Söndag.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
MorHontass och Elle åkte hem i dag. Lite deprimerande faktiskt. Det va skönt att ha dom här och jag ville ha dom kvar längre. Tack för allt Mamma.

På eftermiddagen kom Vicky, P.A och flickorna och hälsade på. Vi käkade lite och snackade allmänt skit.

Jag fick mig ett gott skratt idag och blev ännu mer bevisad över hur sjukt underbar min humor är "som jag anser själv"

"Vet ni hur man får en katt att låta som en hund?
Man häller bensin på katten och tänder på som då låter WHOOOW!"



"Vet nu hur man får en hund att låta som en katt då?
Nähä inte det heller....
Man stoppar den i frysen och när den är fryst så kör man den med vedkapen som då låter Mjaaaaauuuuuoo"

Det tyckte jag va hiskeligt roligt i alla fall...

Nu ska jag gnälla på J för jag har inget bättre för mig!

Skön Lördag.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Det har varit en skön Lördag idag! Inez är tillbaka i sina gamla gängor igen och vi har haft mysigt hela familjen. Slappade hela förmiddagen.

På kvällskvisten åkte jag, Morsan, Ellinore och Filip ut till Kristin och Nick och smaskade på den mest underbara morotskakan. Den ger verkligen både snigelspår och snålvatten ha ha.

Orkar inte skriva särskilt mycket idag för jag känner mig helt körd. Elle mätt rättare sagt.- Har inte gjort annat än att äta idag känns det som.

En dush och sen hopp i säng.

MorHontass och Ellinore

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Morhontass och Ellinore är här och hälsar på. Mycket trevligt må jag säga.

Jag fick min julklapp idag, en storhandling. Mycket bra, sånt är värt mycket mer än något annat. Men den förvirrade jag glömde en matpåse på affären. Visste ni att man inte kan komma i kontakt med en Lidl-butik. Nä man måste kontakta deras kundtjänst. Vansinnig blev jag. Tack och lov åkte rara Fredrik ner till affären och hann innan dom stängde hitta påsen som de hade tagit om hand om.

Vi fick oss ett gott skratt åt Morhontass här hemma. Hon va så inne i kvittot för att kolla hur många påsar mat det blev för att lista ut om vi glömt en eller om .... Ja jag vet inte. Hon hade Inez i knät. Hon satte ner Inez på soffan och trodde hon skulle sitta själv och fortsatte läsa på kvittot. Ungen tippa ju ganska direkt och inte märkte morsan något för det. Inez sa inte ett ljud för ens lite sånare då reaktionen kom och hon blev jätte ledsen.

Där har ni ett litet bevis på att jag kan skylla allt jag gör på Mor.

Nu blir det kvällsis.

Jag gjorde...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
0-3992085de8b1ec6eb0f33d7a2b803942.png

Kolla varifrån!

Jag gjorde mitt bling bling idag. Skit rädd va jag men det va inte så farligt. Den andra va värre då jag sedan va öm. Det va min årliga present till mig själv som jag skulle haft i september egentligen. Pratade med terry nyss. Hon sa att jag skulle skriva att hon är världens bästa. Och det är klart hon är. Längtar massa mycket efter dig Toppa.

Räkningar...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Räkningarna är betalda *suck*

Det va inte roligt att betala dom den här månaden. Det va nätt och jämnt att det gick.
Med en elräkning på 8600, en vetrinärsräkning på 3200 och besiktningen på skorstenen så blev det tight. Nästa månad blir det bättre det vet jag eftersom då verkligen eldningen kommer visa sig på elen.

Men men.... Kyl och frys är fylld med mat så vi klarar oss och födelsedagspresenter inhandlade.
Det är flera i familjen som fyller år nu så att det blir ännu mera tight är inte konstigt.

Fast det va inte många månader sedan som hälften av räkningarna inte kunde betalas så jag är ganska nöjd ändå vill jag säga.

Lilla Inez är dålig. Hon hostar så hon kräks och är så ledsen. Va till vårdcentralen med henne igår och hon va väldigt röd i halsen så det är inte konstigt att hon är svårmatat. Hon skriker i sömnen på natten så att hon har ont någonstanns är helt klart. Får gå upp stup i kvarten och trösta henne så hon somnar om. Men hon är så tapper. Hon gör allt för att försöka vara glad. Lilla gumman.

Idag ska jag göra min egen present för att jag är så jävla duktig. Den är redan betald så det är inget som påverkar nu. Jag gör sånt då¨och då för att belöna mig själv. Det är ju inte så ofta jag gör något för min egen skull faktiskt. Förr gav det mig dåligt samvete men inte nu längre, man måste unna sig något själv ibland oxå.

I morgon kommer Morhontass och Ellinor, det ser vi fram i mot.

Nä nu ska jag fixa lite mat till odjuren.

Min lilla Leo.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag och Leo har varit konstant osams i 2 dagar. Han har varit hemsk på många vis.

Skriker, gapar, skäller och är störig. Han är rädd för allt, så rädd att han inte ens törs titta på Ice age eller Peter Pan på film. Allt är farligt. Vi har varit så mäkta osams och mycket tid på time outen har det blivit. Han har varit lite bebis kan man säga.

Nu ikväll kom förklaringen... "tror jag"

- Mamma.
- Ja.
- Vem älskar du mest? säger han och darrar med underläppen.
- Va?
- Vem älskar du mest?
- Vadå menar du.
- Ja av barnen.
- Jag älskar er alla precis lika mycket.
- Nej du älskar Inez mest, säger han och drarrar ännu mera.
- Varför säger du så?
- För att du gör det.
- Det är inte sant. Jag älskar Zack jätte mycket för att han är min speciella Zack, jag älskar dig för att du är min speciella Leo och jag älskar Inez för att hon är min speciella Inez.
- Jo du har mer bilder på henne än på mig.
- Det är inte heller sant. Jag har flera skivor med bilder på dig och Zack. Det är nog dig det finns mest bilder på.
- Nej.
- Jo.

Sen satt han i mitt knä och snyftade en bra stund. Jag klickade in mig på mina bilder på facebook och när han såg hur mycket kort det fanns på honom där så lugnade han ner sig.
Mammas lilla kille.

På sätt och vis känns det bra med en reaktion från honom. Han har inte visat en tillstymmelse av svartsjuka sen Inez föddes vilket jag funnit som ganska underligt. Jag har saknat den där reaktionen "missförstå mig rätt" för att kunna påpeka hur mycket jag älskar allihopa men det har inte kommit någon. För självklart känns det i hjärtat att inte vara minst längre. Så äntligen kom det.

Jag borde ha förstått att det va något sånt som gnagde när Vi åkte till Kristin för att välja ut en tårta till honom. Inez va inte med. Han frågade om hon inte skulle med och jag svarade att hon fick vara med sin pappa så länge. Då säger ungen:

- Vad bra så vi kan prata lite du och jag.

Redan där borde jag ha insett att det va något sånt som gnagde men det gjorde jag inte.

Nu blir det ett litet åtgärdsprogram på det här. Lite mer egentid med Leo helt enkelt och med Zack med. Nu när jag inte ammar längre så är det betydligt lättare att lämna i från sig lillan en stund för egentid med de andra.

Funderar på att ge dom varsin dag som är deras egna dag. Det kanske vore något.

Får grunna på det. Nu blir det sängen.

En Terry

publicerat i En Terry! Pinsamheter;
Dagen idag kommer inte att bli bättre. En hemsk huvudvärk och ja....  Dagen började lite snett kan man säga.

Jag beklagade mig för J igår att det va så svårt att elda. Våran ved ligger inte under tak och när barnen hämtat ved så slår dom inte av snön utan den ligger och smälter på veden och allt blir dyng surt.

- Det står en flaska t-röd vid veden.
- Ja jag vet.
- Släng på 2 korkar med sånt innan du tänder så ska det ta sig.
- Kanon.
- Men det får inte glöda när du gör det.
- Självklart inte.
- Hör du nu, DET FÅR INTE GLÖDA!!
- Men jag är inte blåst!
- Ingen glöd!
- Hm.

Så nu stod jag där och insåg att det inte skulle ta sig om jag slängde in ved. Hällde upp lite t-röd beredd att slänga in. Stannade upp och tänkte en gång extra.

Det får inte glöda, glöder det? Nej det är lite röda bitar men inte skulle jag kalla det för glöd i alla fall. Det glöder väl inte? Nej en glöd är en röd vacker matta, det där är bara lite rött stänk lite här och var...

Så jag kastade in T-röden........

Jag tror inte att jag kommer behöva plocka mina ögonbryn nu i det närmaste i alla fall. Ja förutom att ta bort det där brända krullet då.

Fan va dum i huvudet jag är ibland.

Bad, tårta, tåg och åt helvete.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Just idag vill jag ha ett badkar. Det hade varit grejer det. Krypa ner i vrålhett vatten och bara mysa.

Få se om det går att få ungarna i säng. I så fall tänkte jag tvinga J att dusha med mig. Vägrar han så ska jag ersätta honom med ett packet batterier.

Sen måste jag komma ihåg att ringa Kristin i miorgon, i fall jag glömmer det:

KRISTIN KAN JAG BESTÄLLA EN TÅRTA AV DIG!? MEN HAN FÅR BARA VÄLJA EN I BOKEN!!

Fick ett mail idag att Leos födelsedagspresent va skickad. Då lär den komma fram i tid. Filip kom med tåget idag och även om det va lite sent för avgång så kom han fram till Rättvik i tid.

Ni ser.... Det går inte åt helvete jämt... Nästan.

Nu gör vi natten.

Ironi, ett icke ironiskt inslag.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har tänkt att skriva ett inlägg om detta länge men nu fick jag en spark i arslet.

Sparken va en pågående dispyt i bloggvärlden där flera människor tagit illa upp och blivit sårade. Just dom tänker jag inte skriva om för det är deras sak men mycket av det handlar från början om ironi och detta gav mig sparken i häcken.

Det här med sarkasm och ironi på nätet kan ibland vara en farlig fälla för missförstånd och dåligt mående.
Jag har tänkt skriva om det här länge eftersom om man skulle sätta en person för att visa ironi så skulle det bli jag på en bild.

Nu mera är ju min blogg ganska rumsren "har fått anpassa mig lite efter vilka läsare jag har" men tiden på metrobloggen va inte alls lika rumsren.

Ibörjan när människor reagerade häftigt på något som jag skrev blev jag riktigt arg.
Ibland blev det lite munhugg och ibland blev någon ledsen över vad jag skrev. Jag kunde inte för allt i världen förstå varför folk blev så arga. Jag skämtade ju bara, jag va ironisk. Och när någon blev arg så blev jag ju ännu mera provokativ.... naturligtvis "jag i ett nötskal"
 
Jag blev hotad med att bli anmäld till soc efter ett inlägg om att det borde vara lagligt med barnarbete. Jag blev hotad med polis när jag skrev ett riktigt elakt inlägg om några bloggare som trakasserade andra bloggare med div hemskheter. Jag blev oxå hotad med polis när jag skrev ett inlägg om att jag behövde pengar och tänkte gå runt  bland invandrarna och driva in någon skatt dom inte kände till för att dom skulle få stanna i Sverige. En annan tyckte jag va den hemskaste mamman i världen för att jag ens tänkte tanken silvertejp + barnmun = sant. Massor med såna insidenter va det gott om.

Många uppskattade det men några tog väldigt illa vid sig och jag kunde inte förstå varför.

Tills en dag när jag var på öppna förskolan och några av mina väninnor va där. En väninna som inte kände mig så bra då fråga varför jag va så arg jämt för på bloggen. Jag förstod inte vad hon menade. Jag va inte arg jämt. Ganska ofta va jag arg men inte jämt.
Men hon tyckte att jag bara skällde och skällde och skällde och tyckte illa om allt.

En annan väninna skrattade och talade om att hon kunde se mig framför mig hur jag skrattade och diskuterade när hon läste mina inlägg. Det var då det slog mig. Väninnan som uppskattade det va en vän som kände mig utan och innan. Hon vet hur jag är och att det mesta som kommer ur min mun ska tas med en nypa salt och en blink i ögat. Den andra väninnan visste inte alls vart hon hade mig och upplevde mig som ganska obehaglig i text. Jag insåg då att för henne va det ju bara text. Det fanns inga ansiktsutyck, hon hörde inte min röst och inte heller mitt elaka fnitter och blinket med ögat.

Efter detta lugnade jag ner mig lite... fast bara lite. Där i mot så började jag mer tydligt förklara i bloggen att det fanns väldigt mycket ironi i min vardag och att allt inte ska tas så himla seriöst.

Nu behövs det ju knappast förklaras så himla rumsren som jag har blivit * MORR*. Näst intill en sån där blogg som jag själv föraktar. Dags att ta sig i kragen tror jag och göra något åt det här "mjäkandet".

Men det här med ironi i text är ett svårt ämne då det kan uppfattas på hur många sätt som hellst.
Och man ska nog som både skribent och läsare tänka en gång extra innan man regaerar om man över huvudtaget reagerar.

Men jag älskar ironi. Utan ironi vore livet bra tråkig, i alla fall i min värld.

Bitterfitta.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Jag är elak idag, riktigt elak!

Kroppen är total förstörd. Kunde inte sova inatt pga av smärtan, va uppe och vankade titt som tätt för det gick inte att ligga still. Inez har oxå sovit oroligt.
Hon har hostat och jag kastade mig ur sängen flera gånger när det lär som hon inte fick luft och fick sätta henne upp. Hann inte somna innan hon vaknade vid 04 för mat. Sen slocknade jag till en snabbis och vaknade av J:s mobillarm när han skulle upp. Sen dess har jag somnat, vaknat, somnat vaknat. Gav upp vid 09 så jag i stället ägnade mig åt att stirra i taket och undra hur jag skulle ta mig ur sängen.

Knagglade mig ut i köket för att ta en kopp kaffe. Såna dagar vill jag ha kaffet färdigt så jag slipper krångla med mina händer för att sätta på perkulatorn. Får på kaffet, häller upp och tappar koppen på fötterna då händerna varken styr eller har styrka.... FAN! Snubblar över hunden och dimper ner på knäna AJ!

Försöker elda i brasan för att få upp lite värme så jag blir lite mjukare och skona elräkningen. Det vill inte ta sig. Får ligga på knä pch böka eftersom jag inte kan stå med ryggen böjd. Vet ni varför det inte tar sig! FÖR DET GÅR INTE MED BLÖT VED!!!!
Leo tjatar om att få spela och när han väl får det. - Hjälp mig mamma, var annan minut. Jag fick inte ens gå och skita i fred utan att höra honom gapa efter hjälp, så nu rök spelet. Dessutom ska han äta precis hela tiden. Han måste vara i någon tillväxt period. Han hinner inte mer än att äta upp och jag andas ut innan - JAG ÄR HUNGRIG! kommer ur hans mun.

Det är sportlov. JAG HATAR LOV! BARN SKA GÅ I SKOLAN!! Just nu skulle jag ge vad som hellst för att kunna jobba så jag fick vara lite hemmaledig. För att orka med idag så tänker jag på julovet när J va hemma och helt knäckt över det faktum av att vara hemma hela dagarna, det får mig lite bättre till mods då jag får känna lite skadeglädje. Det är inte så lätt att vara hemma alla gånger.

Nä nu ska jag väl skotta fram bilen och köra med min snart ihop rasande bil Filip till ett tåg som jag inte ens vet om det kommer gå. Tågkompaniet gav mig inget vettigt svar när jag ringde dit.

- Som det ser ut nu ska det gå men vi vet inte om en timme!
- Okej tack!!

Jag måste få skälla ut någon idag. Jag måste få hitta ett annat offer än J, för han lär nog få sin beskärda del ändå. Försäkringskassan kanske, smärtrehab? Äh jag hittar säkert någon på väg till tåget.

Leo går här och smyger.

- Är du fortfarande arg?
- Mmmmm.

Sätter fram varningstriangeln och stänger av telefonerna!



Något positivt är att jag hittat en kanonpresent till Leo som fyller år i nästa vecka. Bara den kommer i tid så. Men det lär den väl inte göra!

Nudist & tågbiljett...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Har precis bokat och betalt en tågbiljett till Filip som ska åka hem till Rättvik i morgon.

Det tog i mot lite att göra det eftersom man inte vet hur tågen kommer gå i morgon. Nu står det ju mest still.

Leo har sprungt runt nakenfis hela dagen. Det måste ju betyda att det är tillräckligt varmt här inne trots kylan utomhus. Jag har tjatat som en galning på honom att klä på sig men han vägrade.
men nyss blev det fart på han.

- Klä på dig nu Leo!
- Nej!
- Jo.
- Varför?
- Det kommer folk snart.
- Vilka?
- Monique och Jörgen.
- Vem är Jörgen?
- Moniques kompis så ta på dig nu!
- Nej!

* Han sätter händerna i sidan och ser så där arg ut som bara Leo kan göra*

- Om du inte tar på dig nu så kommer nog Monique nypa dig någonstanns.
- Vart?
- Något ställe som är lätt att nypa på utan kläder.

Leo spärrade upp ögonen som tefat och rusade iväg.

Det tog bara några sekunder sen kom han fullt på klädd.
Det kanske är fult att hota sina barn med sina vänners nypor men vad gör man inte med en trotsig 4-åring som sätter sig på tvären.

Filip sa lite oroligt idag att han tror att Leo ligger i riskzonen för att bli nudist eftersom han vägrar ta på sig så ofta. Jag börjar att bli benägen att hålla med honom. Vi får sluta elda så hårt så han vill ha kläder på sig.

Och snart kommer Morhontass slänga in en kommentar att jag minsann oxå alltid sprang naken när jag va liten!!

Oväder...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
För min del så får det gärna vara jätte mycket snö! Men om det kunde ge fankingen att blåsa.

Nä nu gått folk ser ni resultatet av all miljömedvetenhet. Börja speja mer hårspray och ut med era gamla vrak till bilar. Jag ska dra mitt stå till stacken genom att elda lite plast i braskaminen.

Jag svär på att även de mest fanatiska miljötomtarna svär nu över vädret.

Extra barn.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Sitter och väntar på att J ska komma hem. Han är i Hallsberg och väntar på att Bea ska komma med tåget. Ovädret har gjort tåget många timmar för senat och det är mycket trafik som står stilla.

Här hemma är det fullt ös. Vi fick lite extra barn här i kväll. Det gör ingenting för det är världens mysigaste tjejer.

Hoppas du får en jätte mysig kväll Monique! Jag kan inte lova att jag ger tillbaka dina barn i morgon!

Det minsta lilla yrvädret slocknade som en stock i Simons säng så vi får göra lite omöblering i kväll tror jag.
Nej nu ska jag plocka undan lite och tejpa Leos mun.

Min Toppa!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Som i ser på alla bilder i tidigare inlägg så har jag träffat Terry Toppa idag.

Hon och Carina skulle till Örebro och starta Banditen. Jag och barnen åkte in en snabbis för att kramas lite med Toppa. Stackars krakar få stå i kallbox, fy usan vad kallt det blev.
Men det va oerhört skönt att se henne.

Älskar dig Toppa.

Säljer av lite smycken.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

1,2mm Barbell med Boll

1,2mm Labret med Boll
Längd - 6mm

1,2mm Hästsko Boll
Innerdiameter - 8mm

1,2mm Ögonbrynsstav med Boll
Längd - 11mm

1,2mm Labret med Boll
Längd - 14mm

15kr st. 5st 60 kr

Kirurgiskt stål.

 

1,6mm Labret med Boll
Längd - 10mm

1,6mm Barbell med Boll
Längd - 19mm

1,6mm Cbr- ring
Innerdiameter - 14mm

1,6mm Cb-ring
Innerdiameter - 12mm

1,6mm Hästsko Boll
Innerdiameter - 13mm

15 kr st. 5 st 60kr

Kirgurgiskt stål




Maila vid intresse [email protected]

Pengar på kontot smycken i brevlådan.

Min dag är gjord.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Jag fick minsan den mest rörande utmärkelsen idag.
En sådan utmärkelse som gör mig så stolt över mig själv.

Det är barnen här i Östansjö som har gett mig den efter mitt hot om nakenchock idag.

BYGDENS PINSAMMASTE MAMMA!

Tydligen brukar barnen diskutera och jämföra hur pinsamma deras mammor är. Den enas mamma sjunger i bilen. Den andras mamma säger helt fel saker och klär sig som en tant.
Men idag stod tydligen barnen eniga om att jag "Hon den där som är lite speciell"
tar hem priset för den mest pinsamma mamman.

Och inte lider Zack av det, nej han bara gapskrattar ungen.
Det är min unge det!
Mitt hjärta.

Full fräs med Leo.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Min hjärna blöder och det rinner nog snart någon gulaktig vätska ur mina öron.

Leo har tjatat hål i huvudet på mig. Han har fortfarande inte fått på sig sina kläder och klockan är 17.15.

- Du bara tjatar och tjatar och tjatar och tjatar. -Du tycker det är roligt att tjata på mig hela tiden, säger han så fort jag säger till honom att klä på sig!

Zack kom instormande förut när jag lagade mat, kokade välling, klädde på mig efter badet och skulle gå ut med hundarna samtidigt + att Inez skrek hej vilt efter sin välling.
Han hade en hel hög med kompisar med sig och han va så där dryg som bara ungar med massa vänner i bakgrunden kan vara.

- Jag sticker ut nu.
- Kan du hjälpa mig med hundarna, flåsade jag fraam i stress.
- Nej jag ska ut.

* sen small dörren igen*

Då blixtrade det till i min skalle. Kastade mig ut på gården i bara handuken. Zack höll på att tappa ögonen och hans kompisar med.

- Nu har du några sekunder på dig att gå in och hjälpa mig sen släpper jag handuken.

Han har aldrig varit så snabb med att hjälpa sin stressade mamma förut. Han försökte se så där tuff ut men jag såg hur det ryckte i hans mungipor och att det va svårt att hålla sig för skratt.

Ja ja

Nu har jag bakat en massa ananaspaj. Jag fick massor med ananas av Kristin när jag åkte där i från igår så att få lite paj av det är ju inga fel.
Nu ska jag tvinga ungarna att äta.

Den lilla Leo lär sig.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
De stora barnen tycker att det är väldigt roligt att roa sig med att lära Leo så käcka fraser man säger när man ska vara dryg. Om man säger något som inte snorungarna vill veta av får man höra både "care face" "spegel *med visad handflata*" osv.

Att lära Leo dom här grejerna tycker dom är jätte roligt. Särskilt när han kläcker dom till mig om jag vill han något som inte passar herren. Men dom hade nog inte räknat med att det skulle slå tillbaka på dom själva.

Vi satt vid matbordet och skulle äta kvällsmat och det va ett väldans tjat på alla. Zack skojade med Leo och Leo skojade tillbaka. Filip som skulle vara lite lustig la sig i samtalet lite smått dryg.
Leo vänder sig mot Filip, blänger på honom och säger:

- Ja men vart fick du luft i från då?

Filip satt med en haka som sträckte sig ner till bröstkorgen. Det va minsann inte lika kul när det slog tillbaka på honom själv.

Så går det när man försöker att lära ungen en massa dumheter.

J är djupt irriterad o besviken

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;

Hon den där har ju som sagt börjat spela Farmville på facebook.
Det är det enda hon har i huvudet just nu. Det går före det mesta.
- Jag måste kolla till det eller det.
Så låter det väldigt ofta just nu.

Ni som vet hur hon är vet att man inte ska dra ner henne i fördärvet.
Men just det ordnade Sofie. Tack så hemskt mycket.
Det vore ju trevligt att tex kunna gå o lägga sig med sin fru.
Men icke då. Hon har blivit värsta Alfons Åberg.
- Jag ska bara.

Är redan grymt trött på allt som farmville heter.
Det diskuteras om det vid matbordet och vid vardagsrumsbordet.
Igår ringde hon tom till Fille på övervåningen och undrade vad han gjorde.
Han hade gått o lagt sig då frågar hon om inte han kan gå upp för att logga in o ge henne lite gåvor.
Fattar ni hur sjukt det beteendet redan är. Hon har spelat i 3 dagar eller vad det är men är redan beroende. Hon klarade det i ett år drygt men nu är det helt kört.
Får binda fast henne för att hon inte ska spela skiten.
Hur arg tror ni hon är på mig då.

'Märk hur...

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
7ae6a3e3dea5081f9980594f1efa80c2.png

Kolla varifrån!

'Märk hur vår skugga' sjungandes av Thåström på vrålhög volym har 2 gånger räddat mig vid övertröttabarnsyndromet idag. Nu gäller det bara att få in henne i sängen utan att hon vaknar med.

Hur det fungerar!

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Leo är i en sån där period nu när han vill veta hur allt fungerar.

Härom dagen ville han veta hur det fungerade att skicka brev. Han trodde att man kunde gå ut och kasta så hårt att brevet kom fram till den det skulle till.

Jag försökte förklara men det va svårt att få honom att förstå. Så Leo beslutade att han ville skicka brev till sin pappa. Han va så duktig och tog det hela på största allvar.

Jag skrev på ett kladdpapper så skrev han av på sitt eget brevpapper.

" Hej Pappa.
Jag älskar dig.
Jag saknar dig.
Hej då
/ Leo"

Det tog sin lilla tid att plita ner det här för onom men han kämpade hårt och det vart faktiskt nästan läsligt. Han valde ut en passande present oxå till pappa för det måste han ju ha och knölade ner.  Sen knåpade vi ihop ett egen gjort kuvert och skrev på adress och klistrade på klistermärken som Leo hade valt i min låda.

Vi for till ICA för att köpa frimärken. Leo gick fram till postbänken och bad om ett frimärke. Han klistrade på märket och då sa kassörskan:

- Jag kan ta brevet direkt här!
 "Leo fick mord i blicken och han spännde ögonen i henne"
- DET SKA LÄGGAS PÅ LÅDAN VET DU VÄL!!!

Kassörskan log och höll med. Så gick vi ut och Leo fick lägga det i lådan.
När mörkret sedan föll åkte vi förbi postcentrum. Det lös där inne så vi kunde titta in genom fönstren på att hyllor med alla brev.

Leo förstod att dom sorterat brev så de skulle hamna i rätt hög för att sedan hamna i en av bilarna / mopederna utanför.

Idag ringde Pappa och berättade att han hade fått brev av Leo.

Leo har varit en riktigt stolt pojke nu på kvällen för hans insikt om postgången och för att han har skrivit och postat ett eget brev. Tror jag måste köpa hem en massa frimärken och kuvert för han verkar inte nöja sig så.

Undrar va nästa "hur det fungerar det?" grej handlar om. Säkert hur kossans mage/magar funkar. Det lämnar jag i så fall över till Morhontass.

Ett, gift, en drog... Hemskt och alldeles underbart.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag svor att jag aldrig skulle!!

Under 1 års tid har jag övertygat mig själv till att hata. Hata så brutalt att jag idiotförklarat alla som sysslat med det. Jag har hackat på dom, skällt på dom, sett dom som idioter som sysslar med detta och svurit på att jag aaaaallldddrriiiig skulle göra det själv.

Ett sätt att skydda mig själv från det där jävla Farmville på Facebook. Nu sitter jag där som en jädra nörd själv.

Den stora anledningen till att jag avskytt det är att när jag själv börjar spela något såndant så kan jag inte sluta, jag blir manisk. Jag har liksom inte den där spärren som säger till att det är bra nu.
Som när jag spelade sims och minsta lilla tid utanför spelet gick åt att grunna på hur jag skulle bygga om badrummen. Då insåg jag att det enkelt va nog och sen har jag inte spelat det sedan dess.
Eller det där "bubbelspelet" som Morhontass visade mig som jag har hållt på med i 2 år. Räddningen va när jag fick Inez och inte hade tid mer alls. Andra spel är kasta snor, alla spel på bamse.net "ja barnspel jag vet men jag fastnar"
Ja det är skrämmande helt för jag blir som besatt.

Så Farmville har jag hatat, jag har hatat det som pesten för att skydda mig själv från denna besatthet. För jag visste att skulle jag kliva över gränsen så skulle jag va fast innan jag hunnit satt ner hela foten på andra sidan.

Så idag..... jävla Sofie... Hon drog mig i fördärvet.

Satt och mös hemma hos henne idag när jag väntade på att få hämta Leo på dagis.

- Men titta här då Sandra.
- Mmmmm.
- Här odlar man.
- Hm.
- Så kan man göra så här och så här och kolla här!!
- Mmmmm *morr* sneglar lite snett på skärmen för att låtsas om som att jag inte ser.
- Sen det inte kul ut då, det är ju jätte roligt.
- Nä inte ett dugg!!!
- Du ljuger!!
- Mmmmmm.

Sen va det kört. Hon fick jälpa mig att komma igång och jag skulle aldrig ha tagit det där steget. Nu är jag där igen med denna speldemon inom mig. Jag måste ha mest, bygga mest, odla mest och ha mest djur. Det är svårt för eftersom alla andra spelat under det året jag tjurat så ligger dom väldigt mycket före mig. Fattar ni då vilken prestation som krävs. Det tog ca 2 minuter efter jag fixat en egen farm som mobbingen från omgivningen började. Snacka om att jag blir hackad på nu när jag trillat dit!
 
Jag blir så knäpp att jag bad Zack passa mina jordgubbar när jag va tvungen att åka hemifrån en liten stund. MORHONTASS VAD DU ÄN GÖR SPELA ALDRIG FARMVILLE!!!!

Skyndade mig hem för att styra upp det hela. I min tjurskallighet så har jag blockerat allt som har med Farmville att göra. Det betyder att när någon på fejjan lägger upp ett djur för omplacering eller annat jag kan ha nytta av så ser jag inte det och kan inte ta del av det. Jag har förtvivlat försökt att häva de här blockeringarna och det står att jag lyckats men det visar sig inte i alla fall.

Jag blir arg!!

Vänta ni en dag ska ni se att ni hittar mig hos "Anonyma farmvilleanvändare"

Jag har inte vågat säga något till J ännu! Jag hade fullt sjå att lägga fram att jag backat med full super fart in i den stenhårda snövallen som Nick så omsorgsfullt skottat ihop åt oss när han plogar gården.

Jag bävar för när han får veta det.

Ossy kan han med......

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Ossy har lärt sig att skälla.
Jo visst det kunde han förut med men det hände inte så ofta och när det väl hände så såg han ut som att han blev förvånad själv. Men nu kan han... ordentligt.

Detta har resulterat i att de andra hundarna knappt skäller alls om det kommer någon eller om det knackar på dörren. Dom behöver inte det för Ossy skäller för dom allihopa. Han ser väldigt rolig ut när han sätter igång och skäller för han hoppar jämnfota vid varje skall och det bara sprutar ur hans mindre existerande nos.

Om Morhontass skulle ta hem honom nu så skulle hon bli hysterisk på honom. Men jag tror hon skulle få sig ett gott skratt om hon såg hur han håller på.
Fast när han blir riktigt glad skäller han inte, då ylar han. Han låter som en blandning av en mistlur och ett inbrottslarm. När jag kommer hem och smäller igen bildörren på gården går startskottet. IIIUUUUIIIIUUUUIIIIUUUIIIIUUUUIIIUUU låter det från huset. Sen när man väl kommit innanför dörren då börjar han grymta och knorra. Så här låter han även när Fredrik eller Nick kommer så jag törs inte tänka på hur han kommer att låta när Morhontass kommer och hälsar på. Måste nog ha filmkameran på då.

Jag väntar på att något larmföretag ska ringa och försöka sälja larm. Då ska jag säga att jag redan har ett inbrottslarm. Jag har en Ossy, en vakt-mops av värsta slaget.

+ & -

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Dagen har varit både upp och ner.

Lilla Maja "som faktiskt är stor" har varit här och lekt med oss idag.
Vi har bakat med trolldeg och varit i pulkabacken och roat oss.

Tog ut hundarna när vi kom hem. Vi lekte och hade kul på gården när det small till och Atsa och Kita rök ihop som bara den, jag tyckte att jag hade koll på dom hela tiden. Jag fick inte isär dom. Tack och lov kom Filip efter några minuter och vi kunde få tag i varsin hund. Fick in dom och barnen. En hund i badrummet och en i buren. Sen skulle jag byta när jag dushat den ena, då flög dom ihop igen men denna gången va det lättare att bryta dom.

Nu törs jag inte chansa längre, rät va det är hamnar någon i mellan. Men att behöva välja en är inte kul. Pratade med Eva-Lena om saken och i morgon kör jag ner Asta till henne. Här hemma spelar det för fridens roll inte vem som är kvar för båda är hur trevliga som hellst när de är själva med resten av flocken. Men Asta fungerar bättre med andra tikar än vad Kita gör och på kenneln är det många tikar. Dessutom ska ju Kita vara hos uppfödaren när hon ska valpa så då får Asta komma hit.

Men visst känns det jobbigt. Riktigt skitjobbigt.

Satt och kollade på viasat history... Men nu började det någon jädra b-porris som känns mer som något jag skulle gapflabba av. Nä av med tv:n och sova lite.

Matdags och amning....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Inez är helt galen i sin puré.

Hon får ju bara små smakportioner nu och det är svårt att hålla igen på det när hon tycker det är så gott. Tyvärr skyfflar inte mamman tillräckligt fort i mellan slevarna.

För överigt så blir det mer och mer flaskmat. Hon vägrar att ta bröstet när det väl finns mat och finns det inte mat så blir hon vansinnit jätte arg. Pratade med BVC igår och fick en sån där "du-vet-väl-att-det-är-bäst-att-amma-föreläsning". Standars kommentaren när jag har tagit upp problemet har varit - Men du har ju ammat de andra så länge!!!..........

Idag blev jag förbannad. Går det inte så går det inte. När hon får flaskan är hon nöjd, glad och sover som hon ska. När hon ska ha av det lilla i bröstet så är hon så ledsen, otröstlig och sover jätte illa. Svårt val eller? Visst hon går upp i vikt men det är för att jag ammat konstant hela dagarna. Nu finns det inte så mycket.

Jag vet att amning är bäst för barnen men är nu förbannat trött på allt amningstjat!! Det är min 3:e unge, jag vet vad hon mår bra av. Får jag en ända kommentar här om att jag borde amma istället trots att det inte finns tillräckligt och hon vägrar ta bröstet så skickar jag ut ett jätte virus i form av en napplaska i huvudet ;-)

Etik inom polisen.

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Sitter och försöker fundera ut en ett upplägg för en skrivelse som jag ska plita ner till min bror.

Han pluggar ju på polishögskolan och ska läsa Etik.  Han ska lämna in ett arbete som bottnar i negativt bemötande av polisen i samhället. Så han bad mig skriva ner några negativa upplevelser som jag haft... Och ja det finns ju några stycken såna bemötanden. Inte bara under missbruk utan även innan och efter.
Så nu försöker jag sålla för vad som kan vara primärt för hans arbete.

Jag tänkte försöka dela upp det i 3 delar. Före, under och efter missbruk. Då får man med många kategorier av människor. Före = sk svensson dömmas efter andras sätt att leva osv, under = man är trots allt människa även under ett missbruk, efter = vägen tillbaka och dess bemötande.


Vad tror ni om upplägget, före, under, efter? Kan det bli vettigt!?

Inte den genetiska faktorn..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Vi är 4 syskon på min mammas sida.

Jag, Tobias, Terry och Filip.

Jag är inte vidare värst smart om jag får säga det själv. Jag har i alla fall inget läshuvud. Jag är en praktiker. Visa mig hur man ska göra så kan jag men jag kan absolut inte läsa mig till någonting.
Terry hon är som jag, vi är väldigt lika där. Enda skillnaden är att hon är blond och kan skylla på hårfärgen. 
Filip vet jag inte riktigt vad han är just nu. Jag tror att det är tonårshormonerna som gör han mer blåst än vad han är. För läshuvud har han och han är riktigt klyftig.
Sen har vi ju då Tobias, snillet i familjen. Han är riktigt duktig. Nu är han på poliskolan och jag oroar mig inte ett dugg för han fixar ALLT som han tar sig för. Han skiljer sig liksom lite från oss andra 3.

Jag och Terry brukar diskutera det här. Om det kan ha med den genetiska faktorn att göra eller hur det kommer sig att vi är så puckade och han är så super smart.

I alla fall var Filip så där riktigt blåst idag. Han har bott här ett bra tag nu och vet vad saker ska vara men han glömmer bort. Står och pratar ute i köket med mig som är i vardagsrummet och tror att jag ska höra fast det borras och skruvas osv. Hela tiden hör jag:

- Men Saaaaandraaaaa! och så kommer det en fråga eller ett sånt där pucko utryck som om Näs-Frida bor här.

Idag blev jag så förbannat trött på honom och hans tjat att jag ringde till Morhontass för att få svar på om hon kanske råkat tappa honom i golvet eller så när han va liten. Hon behagade inte att svara så jag ringde Terry i stället. Men hon kunde då inte minnas att Mor skulla ha tappat honom.  Det borde i så fall varit en ordentlig smäll som man lätt kommer ihåg.

Sen slog det mig.

Jag har ett svagt minne av att Tobias en gång när han va liten ramlade ner från skötbordet "eller liknande". Där har vi det, det är därför han är så smart. Han skakade helt enkelt rätt på skrotet där inne, allt föll på plats. Han hade säkerligen varit lika blåst som vi om han inte ramlat ner och slagit lilla huvudet.

Jag delgav min teori med Filip och han höll med om att det nog måste vara på det viset. Så om jag ber Morhontass att dra till oss andra syskon med en gjutjärnspanna så borde vi oxå bli lika klippska.

Leo är oxå väldigt smart, det märks redan. Det tror jag då beror på att han som 1 1/2-åring ramlade på tåget på väg till Rättvik och slog upp en bula som stod en halv decimiter ovanför resten av skallen. Där har vi hans kvicktänkthet.

Fan va smart jag är som kom på detta..

Mysteriet är löst....

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Ni minns att jag igår skrv om att jag vaknat med en braksmäll och att Ossy vankade helt jättre stressad fram och tillbaka.

Nu har vi löst mysteriet. Vi har ett litet bord står brevis soffan. På det stod en glasljustake och ett schackspel i mässing. Brevid bordet står en hör lampa på fot. Fotn är bred och av metall.
Igår la vi märke till att allt på bordet låg på golvet och att det blev en sådan smäll va ju inte konstigt med mässig och glas rätt ner på plåten. Då började vi ju naturligtvis fundera på hur detta gick till. Det va ju bara Ossy som reagerade på det och de andra hundarna sov som stockar "Kita blir hysterisk om det är nåt annars".

På soffans armstöd brukar amningskudden ligga. På den, längst upp brukar Ossy ligga och balansera och sova. Antagligen har stackaren vält baklänges i sömnen och trillat ner på bordet och slagit ner allting.

Igår kväll när vi skulle sova så blev han igen jätte stressad och visste inte vart han skulle ligga "han har inte lagt sig på kudden sen dess". Kita och Artur hade lagt sig i ena buren som står öppen så jag la in Ossy i buren brevid. Det tyckte han om, han bäddade ner sig och somnade som en stock.

Så va det mysteriet löst.... Tur vi upptäckte det för det var glas under hela soffan.

Ligger lågt...........

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Är riktigt låg idag!

Det blev en smäll i går och jag sov inte många timmar i natt. Tittade på klockan vid 03.00 och vaknade med ett ryck 03.30 när det lät som någon kastade kompostgallret som står i dörruppningen till hallen tvärs över undervåningen. For upp ur sängen men gallret stod där det skulle och allt va i sin ordning förutom att Ossy va väldigt stressad med ens de andra hundarna bara sov.

Tog mig en rök och försökte sova igen men det fanns ingen chans.
Låg där och kände mig så fruktansvärt iaktagen samtidigt och Ossy vankade fram och tillbaka fram och tillbaka.
Till sist blev jag irriterad och arg och skällde ut mig själv en smula som låg och lyssnade efter alla ljud.
Hämtade Asta och la henne brevid mig. Snacka om att hon blev överlycklig. Hann bara blunda till sen vaknade Inez i en hostattack så hon spydde ner hela kudden.

När J:s klocka ringde och han gick upp lyckades jag somna.

Nu sitter jag här och försöker organisera i mitt huvud. Städskrubben ska tömmas och där ska lakan och handukar in. Våran klädkammare/datarum ska rensas och in ska nya klädförvaringa...... Vill inte, orkar inte, har fan ingen lust med något.

Skyffla snöhög..

publicerat i Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag har en klipptid 14.30. 
Mitt hår är så trasigt och jag fäller värre än Ossy så jag måste kapa det en bit för att bli av med allt svinto i skallen.

Men om jag ska hinna så måste jag snart ge mig ut och skotta fram bilen. Kastade ett öga ut genom fönstret och min bil syns inte, den är bara en stor snöhög. Jag sms:ade J och frågade om jag kunde använda snöskyffeln. Det fick jag inte utan jag måste sopa av den där förbannade snöhögen.

Undrar om han märker om jag använder skyffeln ändå, annars lär jag ju få sopa hela eftermiddagen. Om jag undviker att göra några repor så måste det ju gå.