Vem? Vad? och framför allt varför?!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Jag var berädd på att det åtminstone skulle finnas några rester av något över det vanliga här när vi flyttade in med tanke på att det både varit kyrka och allt möjligt här men det har varit lugnt " brukar märka sånt redan när jag första gången kliver innanför en tröskel" och åtgärda det redan där och så är det bra sen.
Här har det varit så lugnt och skönt. Ja förutom när Artur kom inspringande som en rädd hare från matrummet och satt vid mina fötter och gnällde över nåt som fanns i matrummet, men en arg tillsägelse senare var det borta.
Jag har haft en känsla om övervåningen men mer än så har det inte varit och det är bara jag och J som diskuterat det i tystnad och ingen av oss har upplevt det som obehagligt så jag har inte lagt någon vikt eller ork vid det heller.
För ens nu.......
Det började för ca 5 dagar sedan och det är koncenterat runt Leo.
Leo har där i mot varit skeptisk att gå upp själv och är periodvis väldigt rädd för trappan till övervåningen. Står jag där nere så går han upp och bara han kommer upp för trappan så är det lugnt. Det har tidigare inte varit några problem med att lägga honom men nu sista veckan måste någon av oss sitta där tills han somnar annars blir han rent ut sagt hysteriskt jätte ledsen. Han har en babyvakt där uppe så vi hör honom när/om han vaknar på natten. Han har alltid sovit hela natten med så det har inte heller varit något problem. Men för 5 dagar sedan började han vakna kl 4 varje natt.
Han har då inte drömt utan säger att han blir väckt och vill komma ner och sova hos mig. Varje natt kl 4 är det samma sak. Jag har inte gjort så mycket utan han får komma ner och lägga sig och han är inte ledsen eller så.
Men för 3 dagar sedan började jag höra konstiga saker i den här babyvakten på natten. Det är en sån där som slås på om någon säger något eller härjar runt för mycket i rummet. Men dessa nätter har jag bara hört att den registrerar något och typ att någon rör sig lite granna. Jag tänkte att det kanske är Leo som härjar runt i sängen och att det är för att monitorn är inställd på jättekänslig "ställbar". Men när jag gått upp så ligger Leo som när han somnade och sover hur stilla som hellst.
I alla fall så ställde jag ner känsligheten rejält innan jag lade mig igår för att den inte ska snappa upp hans bök i sängen. Jag och J låg och försökte sova när det plötsligt började skrapa i våran motagare. Den här gången var det inte lite heller. Vi hör tydligt BÅDA TVÅ att någon härjar runt i rummet bland grejer och leksaker som om någon håller på att plocka ihop och lägger ner i hans leksakslådor "ja ni vet hur det låter när en unge städar sitt rum och kastar hit och dit" men det fanns ingen där. Leo sov sött i sin säng och Fille och Simon snarkade för fullt i ett annat rum. Mycket riktigt, strax efter 4 ropar Leo i monitorn och kommer ner och lägger sig för att han har blivit väckt igen "som han själv säger" han är inte ledsen utan kommer bara ner och somnar om i min säng.
Idag när de andra var ute passade jag på att gå upp och "känna efter och säga ifrån". Men jag känner INGENTING, hör inget, ser inget och känner inga lukter heller. Kunde inte göra så mycket annat än att gå ner igen.
En halvtimme senare sitter vi och äter i matrummet när Leo går på toan som ligger i hallen. När jag kommer in för att hjälpa honom så frågar han:
- Vem var det som kom?
- Va?
- Ja vem var det som kom in och gick upp?
- Det var ingen som kom? "vi ser hallen från matbordet"
- Jo det var det.
- Jaha hur såg personen ut då? Va det någon kompis till killarna?
- Ja men mamma, jag såg det inte men jag kände det, säger han och pekar på sitt hjärta.
- Vadå kan man känna sånt där, svarade jag och låtsades vara ovetande.
- Ja det kan man, säger han bestämt.
- Öh ja ha.
- Vem var det då mamma?
" Jag visste inte vad jag skulle svara så jag viftade bara bort det lite lätt"
NOTERA ATT JAG ALDRIG HAR PRATAT MED LEO OM SÅNT HÄR OCH INTE HELLER NÄR HAN SKULLE KUNNA HA HÖRT, ÄR MYCKET FÖRSIKTIG MED DET!
Vi sätter oss för att äta färdigt och Simon och Fille går iväg till en kompis och hundarna är på altanen. Då brakar det till utav helvete på övervåningen, som när J är där uppe och jobbar med rummen och slänger verktyg omkring sig.
Leo tittar bara på mig och så säger han:
- Jag sa ju att någon gick upp!
Med bestämda kliv gick jag upp för trappen och kände att nu får ni fan ge er. Hela vägen upp för trappen kände jag att det var något där uppe och att jag skulle kunna ta tag i det oxå.
Men när jag kommer ända upp är känslan borta och det finns inte en tillstymmelse till varken närvaro eller nåt annat. Vad som smällt så gick inte heller att hitta så det var bara att gå ner till Leo igen och ge en förklaring om att en skruvmejsel rullat från bänken och ner i golvet. Han köpte det efter mycket om och men.
Så nu sitter jag här allmänt förvirrad. Varför känner jag inget? Jag kan liksom inte göra något åt saken så länge jag inte känner något för en vanlig tillsägelse fungerar uppenbarligen inte. I det här fallet känns det som om det bara är Leo som är intressant och mig gömmer man sig för "kanske inte är så konstigt eftersom jag tvingar ut dom i så fall hö hö".
Får ringa ett samtal och be om lite råd tror jag bestämt för det här håller inte! Vill dom inte ha med mig att göra får dom ta det med någon annan som det inte går att gömma sig för. För min del spelar det ingen roll men om det påverkar mina barn på negativa vis då räcker det.
Jäkligt irriterande det där. Kan du inte be Leo att säga till personen som stör att hans mamma inte vill att han/hon stör mer? Uppenbarligen har han ju ärvt din känslighet.
Sköt om dig.
Kram
Bibbi