En terry och lite ord.

publicerat i En Terry! Pinsamheter;
Jag vill ha åska. Min skalle känns som en åsk-skalle.

Jag fick sova inatt. Åh vad skönt tänker ni nu...
Jo visst men första natten med riktig sömn är banne mig inte skön, MAN BLIR HELT DÖD!! Lyckades somna vid 23.30 och sov till 05.30, gav lillan mat och vi somnade om och sov till ca 10.00. Jag skulle kunna fortsätta sova känns det som för jag vaknar banne mig inte. Men om jag får sova i natt med så är jag tillbaka på banan sedan.

Gårdagen då...

Jo jag gjorde en fin liten Terry som jag fortfarande skäms över.

Det va babysim med Inez och Monique förljde med. Snurrig som det värsta var jag och hade inte koll på någonting. Vi var ensamma i omklädningsrummet när vi bytte om. M ropade från toaletten att hon inte hade något lås med sig.

- Helt okej vi slänger in allt i samma. Men har du 2 väskor med dig?
- Ja det har jag.

Jag funderade ett tag på varför hon hade 2 stora väskor men slängde väl in dom i skåpet. Hittade ett lås i väskan och låste med det.

- Men du hade ju lås med dig!
- Hade jag ?!?! Vad bra.
- Än nu får det va så här i alla fall.

Vi gick ut i bassängen och började bada och simma med lilla Inez.
Plötsligt kommer det en sån där badpolis och viskar till hon som har hand om allting. Jag kände redan där hur det knöt sig i magen och inser att något är på tok.

- Är det någon här inne som har råkat låsa in en dams väska i sitt skåp? Hon ringer och ringer och mobilen ringer i skåp nr: "någonting".

Oppps.... Jag kände ända nere i tårna att det måste vara jag.

- Det kan nog mycket väl vara jag... pep jag lite försynt och klev upp ur bassängen.

Jo men visst va det så. Jag hade låste in fel väskor och tanten va jätte sur. Jag förklarade hur det hade gått till och hon muttrade bara

- MEN DET VA INTE HENNES VÄSKA!!!
- Nej jag vet men jag trodde det!

Jag gav henne väskan och sedan kom jag på:

- Då är det väl ditt lås med då jag låst med, varsegod.

Sen gick jag tillbaka till bassängen och skämdes ögonen ur mig. Men vi fick i alla fall ett gott skratt. Inne på ICA sedan snurrade jag ännu en gång till det rejält. I bilen hem brast jag ut i asflabb. Skrattade mig igenom hela resan hem och insåg att det bara är att slappna av nu för jag har ändå inte riktigt kontroll över mig själv. Jag måste på något vis komma till den där punkten av snurr i skallen för att jag ska börja stressa ner och bara "puh nu räcker det, nu slappnar vi av"

Ja ja J skäms som vanligt över mig. Det gjorde inte saken bättre när han mobbade mig och jämförde min senaste förlossning med sin egen förkylning. Jag kastade en av hundarnas kammar på honom, siktade på armen och träffade honom i ansiktet. Det va inte meningen men han är helt säker på att jag försöte döda han eller nåt. Jo jo som det kan bli.

Förutom det och lite till så är det väl rätt lugnt tror jag.
Har haft en massa ord i huvudet som jag inte riktigt vet vart dom kommer i från. I bland trillar det ner någon text eller ramsa i skallen och jag kan inte lokalisera varför. Har fått ner det på papper i alla fall för det kan försvinna lika fort som det kom ha ha.

Svarta ögon i solnedgång,
lyser ändå av liv.
Slaget är hårt som ebenholts,
Under fötterna flisorna sprids.
Blåa ögon i solnedgång,
ser du vem jag egentligen är?
Möt mig i gränden vid slagen tid,
Trots du inte ser mig finns jag här.

Nä sätta lite fart här hemma då kanske. Lite skit som ska in i tvättmaskinen.

Ha de.

Disappear.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag skulle ju gå och lägga mig men kom på en sak som jag skulle skriva först.

Jag förhörde Zack på engelskaläxan idag. Alla ord satt utom 2. När jag ska memorera något så får jag försöka för knippa det med något annat. Detta har jag väldigt länge försökt att förklara för Zack men han har inte förstått eller rättare sagt velat lyssna på vad jag säger.

Som registreringnummret på bilen t.ex. NRW 501. För att lära mig detta så fick jag tänka "enerverande och lewis 501" Då kunde jag det sedan. Nu sätter ju jag i och för sig ihop de allra konstigaste orden av bilnummer och J kan bli lite smått galen på mig i bland när vi åker bil och jag rabblar ord till höger och vänster. Dessa behöver ju inte alls likna de 3 bokstäverna som finns, det liksom bara blir. GFI = grafitti, HOS = hospital, LPF = lagparagraf,
TTP = Terry Toppa.

Så nu skulle Zack lära sig vad försvinna heter på engelska och hur det stavas. Han kunde stava det men att komma ihåg att det ordet va försvinna vara svåre. Jag drog en harang om hur trollkarlarna på tv gör när dom trollar. De viftar med armarna så där magiskt och säger nåt liknande med . "And we see it disappear" med en viskande och hemlig röst.
Jag gjorde min egen lilla show och talade så där mystiskt/hemligt och svepte så där trollkarlsaktikt.

När vi sedans skulle förhöra ordet igen höll jag på att kissa på mig av skratt när Zack började vifta med armarna och tala så för magist "Disappear". Han blev förvånad själv över att han kunde det.

Nu är jag då lite nyfiken på hur det ska gå på läxförhöret i morgon. Tydligen säger fröken ett ord på svenska, barnen räcker upp handen, en svarar och alla skriver. Jag skulle göra vad som hellst för att få se Zack svara på just det ordet. För jag kan sätta vad som hellst på att han kommer göra det med trollkarlsgester och hes magisk röst i bara farten.

Jag kommer att vänta med trummande fingrar när han kommer hem för att få höra hur det gick.


Ps: Vad fan bli texten blå för.

Överkörd......

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Ja i mitt fall kan man faktiskt bli överkörd på bra vis med.

Det är tungt nu, riktigt jävla tungt för oss allihopa. Massor av måsten som varken hinns eller orkas med. Känslan av apati har infunnit sig och hela skiten står still. Jag är så förvirrad att jag åker på möten på fel dagar, dubbelbokar, eller varför inte trippelbokar, inget fungerar och det är bara allmänt kaos.

Då kliver en Nick in med ett förslag. Jag muttrar som vanligt bara när någon vill hjälpa mig. Tydligen skiter han i det, åker här i från och styr upp det ändå. För när Monique kom blev jag så vackert informerad om att " Nu är det så här, gilla bara läget"

Fan vad underbart med människor som kör över en ibland när det verkligen behövs. Fan vad skönt det är att känna att det faktiskt finns människor som bryr sig och inte bara bryr sig utan faktiskt oxå tar tag i saken och ruskar lite på en. Jag kan säga att min stressade hjärna lugnade ner sig så gott som 70% av vad den gick på innan.

Tack ni underbara människor.

Nu ska jag ta och kvällskissa med hundarna sen ska jag lägga mig i bingen och läsa lite och hoppas på en god natts sömn. Först ska jag nog ta och hoppa lite på min man tror jag, det gör jag bara för att han är så underbar trots att jag är en riktig pain in the ass.

Natti natt.

Folk fattar inte när det är dags att vara tyst.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Redan Lördag, attans vad fort det går.

Tog med mig Inez och Leo och for till Pålsboda idag. Pålsboda är världens ände och det ända som har varit positivt i Pålsboda är att jag och J gifte oss där och att min fina Gerda bor där. I alla fall ringde Maud idag och frågade om vi ville komma och fika och titta på deras nya lägenhet för nu har dom flyttat dit.

Jo men visst det kunde vi ju. Ett litet krux bara. Det var marknad i Pålsboda. Eftersom inte ekonomin är på topp eller extremt i bott denna månad så har jag inte nämnt detta för Leo. Det man inte vet lider man inte av som det heter. När vi kom fram blev jag lycklig när jag insåg att man inte behöver åka förbi marknadsplatsen för att komma till Maud. Jag tackade min lyckliga stjärna och ansåg att dagen var räddad.

 Vi fikade, pratade och tittade på lägenheten som va en riktigt mysig lya de hade fått tag i. När vi skulle åka möter vi två tanter utanför. Tanterna började fråga ut Maud vilka vi var osv. Plötsligt utbrister väl den ena till Leo.

- Har du varit på marknaden och åkt riktigt mycket karusell nu då?!

Jag såg Leos ögon spärras upp som tefat och insåg att där va det kört. Jag blängde på tanten som om hennes sista stund var kommen och västa mellan tänderna:

- Det har jag inte nämnt till honom.

- Vilken marknad? Är det marknad Mamma? Kan vi åka nu? Nu? Nu? Nu?

Jag drog en liten ramsa när vi satt oss i bilen:

- Vi är i Pålsboda Leo. Vet du hur litet Pålsboda är Leo? Det får inte plats särskilt roliga karuseller här inte.
- Det gör det visst för jag kommer ihåg när vi va på marknad här!
- VA!!

Vi har varit på den marknaden. Det va nog ca 3 år sedan minst. Det innebär att Leo bara var 3 år och det minns minsann ungen.

Tog väl en tur förbi marknaden för att kolla då. Men det såg både dött och torftigt ut och Leo utbrast:

- Det va inte mycket till marknad nu åker vi hem mamma.
- Tack.

Varför måste folk kläcka ur sig det mest förbjudna när man precis håller på att komma ifrån med livhanken i behåll. Så här är det ofta. Man tutar i barnen något för att det är nåt man vill slippa. Sen kommer någon vänlig själ och säger det där som absolut inte får sägas precis när man tror att man lyckats med sin plan.


Nästa gång jag tar till en strategi med att förleda Leo så ska jag hänga en skylt på mig där det står "DET ÄR INTE MARKNAD IDAG OCH PÅSTÅR DU MOTSATTSEN VRIDER JAG NACKEN AV DIG"
Det borde väl funka va. Blir värre när han lärt sig att läsa.

Jag minns en sommar för länge sedan när jag jobbade på en vårdavdelning. En avdelning med mycket dementa någonstans i Sverige.  Om det va en stor dag så kunde vi ibland vara lite tysta om det för det blev ett väldans tjat om det kom ut. Ett evigt ringade på personal för att tala om just den här dagen. Så kom den dagen då det är Prinsessan Viktorias födelsedag. Vi beslutade att inte prata om detta för ens det var dags för födelsedagen att visas på tv. Jag minns inte om det var kl 20 det skulle börja eller hur det var men när jag klev på mitt pass vid 14.00 så sa vi att vi skulle börja att tala om detta ca en kvart innan programmet började. Sedan skulle alla som vanligt få se och njuta av vår vackra prinsessa och hennes ålder framför tv:n med fika osv. Men då kunde vi jobba i hyfsad lugn och ro och alla patienter skulle ha ro att äta och vila osv fram till dess

Jag tror jag hade hunnit jobba i 30 minuter när det kom några personer på besök. Det första som dom kläcker ur sig när de kom innan för dörren var.

- Åh tänk att våran prinsessa fyller år idag. Ni ska väl se det på tv ikväll.
- GÖÖÖÖÖÖÖR HOOOOOON! NÄR BÖRJAR DET PÅ TV:n?! skrek alla i kör.

Vi i personalen som hörde detta va färdiga att bryta ihop. Jag bara väntade på att känna min egen underläpp börja darra. Resten av arbetspasset var ett enda stort långt maraton av stress. Klockorna ringde i ett och vi fick plocka fram så många tv-tidningar vi kunde hitta för att dom skulle kunna se tiden i tidnigen och jämföra med sin klocka.

Från den dagen förknippar jag Prinsessans födelsedag med stress, hjärtklappning och onda fötter.

Jo det säger ju sig själv, man ska inte ljuga eller hymla med saker. Förr eller senare hoppar det upp och biter en i ändan. Men va fan kan inte folk bara hålla käften i mellan åt.

Ja ja nog om detta nu ska jag se om vi har några batterier hemma.

Vattenkoppor och klänningar.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det har varit en riktigt tung dag. Natten var tuff då Inez vaknade och var ledsen hela tiden. Det kliar så på henne att hon ligger och slåt på sig själv och gråter hysteriskt. Fick tag på vårdcentralen idag i alla fall så nu har hon fått lite medicin få se om natten blir bättre. När jag såg hur Leo såg ut och när jag nu ser hur Inez ser ut så är jag himelskt tacksam över att det inte dröjde tills dom blev större innan dom fick kopporna.

Efter en tung natt vaknade jag med en fruktansvärd migrän. En sån där migrän när man inte ser annat än svarta prickar och spyr rätt ut av smärtan. Med det kan jag inte köra bil och eftersom det krävs en bilresa in till hallsberg för att få Leo till dagis så kunde jag inte göra annat än att låta han vara hemma. Johan hade fullt upp på jobbet så det va bara att hyra en film åt Leo stoppa Inez i säng och försöka överleva tills den värsta smärtan lagt sig. Leo ick erbjudande om att åka till Cissi och leka så jag kunde vila men han vägrade vrångskallen.
 
Fram på eftermiddagen började jag bli lite människa igen. Nathalie, Liam och Lynx kom en sväng på eftermiddagen i ett försök att ge Lynx lite av Inez vattenkoppor. Det va trevligt att dom kom. Leo blev så glad av att få träffa med Liam och han tjatar redan till nästa gång. Det går bra att leka men då ska Mamma vara i närheten. Jag va jätte lycklig för jag fick plåga N lite grann.

Nu på kvällen skulle Fredrik komma och hälsa på Leo. Jag hörde telefonen ringa och Leo svarade.
När han lagt på ropade han:

- Mamma sätt på kaffe för nu kommer Pappa och Toni.
- Okej.
- Det är bäst du går och gör dig lite fin oxå.
- Öh va? Vad menar du nu.
- Ja gör dig lite fin.
- Va?
- Ja sätt på dig en klänning eller nåt så Pappa blir glad.
- Öh...
- Gör det annars kommer han bli jätte ledsen.
- Nä det kommer han inte bli.
- Jo.
- Du jag kan i alla fall sätta på mig en bh så ser jag lite anständig ut men en klänning sätter jag inte på mig.
- Nähä, men bara så du vet så kommer han bli så ledsen på dig nu mamma.
- Du är rolig du.
- Nu blir han ledsen se du!!! * Leo muttrar surt*

Mammas lilla kille. Jag vet inte vad han försökte med nu men jag blev så full i skratt. När jag berättade det lite snabbt för F så såg Leo så där oskyldigt full i fan ut. Man kan inte göra annat än att le gott åt alla " ja de flesta" saker han får ideer om.

Nä nu blir det att mysa brevid J med en god bok och sova som törnrosa.... Hoppas jag.

Natti natt.

Doftar himelskt.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det doftar nybakt bröd. Det doftar så gott att det knyter sig i magen.

Jag har levt på pulverdiet och lite sallad idag och för första gången på länge är magen hyfsad, så pass att jag inte mår illa i alla fall. Vill inte förstöra det med en massa nybakat bröd även om det skulle smaka himelskt. Jag får dricka soppa ett par dagar så magen får vila lite.

Det börjar ploppa upp koppor på Inez. Vi var iväg en sväng idag och när jag kom hem och tog av henne mössan så va hela skallen full. Nu börjar det ploppa upp lite här och var. Värst är det i hårbotten och under blöjan. Lite feber han hon med stumpan så hon är allmänt slö. Låg i min famn och bara mös och klappade mig  på kinden. Kan säga att hon somnade som en stock så fort jag lade ner henne i sängen. Ska bli intressant att se hur hon ser ut i morgon när vi vaknar.

Nä sparka lite på tv:n kanske för att den sände hockey i stället för Roast....

Terrorister med gröna väskor.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
De små terroristerna är i farten igen. De där små terroristerna med gröna väskor. De överfaller en med sina små axelväskor och skriker i kör:

- VILL DU KÖPA MAJBLOMMOR!!!!

Jag köper alltid någon eftersom det är till en god sak. Men när 160 ungar sagt samma mening 380 gånger så blir jag lite.... ja anti. Första 30 ungarna som kommer och frågar tycker jag är lite gulligt. Sedan börjar känslan mer likna känslan av när Jehovas knackar på dörren.

Sen får jag dåligt samvete med för att jag inte kan köpa blommor av allihopa. Dom är ute efter att knäcka mig och psyka ner mig. Jag är nästan helt säker på det......

Eller inte. 

Bloggen ligger lågt.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Men det är för att jag gör det.

Det är lite lågt med det mesta nu så bloggen ligger inte direkt i högprio.
Vårdepp säger proffsen, en fruktansvärd konstant smärta i hela kroppen och en mage som bara bli sämre och sämre.
Har i alla fall fått en läkartid i slutet på månaden. Antagligen ska det startas en utredning på magen. Det är inte stressmagekänsla utan mer konstant maginfluensa känsla med en ballongmage som ofta får mig att se högravid ut och det blir bara värre och värre. Förut har det varit några gånger i veckan men nu de senaste månaderna har det varit hela tiden och det tar på både ork och psyke. Så vi får se vad farbror doktorn säger.

Så lite mer solljus och lite mer expertis gällande mage och värk så blir nog det här finemang snart.
Jag är i alla fall glad som har det mest finaste mannen, underbaraste barnen och de helt osannolikt goda vännerna.

Ett stort tack till dom.

Be right back.... och då på topp.

Kita löper.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Och när Kita löper blir Kita knäpp.

Vi va ute på gården och lekte nyss.  Lite sån där lek med kombinerad träning.
Rätt som det var försvann Kita bakom huset. Jag gick efter men kunde banne mig inte hitta hunden. Hela gården är inhängnad så hon kommer ingen stanns så antagligen smög hon före mig och försvann precis i rätt sekund.

Jag tröttnade och satte mig och vänta på henne i stället. Då kom hon, lyckligast i hela världen. Med ena örat på sniskan, glädjen lyste i ögonen och full i någon oidetifierad sörja som stinker UUURRRKKK! Där står hon den mest lyckligaste hunden i hela världen som en ända tovig skithög.

Jag vill kamma henne noga innan hon badas egentligen, då det annars blir väldigt jobbigt att kamma henne efter. Men nä nu blir det direkt in i badet för det där tar jag inte i. Hon är på altanen nu och där får hon sitta tills Inez sover middag så jag kan ta henne direkt in i badet, för in i huset kommer hon inte med den sörjan.

Blääää.

Vad trevliga dom är våra husdjur ibland.

Ilsken och lite ytlig.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Jag har varit på ett hiskeligt humör idag. Ingen i min omgivning har gått säker.

Fick inte sova i natt och tjatet har varit... ja mer än måttligt. Försökte passa på att vila lite när Inez sov och barn var ute men han knappt blunda innan de var inne igen. Det har varit ett sånt där läge så man vet att öppnar någon truten nu så smäller det. Så nu är jag över trött och jävlig. Med jävlig menar jag att jag känner för att plåga min make, klämma finnar, plocka hår från bröstkorgen, slita av sårskorpor, ja vad som hellst bara jag får vara jävlig.

Jag och Inez pallrade oss i alla fall i väg på babysim idag. Efteråt i omklädningsrummet hade jag skåpet brevid två tjejer. Mellan 13-15 år så där. Pinn smala flickor med knappt höfter och små toppiga tuttar. Eftersom jag stod så nära så kunde jag inte låta bli att höra deras samtal. Den ena tjejen beklagade sig ganska försiktigt över att behöva ta på sig bikini. Inte ett sånt där KOLLA-VAD-TJOCK-JAG-ÄR-OCH-NU-VILL-JAG-ALLA-SKA-SÄGA-NÄÄÄÄÄ-GREJ. När det märktes att det var äkta missnöje och oro för att vara till allmän beskådan.

Sånt här kan göra mig så förbannat illa till mods. Att se så unga, vackra tjejer nedvärdera sig själva på ett sådant självföraktande vis. Jag ville bara gå fram och säga:

- Har du sett mina trivselkilon? Om jag klappar hårt här så gungar det där. Mina celuliter påminner om en skateboardpark och jag trampar på tuttarna när jag inte har bh på mig. Men vet ni, jag får minsan ligga ändå.

Jag bet mig i tungan och det kan jag lova er mina vänner att jag bet hårt.

Det kan fan inte vara lätt att vara ung idag. Okej jag är inte gammal men jag skulle aldrig någonsin vilja bli tonåring igen och särskilt inte i dagen samhälle. Jag trivs med mina kilon. Visst skulle det vara skönt med lite mindre men va fan det är som det är och jag vet att jag är förbannat snygg när jag lägger manken till trots mina kilon och min skateboardpark "och där blir jag snart dömd av jantedomstolen" Nä skämt och sido, ju äldre man blir ju mer inser man att det är personligheten mer än utsidan man blivit attraherad av. Jag har varit väldigt ytlig i många av mina år och jag inser att fan vad mycket man gått miste om av att vara det.

Nä nu ska jag ta min snygga skateboardpark och mina hängtuttar och pallra mig in och plåga min make innan han hinner somna.





http://www.youtube.com/watch?v=yvTR4741PtY

Koppor och kli.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Sitter här med en Leo i soffan som inte kan sova. Han somnade som en stock förut när tavegylen börjat verka och kliningarna börade lugna ner sig lite. Men han vaknade strax efter och grät.
Så nu sitter vi här och försöker få honom att slappna av.

Kopporna ploppar upp på Leo som popcorn och det har varit lönlöst att försöka lindra det. I öron, ögon, näsa, mun, rumpan ja överallt ploppar dom upp. Han kom förut och sa:

- Mamma jag tror jag håller på och ska tappa tänder.
- Nej inte redan.
- Jo det gör väldigt ont runt tänderna.

Jag kollade honom i munnen och såg att hela tandköttet var fullt med vattenkoppor.
Han är i stil med Terry Toppa när hon hade kopporna, en ända stor kopp hela hon.
Om han gråter för att det kliar och gör ont så sympatigråter inez och i slutändan gråter nästan jag med för att alla andra gråter. Jag hoppas Inez oxå åker på kopporna så är det färdigt sedan.



Så idag har jag haft lite känsla av att säga upp mig faktiskt. Men med en jädrigt taskig fallskärm och inget stöd från facket så får man gladerligen stå ut. ä så illa är det inte men vissa dagar ni vet då morrar man bara och vill inte se en människa men just de dagarna vill alla andra människor se just dig.
Goaste Monique räddade oss i alla fall med lite Tavegyl. Det lindrade Leo klåda och jag fick andas i 30 minuter när jag åkte till Kumla och hämtade det. 2 flugor i en smäll var det i dom pillren.

Nä dricka lite te kanske och se om han somnar snart den lilla killen.

Trög..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har varit hemskt trögbloggad på sista tiden. Jag har inget vettigt att skriva i alla fall så jag kan lika görna låta bli. Hoppas att ni har tålamod om det finns några läsare kvar.

Puss på er.

Kinderägg.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Mycket har jag blivit kallad för i mina dagar. Både trevliga och mindre trevliga saker.

Hon den där, det, hjärtat, gumman, vaniljpudding med nässelfyllning osv.

Men idag kom min man med den finaste av kärleksförklaringar.
Han kallade mig för kinderägg. Hans egen förklaring när jag tackade för komplimangen var:
Smakar gott och är full av överaskningar.

Jag blir lite extra kär när jag får så fina komplimanger som en liknelse med ett kinderägg :-)


Supernanny.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det är lugnt här hemma, för lugnt.

I barnväg är det bara Filip och Inez hemma och i morgon åker Fille till Rättvik. Då blir det ännu mera tomt.

Vet ni vad jag brukar göra när jag är trött på ungarna och jag inte tycker att dom sköter sig?
Jo jag tittar på "supernanny". Då inser jag hur snälla och väluppfostrade barn jag har.

Ja av någon annan anledning kollar jag inte. Jag är ju den mest perfekta och ofelbara mamman som finns. Jag skulle kunna vara den där supernannyn. Jo mitt tålamod skulle ge mig en tjänst direkt.... Jo men eller hur.