Den här ständiga känslan av att inte duga varken utseendemässigt och för övrigt.
Har fått mina pikar när det gäller att dricka drinkarna för att tappa vikt mm. Dessa pikar sätter igång en hel del i mitt huvud. När jag hade fått barn och bantade ner mig 30 kg eller rättare sagt svälte mig. Det blev inte så bra, jag vet det. Hela min persson förändrades och jag mådde inte alls bra.
Hela bantningsgrejen handlade för mig om att duga i någon annans ögon, vara så fin som möjligt för att kanske kanske kunna duga lite. Det spelade ju ingen roll hur mycket jag gick ner jag tyckte inte att jag dög i alla fall. Det spelade inte heller någon roll om någon sa till mig att jag gjort ett hästjobb, att jag va fin, att jag dög! För allt jag hörde i mitt eget huvud va att jag inte va tillräcklig ändå. Detta gjorde mig oxå till en person som jag faktiskt egentligen inte tyckte om men desperationen att duga drev mig ännu hårdare framåt.
Satt idag och funderade på skillnaden nu och då efter att någon utryckt sin oro för att jag skulle gå ner igen.
Skillnaden är ju dag att jag vill gå ner för verkens skull, för att må bättre och allt det där. Jag trodde i min enfald att det skulle vara en bättre grund för jag vet att J skulle älska mig även om jag gick upp 100kg.
Men trots att jag har andra motiv till varför jag ska gå ner så har jag ändå känslan i att inte duga..... i mina egna ögon.
Jag har precis samma känsla nu som då trots att jag inbillat mig att det hela har förändrats.
Troligtvis va det inte andra som fick mig att känna att jag inte dög förr, troligtvis va det jag själv. Jo det va ju så!
Fan vad jobbigt det är att komma till insikt ibland!!
Du kan vara lugn för att du duger som du är.
Jag har varit med under resan när du gått upp en hel del pga mediciner. Ingen kan komma o påstå att du har ätit dig till dom kilona heller.
Naturligtvis så kommer du alltid duga som du är.
Det är su själv som sätter kravet med att duga i andras ögon som du själv skriver.