Min lilla Leo.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Skriker, gapar, skäller och är störig. Han är rädd för allt, så rädd att han inte ens törs titta på Ice age eller Peter Pan på film. Allt är farligt. Vi har varit så mäkta osams och mycket tid på time outen har det blivit. Han har varit lite bebis kan man säga.
Nu ikväll kom förklaringen... "tror jag"
- Mamma.
- Ja.
- Vem älskar du mest? säger han och darrar med underläppen.
- Va?
- Vem älskar du mest?
- Vadå menar du.
- Ja av barnen.
- Jag älskar er alla precis lika mycket.
- Nej du älskar Inez mest, säger han och drarrar ännu mera.
- Varför säger du så?
- För att du gör det.
- Det är inte sant. Jag älskar Zack jätte mycket för att han är min speciella Zack, jag älskar dig för att du är min speciella Leo och jag älskar Inez för att hon är min speciella Inez.
- Jo du har mer bilder på henne än på mig.
- Det är inte heller sant. Jag har flera skivor med bilder på dig och Zack. Det är nog dig det finns mest bilder på.
- Nej.
- Jo.
Sen satt han i mitt knä och snyftade en bra stund. Jag klickade in mig på mina bilder på facebook och när han såg hur mycket kort det fanns på honom där så lugnade han ner sig.
Mammas lilla kille.
På sätt och vis känns det bra med en reaktion från honom. Han har inte visat en tillstymmelse av svartsjuka sen Inez föddes vilket jag funnit som ganska underligt. Jag har saknat den där reaktionen "missförstå mig rätt" för att kunna påpeka hur mycket jag älskar allihopa men det har inte kommit någon. För självklart känns det i hjärtat att inte vara minst längre. Så äntligen kom det.
Jag borde ha förstått att det va något sånt som gnagde när Vi åkte till Kristin för att välja ut en tårta till honom. Inez va inte med. Han frågade om hon inte skulle med och jag svarade att hon fick vara med sin pappa så länge. Då säger ungen:
- Vad bra så vi kan prata lite du och jag.
Redan där borde jag ha insett att det va något sånt som gnagde men det gjorde jag inte.
Nu blir det ett litet åtgärdsprogram på det här. Lite mer egentid med Leo helt enkelt och med Zack med. Nu när jag inte ammar längre så är det betydligt lättare att lämna i från sig lillan en stund för egentid med de andra.
Funderar på att ge dom varsin dag som är deras egna dag. Det kanske vore något.
Får grunna på det. Nu blir det sängen.