Tisdag!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Oj oj oj vilken morgon!

Vaknade med huvudverk och en hemskt kropp.

Z vägrade att vakna och L var allmänt jätte grinig på mig. När jag äntligen fått i hundarna mat och ungar i bilen ringde dom från F:s skola. Ungen hade glömt bort att det skulle vara skolresa och väntade på lektion med ens de andra stod och väntade på en buss. Det va bara att försöka få tag på honom men han ville hellre jobba igen det han låg efter i skolan än att åka med så det va ju okej för både mig och lärare.

In på dagis med L som fortfarande va jätte arg. Där vart jag informerad om att jag glömt lämna in om jul-ledigheten, suck. Sen vidare till Z:s skola för utvecklingsamtal. När jag satt där på samtalet så blev jag så glad och är fortfarande glad. På förra skolan var samtalen ett helvete. Z kunde inget, ville inget, sket i allt och rymde från skolan. Samtalen va en plåga för både mig och Z och det slutade alltid med att Z bara grät och fröken bara skällde. Man gick där i från och Z kände sig värdelös och blev ännu värre och jag hade fått pikar om "hur man är som förälder". Enligt dom skulle han ALDRIG klara de internationella proven. Läraren styrde klassen som en militär och Z fick ingen som hellst uppmuntran eller beröm när han klarade något och varje gång han lyckats med något så lev han tillsagd att han skulle göra det bättre. Ett antal gånger ringde jag till den skolan och skällde vansinnigt över hur de hanterade Z och att inte hans framsteg eller prestationer uppmuntrades utan bara klankades ner. Naturligtvis tappade han all motivation och trodde inte själv heller att han kunde något.

Idag lät det annorlunda. Engelskan och svenskan ska han få lite extra hjälp med. Men allt annat går galant. Han är glad och trevlig, jobbar på lektioner, gör läxorna "lite special läxor", Han skriver så orden sprutar och läser hur bra som hellst. Dom tror att han kommer klara proven hur lätt som hellst bara han tränar lite mer på vissa få saker och behåller koncentrationen "det är där det brister ibland".
Han går gladerligen till skolan även om han är trött. Förr rymde han och jag fick springa runt hela hallsberg för att hitta honom och dra honom till skolan. I pappren från gamla skolan står det praktiskt taget att han inte kan läsa eller skriva, det är inte sant. Han gör det gärna nu mera. Han lånar böcker på bibblan och läser på kvällarna innan han lägger sig. Han har lite svårt med pennan men när han skriver på dator går det undan så lärarna inte hinner med.

Vilken jävla skillnad. Hur kan det komma sig tro? Jag tror myckeyt beror på att han får en helt annan uppmuntran från skolan och att dom säger till honom att han är duktig och att han kan.

Där fick ni på nöten Stocksäterskolan.

Nä vika lite tvätt och fixa lite innan L ska hämtas. Han ska ha med sig en kompis hem från dagis idag och ikväll ska jag till Eva-Lena och klippa hundar.

Sätt fart nu Sandra!!

Kommentera inlägget här :