Hontass "Hon Den Där"

Satt här och funderade förut över hur jäkla knäpp man kan bli av alla hormoner som cirkulerar i kroppen. Jag har verkligen fått förståelse för de som blir totalt rubbade under en graviditet.

Under mina andra 2 graviditeter har det inte varit så farligt med humörsvängningar osv..... MEN NU!!
Jag är ju för fan hemsk, en tyrann, en plåga och en riktig bitter fitta. Stackars min omgivning.
I min egen lilla hjärna har jag satt upp hur det ser ut i vanliga fall och hur det är nu!

Den icke gravida Hontass:

Humor: Ironisk, sarkastisk, bjuder på sig själv och skrattar gärna tillsammans med andra åt sina blåsta upptåg.
Mat: Äter regelbundet.
Socialt: Umgås gärna med andra.
Sex: Hur som hellst, var som hellst, när som hellst och hellst hela tiden.
Tålamod: ja ganska bra fakstiskt.
Förståelse: Har en lite för mycket förståelse för andra människor.
Motivation: Jo det finns om man pressar sig lite.


Hormonstinn Hontass:

Humor: Öh Va det där kul? Nä ser inte det roliga, gråter en skvätt.
Mat: Äter, kräks, äter, kräks, gråter.
Socialt: Låt mig spy och grina ifred.
Sex: Nä fy fan va äckligt, så hemskt så jag nog måste gråta en skvätt. Nej rör mig inte *snyft*
Tålamod: Det flög sin kos.
Förståelse: Va fan det skiter väl jag i, sköt dig själv och skit i andra.......... och gråt en skvätt.
Motivation: Nä jag gråter av bara tanken på att försöka bli motiverad.


Ja listorna kan göras långa. Hoppas det är som Barnmorskan säger att det nog vänder snart. Jag kan inte sitta här och böla till varje barnfilm som Leo tittar på och som jag sett 367 gånger redan. Men det är ju så rörande när Super Zebran vinner galopp-loppet även efter 482:a visningen av filmen.

Nu ska jag titta på "2½ men" och jag lovar er kära läsare att jag nog kan hitta något rörande att gråta över i den serien med........   Stackars J!