Säg inget till Mamma!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det ett finns gäng spel som Leo inte får spela, bland dom hör James Bond. Jag tycker inte det passar sig att en snart 5-åring spelar såna spel. Han vet mycket väl vad han får och inte får spela.
I alla fall så kom J upp och såg Leo spela "Bond".
- Men du Leo, du får ju inte spela det här.
"lång tystnad"
- öh nä...... Men vi säger ingenting till mamma om det här, kläcker Leo ur sig.
- Men du.....
- Vi säger inget till mamma om det här.... Okej?
- Byt spel leo!
- Okej.
Det va bara för den lilla gossen att stänga av spelet. Men det va lite kul att höra hur han allvarligt trodde att han skulle kunna få med sig J på sina små hyss. Försöka duger ju :-)
Underbart!!
En liten söt historia från Bondgården/Blecket nu:
Igår var jag väldigt arg och irriterad på Bonden.Han gör inte det han ska, lämnar allt skit till mig,som han själv inte har lust med,särskilt illa är det nu när det är -25 grader utomhus och ett 30-tal djur är ute dygnet runt,och inte har fri tillgång på mat.
Jag sköter mjölkkorna med stor omsorg,mjölkar dem,ger dem mat inne,samt alla innekalvar och getter.Det är rätt mycket jobb,och uppe på det all mockning,diskning osv.Man kunde tycka att Bonden själv kunde ägna en stund åt att gå ut och fodra utedjuren,eftersom han vet att min rygg är paj, och jag klarar inte att häva frusen ensillage över staketen.Det är inga små mängder som går ut.Hur det än är så är det jag som får göra det,om de alls ska få något att äta.
Igår kom han ut och sade något dumt och jag exploderade,sparkade hinken så den kom på hans bil, kastade högaffeln och svor en lång ramsa, kallade honom olika fula saker.
I vanliga fall brukar han svara med samma mynt,men nu fick han något ängsligt i blicken,han insåg nog att han på intet vis kunde säga att jag hade fel denna gång.
Det vart tyst i några sekunder,sedan sken han upp:
"Du, jag har någonting åt dig,vänta" sade han och försvann in i sin stuga.
Strax kom han ut igen med en liten,liten vit smällkaramell,en sån där fransig grej,man hänger i granen,klippt så fint med smala omsorgsfulla remsor och med ett rött sidenband att hänga den i.Och som kronan på verket var en liten ängel klistrad på den runda delen.
"Varsågod, det är en kola inne i också" sade han och jag blev alldeles lam.
Ilskan rann av mig,inte för att jag blev särskilt rörd men jag blev totalt PAFF, och jag ger mig sjutton på att han suttit och klippt och klistrat smällkaramellen för att ha som vapen, den dagen jag exploderar...Undrar hur många han bunkrat upp där inne,kanske i olika färger....
Vad säger man...?
Karamellen hänger i kökslampan nu, inte tänker jag äta upp kolan, för den kommer att göra sönder mina tänder och så blir jag arg igen...