Har jag otur eller är jag bara klantig!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
I morse skulle jag och Marie åka ut i skogen med alla våra hundar så dom fick leka av sig.
Halvägs till Östansjö börjar det "bluddra" i bilen.
- Hörde du det där, sa jag och blev stel som en pinne.
- Det låter som vi ska få bensinstopp.
- Men det finns bensin i bilen.
- Inte nu längre.
Mycket riktigt där blev vi stående mitt i vägen i en uppförsbacke.
Det fanns en liten avfart in till ett hus lite längre ner i backen och vi rullade bilen bakåt för att komma in på vägen.
Jag skyller på deras dåliga plogning för vi hamnade med baken i en liten snövall " det va INTE vi som inte hade koll när vi backade"
Jaha där kunde vi ju inte stå så det blev till att försöka putta fram bilen och styra rätt den. Det va jävligt tungt.
Massor med bilar med stora starka karlar åkte förbit när vi två stod där mitt i vägen och slet med bilfan, tror ni att någon stannade NEJ!!!
Ringde J och gapade och han började åka mot Hallsberg samtidigt som vi fortsatte försöka få rätt bilen.
- Det är väl ingen växel i? Det går så tungt!!
- Nä självklart inte!
Fortasatte putta "fram-vänster, bak-höger fram-vänster, bak-höger fram-vänster, bak-höger fram-vänster, bak-höger fram-vänster, bak-höger fram-vänster, bak-höger"
När vi puttade till riktigt hårt till slut så lät det i bilen.
- Det måste vara en växel i!!
- Nä..... Äh joooooo......
Dä har vi alltså stått och puttat som galningar och svurit över hur tung bilfan är med en växel i. Frikopplade och bilen gled lätt in där vi ville ha den.
Medans vi väntade på J pratade vi lite med en väldigt skäggig dam som bodde där brevid och sen släppte vi hundarna och de lekte som galningar.
När J kom konstaterades att det va strömmen det är fel på så inte varken bilen eller pumpen orkade.
Kablade igång bilen och kom en km eller två när det va dags igen.
Marie fnittrade och jag skällde och svor.
Arg som ett bi slet jag upp dörren när J kom fram och skällde som värsta klimakteriekossan.
- **** ******** *** *******-bil
- Fräs inte åt mig det är inte mitt fel.
- NÄ DET ÄR BILFANSBIL OCH DET FATTAR DU VÄL FÖR FAN ATT DET INTE ÄR DIG JAG ÄR ARG PÅ.
- Jo.
- JA JAG FÅR VÄL BJUDA PÅ ******** I KVÄLL DÅ OM DET SKA VA PÅ DET DÄR VISET.
Vänder mig mot J och ser det unga killen som precis går förbi!
"fan att jag aldrig kan vara lite fin i käften"
Ja ja, kablade igång igen och försökte ta oss hem med 5 flåsande hundar i bilen och ingen fläkt "Imman låg tät på alla rutor"
När vi äntligen kommer hem så har jag så ont av allt bilputtande och all ilska så jag bara sätter mig och stirrar rakt fram.
Sen va det dags att ut med Artur. Vi va ute en snabbis och jag lämnade in honom lite snabbt för nu va det dags att gå iväg till dagis och hämta Leo. Jag brukar vara försiktig i trappen för det är halt om man har snö under skorna men nu hade jag massa annat i huvudet.
Benen försvann under mig och jag sopade nacke och bakhuvudet i trappstegen bakom mig med en smäll.
Gick till dagis med blixtrat framför ögonen och en bultande skalle.
Så nu sitter jag här med en ispåse i nacken och undrar om jag ska försöka hitta en syndabock och slå ihjäl eller bara förlika mig med att jag alltid kommer vara förbannat korkad och otursförföljd.
Det blir nog det sist nämnda.
Nu ska jag planera för Zacks födelsedag i morgon liggandes på rygg.
Börjar bli van med dina olika upptåg med alla dess galenskaper. En dag med dig är ett äventyr.
Det är ju ingen dag som är den andra lik iaf.