Ska man gråta eller skratta tills man kissar på sig?!
Det är så här att snacket har börjat gå när det gäller vårat lilla festande i helgen.
Oj oj oj..... Jag slutar aldrig förundras över hur twistade människor kan vara i det lilla huvudet.
Tydligen har jag och Hella varit så äckliga som kysste och kände på varandra att någon tjej va tvunget att gå på toaletten och kräkas. Det tror jag ju inte ett skit på. Möjligtvis kan det vara så att folk är så förbannat känsliga och så förbannat insatta i vad alla andra gör i stället för att sköta sig själva.
För det första så skulle vi bli utkastade ganska så snabbt om vi uppförde oss så hemskt att någon kräks av det. Om den stackars människan som babblar tror att detta snack på något vis ska ha en uppfostrande effekt på "hon den där " så bör man nog tänka om för att inte bli besviken. För nästa gång människan syns i samma sällskap så lär "Hon den där" Vara ÄNNU värre och då med utgångspunkt att provocera.
Oj oj oj hur det ska bli då då.... Uj vad hemskt!
Mitt förslag är att inte gå dit som vi befinner oss om man anser att vi är stötande på nåot sett.
Nä präkt-fior, hobby-psykologer och fjant-pellar kan vi vara utan.
Alldeles för många människor lever genom andra.
Ni såg ju ut att ha kul. Hur kan man störa sig på det? Ja ja, att folk orkar. Har de inget liv?
Kram
Bibbi