Aaaaarg och lite hormonstinn!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Är det något jag verkligen inte klarar av så är det när någon ljuger för mig. Jag blir helt tokig, svart som vit lögn spelar ingen roll. Även såna skitsaker som att ljuga om hur mycket socker man har i kaffet gör mig vrålilsken. Om jag ställer en konkret fråga rent ut vid flera tillfällen och får samma svar hela tiden och sen verkligheten visar sig vara något annat i alla fall "för att typ skona mig eller vad" gör mig mycket mycket arg och besviken! Känner mig lika jävla idiotförklarad varje gång. Jag tar hellre en smäll i ansiktet och en chock på en gång för att sen kunna anpassa mig efter det och försöka lösa sitiationen i stället för att gå runt och fundera på varför saker och ting inte stämmer.
Jag är en människa som har extremt svårt med tilliten. Men får jag ett förtroende för någon så litar jag oxå på den människan till 290%. Men då vill det ju sig till oxå att denna människa ska ha kört med raka rör hela tiden för att det förtroendet ska skapas. En jävla massa små skit grejer som "glöms" bort eller undanhålls för att inte göra mig orolig bidrar INTE till något större förtroende.
Dom smällarna som kan komma nu är ingenting mot de smällarna jag varit med om förr. Jag är inte gjord av glas, jag kan ta saker och ting bara man säger som det är. Säger man inte som det är utan låter mig grubbla och undra varför saker inte stämmer så blir jag en djävul rent ut sagt när det kommer fram..... och fram kommer det alltid.
Handlar det sedan om saker som ekonomi som faktiskt inte bara drabbar en person blir jag ännu argare. Jag kanske inte hade mer än en 2:a i matte och inte är något mattesnille men jag är tame FAN inte en idiot!
Nu ska jag gå ut och sparka på skottkärran. Det var länge sedan jag sparkade på något i ilska, men det behövs nu!
Hatar också när folk ljuger för mig. Gå och sparka på skottkärran du.