Vänner och bekanta..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Idag gick det upp för mig hur mycket fina människor vi har runt oss och mig egentligen.
Jag tog upp detta med en vän som svarade att jag själv skapar svären omkring mig.
Jag vet i hjärnan att det måste vara så men känslan är svår att få med.

Självkänsla är inte enkelt och komplicerad. Man vill känna men kan inte. Man vet men kan inte känna, stänger av.

I vilket fall är jag oerhört tacksam.

Tacksam. över att vara jag, med min familj och alla andra människor som på ett eller annat sätt älskar mig.

Kryper ner i sägen nöjd.
Jag är betydelsefull.



Tankarna kring döden...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Inez tankar rör sig mycket runt döden nu.

- När dör vi?
- Gör det ont?
- När får jag komma till Ossy " mopsen" och möter han mig i himlen?
- Får jag vingar när jag dör?
- Vem visar mig vägen till himlen.
- Vem kommer att skjuta mig när jag blir gammal som ossy?

Tankarna och frågorna är många men hon verkar inte särskilt rädd för det faktum att alla kommer dö utan ger snarare ett intryck av att vilja vara förberedd. Så här har hon hållt på i flera dagar. Säkert har det med morfars bortgång att göra.

Men idag sa hon något som fick mitt hjärta att vilja blöda och som gjorde så ont.

- Mamma när du dör så kommer jag och möter dig!
- Men både du och jag kommer säkert bli gamla tjuriga kärringar och leva tills vi är 100 år. Jag är äldst och kommer dö först.
- Nej det kommer du inte jag kommer att möta dig så du hittar rätt.

Hon sa detta med bestämdhet samtidigt som hon helt lugnt tittade mig i ögonen.

Jag trodde hela jag skulle gå sönder och jag fick bita mig i läppen för att inte gråta.
Jag vill inte tänka ens tanken på att ett av mina barn skulle kunna dö före mig. När hon sa detta så blev det så påtagligt att det kanske kan ske. Att man aldrig kan förutse just det.

Min lilla älskade prinsessa. Ibland gör det hon säger så himla ont i mamma hjärtat och jag vill bara krama och aldrig släppa. Jag vill hålla dom tätt under mina vingar undan från alla faror i världen.






Strosa gata upp och gata ner....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Har planterat min lilla rumpa på en liten gräsplätt brevid smedjan i Wadköping i väntan på A och de små avkommorna.

Jag tycker om att gå här i de gamla trånga gränderna. Inte särskilt mycket folk som stör.
Känner mig hemma i miljön.
Jag fastslår hårt och fast att jag är född i fel tid.

Jag skulle funnits för flera hundra år sedan. Haft 13 barn och en liten ganska enkel gård med massor av djur.
Sälja lite karameller på marknaden med lilla Inez som hjälpreda.
Den tiden då de trånga små gränderna med kullerstenar var storstaden.

Sätt mig i ett betongetto och jag går under, äts upp inifrån.

Jag trivs här i denna miljön.
Fick jag själv välja så skulle vi bo i en timmerstuga mitt ute i ingenstanns.

Min bild är en promenad längs en liten gräsig skogsväg, lagom stor för häst och vagn. terrängen öppnar sig och där ligger den lilla gården med en brunn mitt mellan de stå husen.

Ja ja, någon gång kanske det kan bli möjligt.





När man som vuxen inte vill vara stor...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Hur gör man då?

Det frågade Inez mig i går.
Hon har lite smått ångest över att inte bara vara liten längre.
Hon vill inte växa ifrån det faktum att man kan krypa upp i mammas knä och vara ledsen eller bara mysa.
I hennes känsla kommer hon växa upp till vuxen och bli tvungen att betala räkningar över en natt.

- Men vet du Inez, även mammor behöver få känna sig små och bli omhändertagna ibland.
- Men hur gör du som är vuxen när du behöver vara liten.
- Då säger jag till din pappa hur det är. Sen lägger jag mig brevid honom eller kryper upp i hans knä och kramas tills jag är nöjd.
- MED MIN PAPPA!?, PAPPA JOHAN!
- Ja med din pappa, han är ju min man.
- Så då kan du vara liten och gosa ibland fast du är vuxen? Fast med min pappa i stället för din pappa?
- Precis!
- Vad bra!
- Det viktigaste är att man är älskad av den som kramar en så spelar det ju ingen roll vem det är.
- Näää, vad bra.

Här drog hon en lättnadens suck och kröp ner under mitt täcke och somnade.

Det är inte så himla lätt att känna att man blir stor och tro att rätten till närhet försvinner med det.
Alla vill vi väl vara små ibland.




Två små varelser i sin egen värld.....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Ligger på dagbädden på altanen och tittar på mina två minsta avkommor som leker strax utanför på gården.
Dom är så inne i sin lek med leksakspisen. Inga bekymmer, ingen stress, de bara låter fantasin flöda och är så upptagna att inget kan störa dom.

Det är en fröjd att se dom leka tillsammans. Än så länge är Alfonz så pass medgörlig att han står ut med att vara Inez barn och allt vad det innebär i hennes lek.

- Barn! kom nu, säger hon och han följer efter som en hund i koppel.
- Åh herre gud vilket olydigt barn! kan hon ibland utbrista och då skrattar Alfonz sitt största sadistskratt någonsin.

Det är så rofyllt att se på deras lek. Jag glömmer nästan bort en stund hur ont det gör i kroppen.

Mina fina ungar <3




I ljuset av några stearinljus...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Sitter jag på altanen och lyssnar på kycklingarnas pipande, kvittrande och prassel.
Fy bubblan så tomt och tyst det kommer bli när de far hem till min mor igen.

Hoppas hon kommer snart! Saknar henne så in i bomben!

Idag har det varit fullt ös. Inez vaknade med huvudvärk vilket hon nu förnekar. Det tyder på att hon inte va vaken alls när jag skulle väcka henne i morse.

Alfonz är världens gladaste barn mest hela tiden.
Jag tänkte i dag på hur livet skulle sett ut utan barnen.... Jädrigt fattigt skulle jag tro. De får mig att nå mål jag aldrig trodde var möjligt.
Älskade ungar, så fina trots man vill vrida nacken av dom ibland, särskilt när tonårshormonerna slår till.

Blev påmind idag när jag såg ett barns tårar...

Vi vuxna tycker ofta att vi har rätten till våra barn, att om något sker så är det vi som förlorar våra barn.
Det är barnen som har rätten till sina föräldrar. Barn är bara just barn och det ska dom få vara.

Ingenting triggar tigerhonan i mig som när barnen är barnen är i obalans av yttre omständigheter. Jag blir rädd för mig själv bara jag tänker tanken på att någon skulle skada dom.

Vad är man kapabel till egentligen när det gäller?Huvva vill inte tänka på det.

Nu trillade de sista i flocken in genom dörren för kvällen.

Då kan jag andas ut.





När döden knackar på dörren....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Lilla Morfar...

Vi visste alla att det var på gång men det va då rakt inte förankrat i mig och i flera.

Fy bövelen!

Malte var inte våran biologiska morfar. Men han har alltid funnits där som våran morfar och varit den bästa morfadern någonsin.

När jag var 17 blev jag gravid med Zack. Jag gick raka vägen till morfar där vi befann oss när jag fick veta. Han tog allt med ro och lovade att finnas i närheten när jag talade med resten av familjen.

- Du vet Sandra, jag och mormor talade härom dagen att det nog va dags snart och jag har sett det på dig sen du kom men tänkte att du får säga det själv!

Världens finaste morfar.
Jag vet inte vad jag ska säga.... När Zack var född fanns de där och tog i mot mig när jag kom hem från bb.

Döden blir så påtaglig och jag undrar hur det ska kännas när de som står ännu närmare försvinner.

Han behöver mormor som styr upp saker och ting och med henne får han vara nu men fan vad ont det gör...

Jag är tacksam över att de båda var med på vårat bröllop i alla fall.

Han gjorde mycket för många människor både unga och.äldre. Mormor och Morfar öppnade sitt hem för ALLA som behövde hjälp.

Jag önskar att när jag blir äldre får jag bli som dom.

Ni är båda saknade och jag älskar er så mycket.

Hela huset snarkar...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Utom jag...

Jag ligger och ålar mig som en mask i en vattenpöl.
Jag skulle ge vad som hellst för en hel natt sömn. Barnen sover men ändå får jag klara mig med någon ynka timme sömn var natt. Det sliter på humöret som så mycket annat.

Jag är sur över att ha fått flytta in från altanen till soffan och tvn.
Nästa år ska det finnas infravärme om jag inte har min kåta på gården.

Det är en framtidsdröm vi har jag och J. En liten kåta med eldstad. Där vi kan grilla, mysa, meditera och göra allt annat som man behöver göra ifred ibland, typ tänka. Men det lär dröja. Kollade vad en färdig kostade och inte så mycket egentligen även om 40.000 är.mycket för oss.
Så jag kan nöja mig med infravärme så länge bara jag får sitta ute.

Sova.... Jo men visst.

Upp och gå lederna till rätta först.

När rädslan tar över logiken....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
- Mamma jag önskar jag kunde få ha rädslor som inte är så vanliga.
- Hur menar du nu?
- Rädslor man inte måste känna varje dag....

Mitt lilla blonda troll ligger brevid mig i hans säng.
Rädslan för mörker, ensamhet och allt annat som kan vara farligt tar över och logiken flyger sin kos.

Det är inte lätt att vara så himla rädd. Det är mest en klen dum bortförklaring när jag säger att det blir bättre.
Man måste inte vara superhjälte jämt.

Dessutom blir uttrycket i hans ansikte ganska så lättat när jag säger att jag gärna ligger brevid en stund.
Det kostar så lite och chansen till egentid är bara att fånga.

Lilla prinsen...