Efter att ha varit vaken i 2 dygn var jag ganska så jätte trött igår kväll.
Jag lade tydligt fram mina åsikter till J innan vi gick och la oss i sängen!
- Den som väcker mig innan jag vaknar själv i morgon bitti vrider jag nacken av!
- Jaha, sa J inte ett dugg förskräckt över mitt hot.
Vem vaknade kl 07.30 i morse jätte hungrig och klarvaken. Jo Hon så klart. Där låg jag och vände och vred innan jag kom fram till att det inte var någon ide att försöka sova ens en gång. Lika bra att gå upp och vänta på att börja hulka.
Jag som hade sett fram imot att sova halva dagen och skälla på alla som rörde sig i lägenheten när jag hade min välförtjänta sovmorgon. Men så bidde det inte.
Men jag fann en viss tillfredställelse i att väcka alla andra med mitt hejdlösa hulkande när morgonkräket satte till.
Kanske inte var så illa att gå upp först trots allt!
Sovmorgonen försvann.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;