
Känner jag mig själv rätt så kommer jag diskret luta mig över disken och viska till personalen vad jag önskar handla i droghandeln. Med en ihopvikt 1000-lapp kommer jag sen betala genom att ta personalens hand i ett artigt handslag. Klämma ner varorna i strumpan och paranoid gå ut där i från.

Snacka om att slängas in i gamla vanor på ett ögonblicks sekund.

Ja jag har lite svårt för de mest obetydliga förändringarna i bland. Jag är som jag är men jag lider inte av det.


Ossy försvann.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag släppte ut hundarna i morse när jag gick upp. När jag skulle ta in dom kunde jag inte hitta Ossy. Jag sprang runt hela gården och letade efter honom men han fanns ingenstans. Letade igenom hela huset ifall att han gått in när jag inte märkt det men han va spårlöst försvunnen.

Har varit ute och ropat efter honom titt som tätt utan resultat. I mitt huvud satte jag upp en bild om hur man anmäler en mops försvunnen. Va rädd att någon förbipasserande tagit honom med sig eller nåt!

Nu 5 timmar efter att han försvann så hittade jag honom. Hörde honom pipa när jag ropade efter honom på baksidan av huset. Tittade upp på huset och där satt han. Det går en gallerbrandtrappa upp till övervåningen på utsidan av kåken och in till Filips rum. Där hade han gått upp och kom inte ner igen. I 5 timmar har han suttit på gallret så nu har han jätte ont i tassarnna. Tur att han har så mycket fläsk att sitta på.

Zack fick gå upp på övervåningen och släppa in honom den vägen för han kunde inte gå ner för gallertrappan.

Stackars Ossy..

Hur man börjar ett bråk med sin respektive...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
När jag kom hem i går begärde min fru att jag skulle ta henne till ett
dyrt ställe.
Jag tog henne till en bensinstation.
Åssåbörjade grälet...

********************************************************
Min fru och jag låg i sängen och tittade på "Vem vill bli miljonär".
Jag vände mig mot henne och frågade: "vill du ha sex?"
"Nej", svarade hon.
Då sade jag: "Är det ditt slutliga svar?"
Hon tittade inte ens på mig, utan sade bara "Ja"
"Då vill jag ringa en vän", sade jag.
Åssåbörjade grälet...

********************************************************
Lördag morgon gick jag upp tidigt, klädde tyst på mig,gjorde i ordning
lunchpaketet, tog med mig hunden och slank tyst in i garaget.
Jag hakade på båtsläpet på bilen och backade ut ur garaget bara för
att finna att regnet stod som spön i backen.
Det var full storm, så jag körde tillbaks in i garaget, satte på
radion och fick höra att vädret skulle vara uselt hela dagen.

Jag gick tillbaka in i huset, klädde tyst av mig, och gled in i sängen.
Jag tryckte mig mot min frus rygg, med helt andra förväntningar, och
viskade: "vädret är förfärligt"..
Min kärleksfulla fru sen tio år svarade sömnigt: "Kan du tro att min
idiot till man är ute och fiskar i det där?"
Åssåbörjade grälet...

********************************************************
Min fru och jag satt vid ett bord på min gymnasieträff när vi såg en
full kvinna vid ett annat bord, alldeles ensam, tömmande en drink
efter den andra.
Frugan frågade: "Känner du henne?"
Jag suckade. "Hon är min gamla flickvän. Vad jag fått höra började hon
dricka direkt efter att vi bröt med varandra för länge sedan. Hon lär
inte ha varit nykter sen dess."
"Herregud", sa frugan. "Vem kunde tro att någon kunde fira så länge?"
Åssåbörjade grälet...

********************************************************
En kvinna stod naken framför sovrumsspegeln. Hon var inte glad åt vad
hon såg och sade till sin make:
"Jag känner mig förfärlig. Jag ser gammal, fet och ful ut.Jag skulle
verkligen behöva en komplimang från dig..."
Svaret blev: "Du har perfekt syn."
Åssåbörjade grälet...

Blä och fy.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag är hemskt trött idag och kroppen strejkar. Ska försöka få i mig lite mat och hänga lite tvätt om jag hittar motivation någonstans.

Jag blir helt nollan när det är pappa-vecka för Leo. Saknar han funderingar, spekulationer och frågor. Tur jag hinner pussa lite på honom idag i alla fall.

MÅSTEN!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Idag ska vi försöka få i ordning på Filles rum. I den mån det går när det inte är helt färdigt. Men det är så pass färdigt att det är beboligt i alla fall. Hörnen ska snyggas till, golv ska läggas och taket ska målas men det får bli ett senare arbete när det finns mer kulor i kassan.

Så det ska bäras möbler och grejas och fixas och min kropp tillåter mig inte ens att ha en tröja på mig. Så jag får väl peka och kräva att alla andra gör det. Sen är det ju dom här vanliga sysslor med städning och tvätt och allt skit som blir i ett hushåll.

Nä nu blev det för övermäktigt när jag kom på hur mycket MÅSTEN jag har idag.

Backar bandet................ och börjar med att klä på mig.

Jaha då va det Lördag då!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Och fy fasen vad tråkigt jag har och inte har jag lust med någonting heller. Är bara så där äckligt anti.

Bara Inez och Fille hemma och båda sover. När man tittar ut genom fönstret och ser allt spöregn så blir man ju knappast mer motiverad.
Nej det måste hända något snart annars kryper jag ur skinnet. Samtidigt vet jag att jag skulle behöva att bara vara idag för från och med att resten av barnen kommer hem i morgon kväll så kommer det rulla på snabbare än jag hinner med i veckan som kommer. Det är så där mycket så jag blundar när jag går förbi familjekalendern som hänger på väggen i köket.

En kär gammal vän ringde i alla fall för lite sen. Jag blev så glad. Det kan ta väldigt lång tid innan vi pratar med varandra men sen rätt va det är händer det och jag blir lika glad varje gång han hör av sig. Tycker han kan komma hit och hälsa på för det skulle vara så kul att se honom igen. Saknar honom och hans sjuka humor massor. Vill att han ska träffa familjen och att familjen ska träffa honom med. Det har inte funnits tillfälle för det men snart ska det banne mig ske om jag så ska åka de 25 milen och hämta honom ;-)

Nä nu ska jag gå och sparka upp F så vi kan börja måla någon gång i dag...... Om jag hittar motivation.

Ful fulare fulast.....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har en sån där hemsk ful dag i dag. En sån där dag när man springer förbi spegeln för att slippa se hur ful, äcklig, sliten och oattraktiv man är. Försökte lägga på lite smink förut men det blev oxå fult så det åkte av.

Läckande av bröstmjölk och barnspyor är min parfym idag.

Läkemedelsrådgivningen är en bluff.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
När jag var nyförlöst och hade magkatarr så ringde jag dit för att fråga om jag kunde äta magmedicinerna här hemma trots att jag ammar. Det visste dom ingenting om och sa tll mig att rådfråga vårdcentralen.

Igår ringde jag dit igen "apoteket hänvisar nu mera dit när man ska rådfråga om läkemedel".

Det går ju löss på bygden och det är en unge här hemma som får om det hela tiden trots upprepade behandlingar så fort det visar sig och kammningar varje dag. Vi vet inte vart han får det ifrån så det är lite svårt att spåra smittkällan oxå.
Eftersom det finns risk för resistens vid upprepade behandlingar och det finns nu mera så många DYRA medel så ringde jag för att jag ville ha svar på vad som var bäst och vad proffsen rekomenderar.

- Kan du ringa till din distriktsköterska eller vårdcentral och fråga?
- Öh va?
- Ja jag är inte utbildad på sånt där.
- Nähä vad är du utbildad på då?
- Läkemedel.
- Men det där är läkemedel som rekomenderas av läkemedelsverket och det är läkemedelsverket som jag pratar med.
- Men du får ringa apoteket.
- Men apoteket hänvisar till er.
- Men jag kan inte sånt där!
- Ööööhhh, tack och hej.

*klick*


Vad fan är det här. Det verkar vara lika svårt att få jobb på läkemedelsverkets telefonrådgivning som det är att bli telefonsexvärdinna. Det krävs nog ungefär samma kompitens för dom yrkena.
2 gånger har jag ringt dit och fått till svar att dom inte kan efter att dom läst lite i FASS. Jag kan oxå läsa i FASS, det kan jag göra i min egen dator.

Jaaaahaaaa.... det är det som krävs. Man ska alltså kunna läsa innantill på en hemsida. Fan då kan ju till och med jag söka jobb. Med en usk-utbildning i botten borde jag ju få jobb direkt.

Vilken bluff.

Sugen.... Måste ha!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Är så förbannat sugen.

Det som cirkulerar i mitt huvud är en saftig, lite halblodig fläskfilé, en Marabou Daimchoklad och Kristins underbart goda morotskaka. Jag skulle fan kunna mörda för det nu.

Mjölkproduktionen är på topp igen, det märks på suget.

Man blir smart av fisk.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Idag blev det fiskgratäng till sen lunch för mig, Leo och hans kompis.

Det föll inte Leos vän i smaken med fisk och då föll det inte Leo heller i smaken "naturligtvis" Han äter den maten jämnt annars. Jag försökte att övertala honom:

- Men det vet du Leo att det är nyttigt med fisk!
- Ja.
- Vet du vad fisk är bra för.
- Nä.
- Om man äter mycket fisk så kan man springa fortare.
- Men jag kan springa jätte fort redan.
- Ja men om du äter fisk så blir du mycket starkare.
- Jag är redan jätte stark.
- Men om du äter fisk mår hela kroppen bra.
- Jag mår jätte bra.
- Men om du äter din fisk så mår hjärnan extra bra, det är jätte nyttigt för hjärnan.
- Jaha.
- Ja och man blir jätte smart av fisk och man kan tänka jätte bra.
- Men jag är redan smart och tänker jätte snabbt.
- Hm.
- Men mamma....
- Mmmm.
- Ät fisken du det behöver du!!!!
- Tycker du det?
- Ja!


Undrar jag om min unge tycker jag är korkad på något vis. Jag fick hans fisk oxå!

Tisdag!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Oj oj oj vilken morgon!

Vaknade med huvudverk och en hemskt kropp.

Z vägrade att vakna och L var allmänt jätte grinig på mig. När jag äntligen fått i hundarna mat och ungar i bilen ringde dom från F:s skola. Ungen hade glömt bort att det skulle vara skolresa och väntade på lektion med ens de andra stod och väntade på en buss. Det va bara att försöka få tag på honom men han ville hellre jobba igen det han låg efter i skolan än att åka med så det va ju okej för både mig och lärare.

In på dagis med L som fortfarande va jätte arg. Där vart jag informerad om att jag glömt lämna in om jul-ledigheten, suck. Sen vidare till Z:s skola för utvecklingsamtal. När jag satt där på samtalet så blev jag så glad och är fortfarande glad. På förra skolan var samtalen ett helvete. Z kunde inget, ville inget, sket i allt och rymde från skolan. Samtalen va en plåga för både mig och Z och det slutade alltid med att Z bara grät och fröken bara skällde. Man gick där i från och Z kände sig värdelös och blev ännu värre och jag hade fått pikar om "hur man är som förälder". Enligt dom skulle han ALDRIG klara de internationella proven. Läraren styrde klassen som en militär och Z fick ingen som hellst uppmuntran eller beröm när han klarade något och varje gång han lyckats med något så lev han tillsagd att han skulle göra det bättre. Ett antal gånger ringde jag till den skolan och skällde vansinnigt över hur de hanterade Z och att inte hans framsteg eller prestationer uppmuntrades utan bara klankades ner. Naturligtvis tappade han all motivation och trodde inte själv heller att han kunde något.

Idag lät det annorlunda. Engelskan och svenskan ska han få lite extra hjälp med. Men allt annat går galant. Han är glad och trevlig, jobbar på lektioner, gör läxorna "lite special läxor", Han skriver så orden sprutar och läser hur bra som hellst. Dom tror att han kommer klara proven hur lätt som hellst bara han tränar lite mer på vissa få saker och behåller koncentrationen "det är där det brister ibland".
Han går gladerligen till skolan även om han är trött. Förr rymde han och jag fick springa runt hela hallsberg för att hitta honom och dra honom till skolan. I pappren från gamla skolan står det praktiskt taget att han inte kan läsa eller skriva, det är inte sant. Han gör det gärna nu mera. Han lånar böcker på bibblan och läser på kvällarna innan han lägger sig. Han har lite svårt med pennan men när han skriver på dator går det undan så lärarna inte hinner med.

Vilken jävla skillnad. Hur kan det komma sig tro? Jag tror myckeyt beror på att han får en helt annan uppmuntran från skolan och att dom säger till honom att han är duktig och att han kan.

Där fick ni på nöten Stocksäterskolan.

Nä vika lite tvätt och fixa lite innan L ska hämtas. Han ska ha med sig en kompis hem från dagis idag och ikväll ska jag till Eva-Lena och klippa hundar.

Sätt fart nu Sandra!!