Den där jävla Artur!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag gick ut på gården för att leta efter honom. Då satt han utanför staketet och skrek efter Matte och tyckte så synd om sig själv. Men när jag kom ut och skulle hämta honom så blev han stöddig och tyckte jag skulle jaga honom. Det där hederliga knepet att springa i från sin hund så kommer de efter fungerar INTE på honom.
Så det blev helt enkelt att springa runt i bygden med gravidmagen studsandes och förvärkarna arbetandes. Tack och lov kom en grannpojke och lyckades fånga Arturs intresse så jag lyckades få tag i honom. Vägen här utanför är ganska hårt trafikerad i mellanåt och det går väl inte i 50 km genom Östansjö alla gånger.
Tror han gick ut genom häcken för där är ända stället som det är glipa nu. Får väl bunkra upp med plank eller nåt så han inte blir påkörd "även om det just nu känns ganska så lockande".
Annars då... Trött som sören idag då det inte blev många timmars sömn i natt. Någon/ Något pockade på uppmärksamhet hela natten. Jag misstänkte redan under dagen att det skulle bli så. Det var mycket rörelse här med ljustakar och andra väggprydnader som inte fick vara i fred och lilla Artur som kom infarande från matrummet skakandes och inte vågade gå tillbaka och bara satt och stirrade ut i rummet. Men det kändes inte som om jag orkade ta tag i det just då, får väl göra det under dagen så vi får vara i fred sen.
För övrigt har jag inga andra planer idag än att ge mig i väg till kiosken och handla och ge min man en stor blöt puss när han kommer hem för att han står ut med mina spel.
Jaha nu sover Artur... förstår om han blev trött, själv blev jag bara arg och fick ont.
Väck honom, se till att han inte sover på dagen så han sover på natten istället! ;)