J hade somnat och jag hade precis stängt av tv:n och börjat slockna till när jag hör hur golvet börjar knaka och det rör sig i vardagsrummet. Hundarna sov djupt och det blev ingen reaktion på dom som annars brukar kunna bli hysteriska,
" Fan inte nu, lämna mig i fred. Jag har ingen lust nu" Tänkte jag och blev lite små sur.
Jag lade mig ner igen och började fundera på hur jag ska göra för att finna lite lugn, sluta stressa osv.
Det fortsatte att röra sig i vardagsrummet med små knakningar på parketten och det började bli ganska påtagligt. Till sist blev jag riktigt förbannad och tänkte ganska argt och bestämt "NU RÄCKER DET, STICK!!!"
Jag kröp in bakom J som vaknade till och la min arm om honom och gosade in mig i hans nacke och tänkte "Lämna mig i fred nu för nu måste jag sova"
I samma stund som jag tänkt tanken känner jag ett dunk i bakhuvudet. Jag flög upp i sängen och på skallen hade jag lamskärmen till den tillhörande lampan som står brevid andra sidan av sängen. Detta betyder att lampskärmen har kastats i alla fall 2 meter för att ha siktakts in på min lilla skalle. Som tur är det en lätt skärm i tyg så det är ju inte något som ger någon skada med va fan........ En lampskärm.
- Vad händer, frågade J.
- Någon kastade lampskärmen på mig, svarade jag sittandes i sängen med skärmen i handen.
- Ja du behövde väl det då, svarade han och vände sig och somnade om.
" Ja det va ju oxå en jävla kommentar"
Jag låg vaken en stund och va arg för att jag fått en lampskärm i skallen men somnade snart jag med.
Det första jag tänkte i morse när jag slog upp ögonen va " Kunde man inte valt något bättre än en liten lampskärm"
Jag kan förstå om man puttar, slår, kastar tunga saker osv...... Men en liten lampskärm i tyg! *suck*
Hej Starka !
Hade jag kommit "långväga" ifrån på besök på den "riktigaste" tiden å dotter min bett mig sticka då hade jag också kastat nåt mjukt i huvudet på na...........Kram