Jaha då va det Lördag då!
Bara Inez och Fille hemma och båda sover. När man tittar ut genom fönstret och ser allt spöregn så blir man ju knappast mer motiverad.
Nej det måste hända något snart annars kryper jag ur skinnet. Samtidigt vet jag att jag skulle behöva att bara vara idag för från och med att resten av barnen kommer hem i morgon kväll så kommer det rulla på snabbare än jag hinner med i veckan som kommer. Det är så där mycket så jag blundar när jag går förbi familjekalendern som hänger på väggen i köket.
En kär gammal vän ringde i alla fall för lite sen. Jag blev så glad. Det kan ta väldigt lång tid innan vi pratar med varandra men sen rätt va det är händer det och jag blir lika glad varje gång han hör av sig. Tycker han kan komma hit och hälsa på för det skulle vara så kul att se honom igen. Saknar honom och hans sjuka humor massor. Vill att han ska träffa familjen och att familjen ska träffa honom med. Det har inte funnits tillfälle för det men snart ska det banne mig ske om jag så ska åka de 25 milen och hämta honom ;-)
Nä nu ska jag gå och sparka upp F så vi kan börja måla någon gång i dag...... Om jag hittar motivation.
Nu har jag varit o släckt hos hönsen,när de somnat ska jag smyga ut och hämta terrorist-tuppen och lämna honom dit han kom ifrån.Egentligen skulle jag vilja tortera honom,men det ska jag inte! Borat sitter nöjd i sin bur,den elake står och stirrar på honom genom gallret och gör små utfall.Men Borat verkar ha fattat att han är trygg där inne,för han ryggar inte undan.Står bara kvar och glor! Coolt!Jag matar honom med godsaker hela tiden,han ser verkligen sorglig ut,ända nerifrån halva halsen och upp till kammen är han alldeles röd av blod!Men det ser nog värre ut än vad det är,att han var döende förut,berodde på kylan! En timma till,så hade jag inte haft någon Borat....