Hontass "Hon Den Där"

De sista dagarna har jag tänkt mycket på de människor som passerat igenom mitt liv.
Människor kommer och går av olika anledningar men vissa fastnar i ens minne och hjärta mer än vad andra gör.

En av dessa människor är Lena eller om hon stavar det Leena, jag kommer inte ihåg.
Lena kom indundrande i mitt liv när jag gjorde ett byte av behandlingshem för nu ca 5 1/2 år sedan.

Jag hade lämnat ett behandlingshem och mellanlandade hemma hos mamma i väntan på en lösning av soc.
Jag fick beskedet att jag skulle till ett annat behandlingshem och att jag skulle bli hämtad av en dam en viss dag.
Dagen kom och damen dök upp, damen var Lena.

En ganska bastant, rätt så burdus finska som gjorde ett ganska starkt intyck på en gång.
I bilen på väg till Rockesholm pratade vi en del men jag höll mig ganska kort. Jag visste inte alls vad jag hade denna kvinna. När vi började närma oss frågade hon mig plötsligt.

- Är du rädd?
- Jag, Nej varför skulle jag vara det, svarade jag lite snorkigt.
Hon spände ögonen i mig och sa barskt.
- Är det säkert det?
- Jag är skiträdd, lyckades jag klämma fram.
- Det kommer gå bra, sa hon mildt med sin härliga finlands/svenska.

Hon berättade att hon bara några dagar innan hade börjat jobba där och att hon själv var lite nervös, det gjorde det hela mycket lättare.

Det kom sig då sen att jag skulle få ha Lena som behandlinsassistent. Hon var en mycket bra sådan även om jag avskydde henne många gånger. Min behandling skulle mest handla om min självkänsla och synen på mig själv osv kombinerat med ännu mera missbruksvård.

I början var jag lite smårädd för Lena, man visste inte riktigt vilka sanningar som skulle komma ut ur hennes mun och det var väl inte alltid man var villig att lyssna på de sanningarna.

Hon kunde gå fram som en murbräcka och slå igenom varja mur jag hade satt upp. Hon hade svar på allt och tog absolut inte mitt jidder när jag försökte värja mig eller försvara mig. Jag va så arg på denna kvinna många gånger för jag kom inte undan hur jag än försökte. Allt som gjorde ont tog hon upp, hon kunde läsa mig som en öppen bok och det fanns inte en sida som hon lämnade oläst.

Jag insåg ganska snart att denna människa hade ett hjärta större än något annat och även om jag tyckte det var jobbigt det hon många gånger gjorde så älskade jag verkligen Lena. Lena lärde mig att se skillnad på av vad av all skit jag bar inom mig jag hade ansvar för och det jag fakstiskt inte kunde ha styrt över även om jag tog på mig skulden. Hon lärde mig att hitta kopplingar till varför jag gjorde som jag gjorde i vissa situationer och av vad mycket av mina beteenden och rädslor bottnade i.
Det var en jobbig process men hon var med och stöttade, tröstade och slog ner ännu några murar.

Vid något tillfälle när vi haft såna samtal och hon åkt hem för dagen så kunde jag be nattpersonalen om något lugnande. Jag klarade helt enkelt inte av att ta allt det som vällde upp. Detta gjorde Lena ursinnig och ni som har sett och hört en ursinnig bastant finska någon gång vet att man säger inte så mycket tillbaka. Hon väntade utanför mitt rum på morgonen och gav mig en sån avhyvling att håret fladdrade. Hon förbjöd nattpersonalen att ge mig något att sova på och ökade i stället på tiden på samtalen så jag var så slut när jag lämnade henne att jag inte orkade tänka. Men hon hade rätt, att stoppa i sig något för att döva känslorna och kunna sova legitimt var inte någon större skillnad mot det jag hade använt drogerna till. Skillnade var bara att det ena var lagligt och det andra olagligt, syftet var det samma. Det fanns ingen förbättring i det sättet att hantera känslor. Det var het enkelt bara att ta tjuren vid hornen.

Vid ett tillfälle när vi satt i en grupp så lyckades hon reta upp mig till den grad att jag var färdig att överfalla henne med alla tillhyggen som fanns. Då säger hon plötsligt.

- Byt plats med P***e.
- Va?!
- Byt plats NU!
- Är du dum i huvudet!
- GÖR DET NU!!!!!

Jaha det var bara att resa sig och byta plats. När jag sätter ner häcken i stolen på andra sidan rummet så var det som om jag lämnat all negativ energi i den andra stolen. Jag blev stum och måste ha sett ut som ett fån.

- Jaha nu då?
- Nu fortsätter vi, svarade hon barskt.
- Öh okej......

Ja hon hade sina speciella egenheter Lena och det sköna med henne var att hon var mycket snabb att driva med sina egna beteenden och sina egna fel och brister. Hon kunde ibland bete sig som en barnrumpa men hade inga problem med att be om ursäkt eller stå för saker som bara hade hoppat ut ur hennes mun.
Jag kan tänka mig att Lena var en sån där som många snorkfröknar och politiskt korrekta inte vill ha i sitt arbetslag.

Jag tyckte Lena var underbar.
Jag har tänkt på henne ofta sen sist vi sågs som var länge sen nu. Jag vet att hon inte jobbar kvar där och att hon nog har en betydande plats för många människor. Men jag hoppas att jag någon dag kommer att få träffa denna kvinna igen så jag kan få möjligheten att tala om för henne hur mycket hon verkligen gjorde betydelse i mitt liv och fortfarande gör.

Jag hoppas att jag någon gång kommer att få möjligheten att tacka henne.