Regnet det bara öser ner *nynnar* .... och magen med.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
I morse var det varmt, för varmt ansåg jag. Jag och de hemmavarande barnen beslutade gemensamt att vi skulle åka och bada i Säbylund. Vi hann inte utanför dörren så började det mullra men solen lös fortfarande.
Men eftersom J säger att jag kör som en biltjuv så tänkte jag att den åskan åker vi ifrån.
Vi hann bada en bra stund innan det kändes som om det var dags att röra sig.
Eftersom min make jobbar i stort sett dygnet runt "känns det som i alla fall" så bestämde vi att åka till IKEA där han just nu befinner sig och tvinga honom att köpa glass åt oss. Så det gjorde vi.
Samtidigt som vi väntade på att J skulle ha tid för oss passade jag och Fille på att gå in på skopunkten för att reka lite på vad för skor han vill ha när pengar trillar in. Jag insåg ganska snabbt att det INTE kommer att bli besvärligt att shoppa med Fille:
- Du får välja 3 par skor, det är 3 för 2 och då kan vi lika gärna handla så du har till vintern med.
- Okej.
- Titta ut några du så åker vi in när vi har fått pengar.
"3 sekunder senare"
- Jag vill ha dom, dom och dom. De finns i min storlek.
- Så du menar att du valt ut 3 par skor på 3 sekunder.
- Ja.
- Du är ju underbar.
Mycket riktigt hade han valt 2 par gympaskor "ett par lite finare och ett par mer ut-och-ränna" och ett par mer vinterskor på den korta tiden. Sen var det klart.
Gick tillbaka och åt lite glass som J vackert fick komma ut och bjuda oss på sen for vi mot Hallsberg igen för att gå på banken och sätta in lite kulor på J:s konto.
Har haft fruktansvärda förvärkar i 2 dagar så hellst av allt skulle jag bara velat åka hem och lägga mig men banken var ett måste. När vi ska kliva ur bilen på parkeringen känner jag bara hur det hugger till som f*n i de nedre regionerna. Som om mitt bäcken vore en hopsnörd basketkorg och någon kastat i en basket boll med fullträff och sen kan jag ju säga att jag gick där efter med. Vankade framåt och sneglade på mig själv i skyltfönstret och såg att magen fallit ner en bra bit. Den stora bäljen som tidigare praktiskt taget tryckt tuttarna uppåt sitter nu mera en bra bit längre ner. Inte konstigt att det gjorde så ont.
Vi gjorde det vi skulle och började åka mot Östansjö. Då kom spöregnet och haglet. Det bara vräkte ner och det haglade friskt mot rutan. Jag och Leo satt i bilen en liten stund på gården och väntade på att det skulle ge sig, men icke. Det var bara att springa. Fick hjälpa Leo ut och ta han i handen och kuta som en dåre med denna basketboll mellan benen och Leo som skrek " - ISBITANA GÖR ONT!!!"
Den lilla biten från bilen och in gjorde oss blöta in på underkläderna. Men sen stod både jag och Leo och gapskrattade i hallen när vi såg på varandra hur vattnet bara rann från oss och det bildades stora pölar på golvet.
- Nu behöver vi inte tvätta oss idag mamma, skrattade Leo.
- Hoppas det regnar resten av veckan då så sparar vi på lite vatten.
- Men nähääääää *fnitter*
Sen har vi inte gjort så mycket mer idag förutom att läsa lite Pelle Svanslös, räkneböcker och Max potta. Förvärkarna är fortfarande hemska så jag försöker att koncentrera mig på annat för att inte tänka på hur ont det gör och att ha känslan av att sitta på någons huvud är inte heller så bekvämt. Så jag vankar mest fram och tillbaka och väntar på att J ska komma hem så jag har någon att mobba för att lägga fokus på nåt annat.
Får nog börja tracka honom på telefonen så han tröttnar på mitt tjat och kommer hem.
Tjo...