I ljuset av några stearinljus...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Sitter jag på altanen och lyssnar på kycklingarnas pipande, kvittrande och prassel.
Fy bubblan så tomt och tyst det kommer bli när de far hem till min mor igen.

Hoppas hon kommer snart! Saknar henne så in i bomben!

Idag har det varit fullt ös. Inez vaknade med huvudvärk vilket hon nu förnekar. Det tyder på att hon inte va vaken alls när jag skulle väcka henne i morse.

Alfonz är världens gladaste barn mest hela tiden.
Jag tänkte i dag på hur livet skulle sett ut utan barnen.... Jädrigt fattigt skulle jag tro. De får mig att nå mål jag aldrig trodde var möjligt.
Älskade ungar, så fina trots man vill vrida nacken av dom ibland, särskilt när tonårshormonerna slår till.

Blev påmind idag när jag såg ett barns tårar...

Vi vuxna tycker ofta att vi har rätten till våra barn, att om något sker så är det vi som förlorar våra barn.
Det är barnen som har rätten till sina föräldrar. Barn är bara just barn och det ska dom få vara.

Ingenting triggar tigerhonan i mig som när barnen är barnen är i obalans av yttre omständigheter. Jag blir rädd för mig själv bara jag tänker tanken på att någon skulle skada dom.

Vad är man kapabel till egentligen när det gäller?Huvva vill inte tänka på det.

Nu trillade de sista i flocken in genom dörren för kvällen.

Då kan jag andas ut.





Kommentera inlägget här :