Kita löper.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vi va ute på gården och lekte nyss. Lite sån där lek med kombinerad träning.
Rätt som det var försvann Kita bakom huset. Jag gick efter men kunde banne mig inte hitta hunden. Hela gården är inhängnad så hon kommer ingen stanns så antagligen smög hon före mig och försvann precis i rätt sekund.
Jag tröttnade och satte mig och vänta på henne i stället. Då kom hon, lyckligast i hela världen. Med ena örat på sniskan, glädjen lyste i ögonen och full i någon oidetifierad sörja som stinker UUURRRKKK! Där står hon den mest lyckligaste hunden i hela världen som en ända tovig skithög.
Jag vill kamma henne noga innan hon badas egentligen, då det annars blir väldigt jobbigt att kamma henne efter. Men nä nu blir det direkt in i badet för det där tar jag inte i. Hon är på altanen nu och där får hon sitta tills Inez sover middag så jag kan ta henne direkt in i badet, för in i huset kommer hon inte med den sörjan.
Blääää.
Vad trevliga dom är våra husdjur ibland.