Dagen då!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Har dock inte gått upp ett gram de sista 4 veckorna, Men det var ingen fara. Så länge jag står still och inte går ner igen så var det lugnt. Bm skrattade och sa att "- Det kommer du njuta av när hon är ute sen" Det har hon ju rätt i men jag blir ändå lite undrande om hon verkligen får i sig det hon ska, men jag ligger ju över kurvan så hon växer ju uppenbarligen. Men idag sa hon till mig på skarpen att jag måste vila, så jag får väl göra det. Det är ju lite enklare nu när skolan börjar och man kan vara ifred och lägga sig när man behöver i stort sett. Sover ju knappt på natten så lite vila på dagen gjorde ju inget. Men för förvärkarnas skull så måste jag göra så, så det är väl bara att kapitulera.
Besöket på skolan med Fille gick bra. Han träffade sina lärare och verkade allmänt nöjd. Med den klassföreståndaren hoppas jag verkligen att jag får följa med på några samtal ;-)
Ja sen höll vi ju då på att taåppa hjulet på motorvägen. Det lustiga är att det tydligen inte var det däcket som J hade lossat på i går utan andra framdäcket. Det hängde löst i 2 bultar och det var ett under att det satt kvar. Inne i bilen innan vi stannat så tyckte ungarna att jag var löjlig och menade på att det bara var kraftig obalans. Tack och lov att jag lyssnar när någon skriker i mitt huvud STANNA BILEN NU!!!! Ja ja kan ju tala om att jag var lite paranoid på hemvägen även om J dragit åt som sören så vi åkte lilla vägen hem och hann precis till dagis.
Sen kom kramperna i magen igen. Däckade med en stor kudde på magen strax innan J kom hem och han har fått styra kvällen. Tur jag har en sån himla snäll man som tillåter mig att däcka när det behövs. Jätte god mat hade han lagat när jag vaknade till liv, synd bara att jag bara fick i mig lite sås och potatis men det är bättre än inget.
Nu ska Leo stoppas i säng och det känns som om det kommer att bli en kamp, så det är lika bra att ta tjuren vid hornen då.