Folk fattar inte när det är dags att vara tyst.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Redan Lördag, attans vad fort det går.

Tog med mig Inez och Leo och for till Pålsboda idag. Pålsboda är världens ände och det ända som har varit positivt i Pålsboda är att jag och J gifte oss där och att min fina Gerda bor där. I alla fall ringde Maud idag och frågade om vi ville komma och fika och titta på deras nya lägenhet för nu har dom flyttat dit.

Jo men visst det kunde vi ju. Ett litet krux bara. Det var marknad i Pålsboda. Eftersom inte ekonomin är på topp eller extremt i bott denna månad så har jag inte nämnt detta för Leo. Det man inte vet lider man inte av som det heter. När vi kom fram blev jag lycklig när jag insåg att man inte behöver åka förbi marknadsplatsen för att komma till Maud. Jag tackade min lyckliga stjärna och ansåg att dagen var räddad.

 Vi fikade, pratade och tittade på lägenheten som va en riktigt mysig lya de hade fått tag i. När vi skulle åka möter vi två tanter utanför. Tanterna började fråga ut Maud vilka vi var osv. Plötsligt utbrister väl den ena till Leo.

- Har du varit på marknaden och åkt riktigt mycket karusell nu då?!

Jag såg Leos ögon spärras upp som tefat och insåg att där va det kört. Jag blängde på tanten som om hennes sista stund var kommen och västa mellan tänderna:

- Det har jag inte nämnt till honom.

- Vilken marknad? Är det marknad Mamma? Kan vi åka nu? Nu? Nu? Nu?

Jag drog en liten ramsa när vi satt oss i bilen:

- Vi är i Pålsboda Leo. Vet du hur litet Pålsboda är Leo? Det får inte plats särskilt roliga karuseller här inte.
- Det gör det visst för jag kommer ihåg när vi va på marknad här!
- VA!!

Vi har varit på den marknaden. Det va nog ca 3 år sedan minst. Det innebär att Leo bara var 3 år och det minns minsann ungen.

Tog väl en tur förbi marknaden för att kolla då. Men det såg både dött och torftigt ut och Leo utbrast:

- Det va inte mycket till marknad nu åker vi hem mamma.
- Tack.

Varför måste folk kläcka ur sig det mest förbjudna när man precis håller på att komma ifrån med livhanken i behåll. Så här är det ofta. Man tutar i barnen något för att det är nåt man vill slippa. Sen kommer någon vänlig själ och säger det där som absolut inte får sägas precis när man tror att man lyckats med sin plan.


Nästa gång jag tar till en strategi med att förleda Leo så ska jag hänga en skylt på mig där det står "DET ÄR INTE MARKNAD IDAG OCH PÅSTÅR DU MOTSATTSEN VRIDER JAG NACKEN AV DIG"
Det borde väl funka va. Blir värre när han lärt sig att läsa.

Jag minns en sommar för länge sedan när jag jobbade på en vårdavdelning. En avdelning med mycket dementa någonstans i Sverige.  Om det va en stor dag så kunde vi ibland vara lite tysta om det för det blev ett väldans tjat om det kom ut. Ett evigt ringade på personal för att tala om just den här dagen. Så kom den dagen då det är Prinsessan Viktorias födelsedag. Vi beslutade att inte prata om detta för ens det var dags för födelsedagen att visas på tv. Jag minns inte om det var kl 20 det skulle börja eller hur det var men när jag klev på mitt pass vid 14.00 så sa vi att vi skulle börja att tala om detta ca en kvart innan programmet började. Sedan skulle alla som vanligt få se och njuta av vår vackra prinsessa och hennes ålder framför tv:n med fika osv. Men då kunde vi jobba i hyfsad lugn och ro och alla patienter skulle ha ro att äta och vila osv fram till dess

Jag tror jag hade hunnit jobba i 30 minuter när det kom några personer på besök. Det första som dom kläcker ur sig när de kom innan för dörren var.

- Åh tänk att våran prinsessa fyller år idag. Ni ska väl se det på tv ikväll.
- GÖÖÖÖÖÖÖR HOOOOOON! NÄR BÖRJAR DET PÅ TV:n?!
skrek alla i kör.

Vi i personalen som hörde detta va färdiga att bryta ihop. Jag bara väntade på att känna min egen underläpp börja darra. Resten av arbetspasset var ett enda stort långt maraton av stress. Klockorna ringde i ett och vi fick plocka fram så många tv-tidningar vi kunde hitta för att dom skulle kunna se tiden i tidnigen och jämföra med sin klocka.

Från den dagen förknippar jag Prinsessans födelsedag med stress, hjärtklappning och onda fötter.

Jo det säger ju sig själv, man ska inte ljuga eller hymla med saker. Förr eller senare hoppar det upp och biter en i ändan. Men va fan kan inte folk bara hålla käften i mellan åt.

Ja ja nog om detta nu ska jag se om vi har några batterier hemma.

Kommentera inlägget här :