I morse när Leo vaknade va smärtan i kinden som bortblåst. Blir det lika ikväll igen får vi åka till doktorn för då är jag nästan säker på att det är örat. Hoppas inte det, han har sluppit det ett bra tag nu efter att ha haft massor med öroninflamationer när han va mindre.
Annars då!?
Jo det är jobbigt nu. Kroppen strejkar och det gör så ont att jag inte ens vill prata, till och med käkarna värker. Rumpa, höfter och ben känns som om jag skulle ägnat mig åt flera dygns sex-maraton eller en lång-ritt på 120 mil i uppförsbacke. Men något sexmaraton lär det ju inte bli med den här smärtan "fan oxå"
Det här förbannade vädret som kom är ju inte till någon hjälp precis.
Mina tankar är hos en väninna som har det jobbigt. Funderar på vad jag kan göra för att hjälpa henne. Vill göra så mycket men blir lite handfallen. Fast ibland vet jag ju att det räcker med att finnas där och det hoppas jag att hon vet att jag gör. Jag har suttit i liknande situation och vet hur jävla ont det gör. Önskar jag kunde göra mer, lindra hennes smärta lite. Har sån lust att bara klappa till det förbannade klappträt som gör så illa, men det är ju ingen lösning på problemet.
Nu sitter Leo här brevid och säger att han ska låna datorn och gå till sidan .se, få se vad det är för sida :-)
Tack för alla tips!
publicerat i
Verkligheten, Om Allt & Inget Särskilt;
Håller med dig vad det gäller din väns problem.
En del saker gör man ta mig fan inte mot någon.
Blir så förbannad bara jag hör om allt.