Bm och glass.
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Min underbara förutseende man har köpt hem 2 paket glass till mig, ett med kaffesmak och ett med kola smak. Mina favvosar just nu och det gjorde han på eget bevåg, den mannen ni gravida han kan han.
Johan har tagit med sig Simon och jobbar och Bea är med grannarna och seglar så det är så tyst här. Har en hund på vardera sida som vaktar mig som hökar nu när jag börjar bli tjock. Artur den lilla hannen är inte alls förtjust i den stora magen men tikarna gosar gärna med den. Jag undrar jag hur det ska bli när bebisen kommer med dessa bebis-sjuka tikar. Risken blir väl att ungen aldrig får vara ifred. Dom blir ju helt jätte saliga bara de ser en bebis. Skönt är ju det i och för sig så det inte hade varit tvärt om.
Var hos barnmorskan i morse. Det var väl inga direkta konstigheter. Foglossningen har så gott som gett sig och blodvärde börjar bli bättre. Har fått nya järntabletter som ska vara väldigt milda och än har jag inte spytt av dom "peppar, peppar" Jag misstänkte att värdena börjat bli bättre eftersom jag blivit lite piggare vilket är jätte skönt. Ligger lite lagom över kurvan och hjärtat slog så det small i maskinen. Hon är vild där inne den lilla ungen. Har gått upp 4 kg på 29 veckor, inte jätte mycket men det gör inget. Jag var ju inte direkt pinnsmal innan. Ina tippade på att jag kanske går upp 4 till innan det är färdigt och det är ju lagom, skönt efteråt om inte annat om det inte blir mera.
Det ända kruxet är att huvudet är nerkilat redan mellan benen och jag har rejäla förvärkar ofta. Ina ville inte ge sig på att känna hur det står till där inne heller med risk för att sätta igång någonting så det får bli som det blir. När jag burit på Zack och Leo har jag ju fått äta mediciner för att värkarna börjat ge värkan alldeles för tidigt. Men jag försöker hellre att dra ner på tempot än stoppar i mig såna tabletter för de är hemska.
Fick Johan bestämma så skulle jag väl sitta still hela tiden och inte röra mig alls. Tur är väl det faktum att det inte är han som bestämmer. Men jag kanske ska sluta dammtorka gardinstänger på plats och klättra under taket, börja gå istället för att kuta runt hela tiden osv. Men det är ju så himla skönt att kunna röra sig när det är lite varmare och fibron lugnar ner sig. Johan skrattade åt mig i morse och berättade hur det upplevs när jag ska vända mig i sängen på natten. Först kommer det ett ben farandes runt och ofta slår till honom, några hundradelar senare kommer magen "ka boom" som en sån där gammal medicinboll man hade på gympan i skolan när man var liten. Det kan inte vara lätt att ligga brevid mig på natten om man överhuvudtaget lyckas somna.
Datumet var visst den 8 Oktober och inte den 9:e som vi trodde. Det är sjukt vad glad man kan bli för en dags skillnad. Som om ungen skulle följa papperet.... jo säkert.
Nä nu ska jag äta mer glass och gosa med hundarna.